Fredrik Nilsson hade egentligen känt sig hängig och kraftlös i flera år.
Löpturerna på Ormberget gick inte lika enkelt som tidigare och tröttheten i vardagslivet var mer påtaglig. Men han viftade bort det som vanliga förkylningar.
Den första stora varningssignalen kom förra hösten. Han satt på cykeln på väg till en middagsbjudning i centrala Luleå och vid Skurholmsrondellen, efter bara några minuters cyklande, sa kroppen stopp.
Det högg till i hjärtet och Fredrik Nilsson var utpumpad, helt slut.
– Jag var tvungen att kliva av cykeln men orkade knappt gå och leda cykeln in till stan. Då började jag ana att något var fel, säger han.
Tre månader sedan ringde klockan igen, minst lika högt. På en julfest försvann alla krafter från ingenstans.
– Då tog jag beslutet att träffa en läkare. Något var uppenbarligen inte som det skulle.
Efter läkarbesöket kom domen: Diabetes typ 2 och ett blodsockervärde på 23 där det normala är under sju.
Ett avbrutet arbets-EKG, ett ultraljud på hjärtat och en kranskärlröntgen senare strök bara under allvaret.
Under tiden spelade Fredrik Nilsson vidare för Bodens BS.
– Jag stod bara över någon enstaka match och klev i princip in på banan direkt från sjuksängen, säger trebarnspappan med ett skratt
Hur gick det att spela?
– Helt okej, faktiskt. Jag avslutade med fem strikar i rad när det behövdes om mest nere i Skellefteå när vi blev klara för elitseriekvalet i Stockholm.
I mitten på maj slog också drömmen in för BBS och Fredrik Nilsson. Efter ett dramatisk kval i Stockholm lyckades laget ta sig hela vägen tillbaka till bowlingens finrum.
Men för 47-åringen från Luleå fanns lite annat att tänka på än strikar och spärrar.
– Samtidigt som vi kvalade fick jag beskedet att en bypass-operation skulle göras i Umeå.
Din första tanke?
– Skönt. Samma känsla som när jag fick beskedet om min diabetes.
Du blev inte rädd?
– Nej, det kändes bara bra. Det fanns liksom ingen återvändo längre. Nu var jag tvungen att göra allt det där som så många snackar om: börja motionera och äta nyttigare. I dag äter jag inga kolhydrater alls. Punkt slut. Den tiden är över, säger han.
Operationsdatumet var bestämt till efter sommaren men fredagen den 4 juli vid lunchtid ringde det i Fredrik Nilsson telefon.
– Det var från Umeå. De undrade om jag kunde ta bussen till Umeå vid tretiden och genomföra operationen dagen efter.Jag hann inte ens bli nervös.
Men det är inget liten ingrepp?
– Nej. Min första tanke var: ”Vad är chansen att överleva”. Men egentligen var jag aldrig orolig – det här är en rutinoperation.
Ingreppet tog fyra timmar och under 52 minuter var Fredrik Nilsson hjärta nedkylt utanför kroppen.
– När jag vaknade upp var jag helt groggy. Men bara några dagar senare mådde jag bra och behövde bara ta smärtstillande på natten.
Elva dagar senare, i mitten på juli, var Fredrik Nilsson hemma med familjen på Skurholmen i Luleå och nu har den långa vägen tillbaka startat.
Han är sjukskriven i tre månader och livet har smått börjat återgå till det normala. Promenaderna, som den första tiden bara vara några få meter långa, har utökats.
Att träffa människor tar inte lika mycket på krafterna även om Fredrik Nilsson fortarande inte får köra bil och inte lyfta något som väger mer än ett kilo.
– Jag har skrivit det någonstans: Det här är livet 2.0 för mig. Jag kommer bli ännu starkare och ännu piggare. Det känns jättebra.
Vad har du fått för reaktioner av vänner och lagkamraterna i Bodens BS?
– Många har tyckt att jag är alldeles för ung för att behöva göra en sån här operationen. Men det är ärftligt – vi har hjärt- kärlsjukdomar i släkten.
Fredrik Nilsson är en av norrbottens bästa bowlare någonsin. Under några år på 90-talet var han proffs i Örgryte, rankades som en av Europas 20 bästa spelare och vann som junior både EM och NM.
Ett diskbråck 1997, när han stod på toppen av karriären, tvingade honom till ett 14 år långt uppehåll.
I dag är målsättningen solklar: Fredrik Nilsson ska tillbaka på bowlingbanan igen och det ska ske den här säsongen.
– Om vi inte gått upp i elitserien hade jag lagt av. Nu är målet är att vara i spel i BBS vid nyår. Fram till dess ska jag fungera som laguttagare, coach och tränare.
Du ska bara spela igen?
– Ja. Allt beror förstås på hur jag mår men spela ska jag. Blir det inte vid nyår får det bli lite senare.