Tränarna som vill skriva ny historia

Den historiska fejden mellan Luleå och Boden har pågått sedan Adam var länsman.
Med andra ord: Nästan lika länge som Dave Roberts spelat i den grönvita tröjan.
Men om man frågar de båda tränarna vad det betyder att vara i samma serie som sin gamla nemesis verkar de mest frågande.
- Jag är ju bara 30 år, jag är för ung för att känna av den historiska rivaliteten, säger Per Jensen.
- Jag har inte heller upplevt det, men naturligtvis vet jag att den funnits, säger Christian Samuelsson.
Den har funnits där och den finns fortfarande. Samtidigt som kampen mellan städerna kan vara ett irriterande gissel för två unga tränare som vill fokusera på det sportsliga - vilket i och för sig är en tillräckligt stor rivalitet - håller de båda två med om att den trots allt skapar ett onormalt intresse för en serie som till stora delar är rätt medioker. För att använda Christian Samuelssons ord: Normalt sett ska det ju vara stendött om alla lag spelar i tvåan.
- Jag har full förståelse för människor som har levt med det här, som är uppvuxna med att det ska vara Luleå mot Boden. Det får jag respektera, men det är inget som jag eller någon kring laget tänker på, säger Per Jensen.
Står sig bra mot bättre motstånd
IFK Luleås tränare har fullt upp med nuet. Det börjar bli dags för de blåvita kamraterna att ta hem den där seriesegern som så många längtat så länge efter.
- Boden eller inte, vi vill vinna serien. Som jag ser det finns tre favoriter; vi, Boden och Ersboda. Sen finns det tre outsiders; Piteå, Anundsjö och Robertsfors. Jag kan inte säga att något av de tre topplagen är bätte, vi kanske har en lite bredare trupp än de andra, men mycket kommer att avgöras av skador.
Jensen säger sig gärna hoppa över allt snack om andraplatser - IFK Luleå har, under de tre år som han tränat laget, alltid slutat tvåa i division II - men ger sig så småningom in i en diskussion om varför Luleå vägrar vinna.
- Vi står oss bra mot de division I-lag som vi mött under försäsongen, vi är på den nivån. Problemet för oss är att ta oss upp dit, vi spelar lite för mycket fotboll. Det är mitt fel, det är en brist hos mig, för att ta det där sista klivet kanske vi skulle variera oss mer.
Spela mer cyniskt?
- Ja... Det är väl så. Men som tränare har jag ju en spelidé och en tro på det jag gör som kan förblinda mig. Jag försöker vänja mig vid att långbollar är okej, men det är svårt. Ibland kan jag undra varför vi inte lägger långa bollar i vissa situationer, men det ligger ju alltid hos mig och mitt träningsupplägg.
Får vi se ett enklare IFK i år?
- Ja, kanske ibland. Men det är svårt att predika något man inte tror på. Jag är ju så dum att jag tror att det ska gå att vinna en tuff division II-serie med fint spel - bara för att åka ner till Sollefteå för att spela premiären på en stenhård grusplan som egentligen är för liten för seriespel...
Sedan 2002 har Boden haft den största makten inom länets fotboll. Det var då klubben tog klivet upp i superettan och lämnade alla andra länslag att avundsjukt titta på vid sidlinjen.
Det året var också det senaste som IFK och BBK spelade i samma serie.
- Jag var med när vi slog IFK med 3-0. Patrik Johansson, den gamle legenden, gjorde två mål, säger Christian Samuelsson.
Man hör hur han ler genom telefonluren.
Då var Samuelsson ung och ny i tränarbranschen. Han hade varit spelande tränare för Brännberg i division V i tre år, och kom till ett topplag i tvåan som assisterande till Lars "Brolla" Svensson.
- Jag har en helt annan erfarenhet nu. Första året jag var i BBK vann vi tvåan och kvalet mot Vasalund. Det är klart att man har utvecklats mycket och samlat på sig erfarenhet, framför allt från åren i superettan.
Har tappat identiteten
Årets säsong borde egentligen vara ett misslyckande. En klubb som Bodens BK - med sin arena, sin organisation och sina spelare - ska inte spela i tvåan, en serie där premiärmatchen faktiskt kan gå av stapeln på en stenhård grusplan i Sollefteå. Men Boden tappade en stor del av sina lokala, lojala stomme och det slutade i ett sportsligt fiasko.
- När vi var i superettan hade vi ett riktigt bra lag. Men då hade vi också lokala killar som Robert Lundgren, Robert Stoltz och Mats Halonen. Där finns likheterna till årets säsong, vi försöker hitta tillbaka till grunderna, back to basic, och satsa på att hitta killar från närområdet, säger Samuelsson.
Håller du med om att anledningen till att Boden inte lyckats bra de senaste åren är att man inte haft den linjen?
- Det tycker jag definitivt. Vi tappade mycket av vår identitet, men klubben har ju insett det och därav satsningen i år. Vårt resultatmässigt bästa år gjorde vi första säsongen i superettan, då vi hade de här killarna, jag tror inte att det är en slump. Med åren blev det lite urholkat, lite för många spelare som inte hade hjärta för klubben och det gav negativt utslag.
När Boden senast vann tvåan och gick upp i superettan fick klubben en positiv skjuts som gjorde att man fick pengar, spelare och mediautrymme som de andra föreningarna bara kunde drömma om.
Nu för tiden finns det förvisso en serie mellan, men frågan är ändå: Kan laget som går segrande ur norrtvåans stadskamp räkna med samma energiinjektion?
- Nog finns det goda möjligheter, det är svårt att säga med säkerhet men intresset finns där. Spelarmässigt? Nja, det var ju inte en hel drös spelare som kom från IFK när vi gick upp, men visst blir det lättare att rekrytera om du är länets ledande lag, säger Samuelsson.
Ett cyniskt spelande IFK Luleå mot ett hemvävt Bodens BK.
Stadskampen lever - även i nuet.
Det är bara kostymerna som skiftar.