Spelarflykten Northlands eget fel

Samtidigt som Sveriges landslag skrällde sig vidare i EM demonteras Northland Basket.
Samtidigt som Luleåtjejerna står för avgörande insatser på den stora scenen flyr de sin hemstad.
Anledningen?
Förbundet har pekat ut en riktning – och följer den. Northland Basket verkar inte ha en aning om vart man är på väg.

Luleå/Basket2013-06-20 08:04

Tydlighet och kontinuitet är två ord som fått oerhört stor betydelse i dagens idrott. När alla lag tränar stenhårt, när alla lag har professionella förutsättningar, blir skillnaderna så mycket mindre. Då kan ett spelsystem som sitter i ryggmärgen och en solid gemenskap bli det som till slut fäller avgörandet – precis som för det svenska damlandslaget i EM-matchen mot Ryssland.

Basket är den mest skrällbefriade av alla lagsporter. Det gör vinsten ännu mer imponerande – men ändå inte helt ologisk.

Det svenska basketförbundet har matchat fram den här generationen med stor noggrannhet. Trots att laget egentligen är för litet för spel mot Europas stornationer har man designat ett spelsystem som ändå ska göra segrar mot betydligt större motståndare möjliga. Man har jobbat med samma förbundskapten – Lasse Johansson – sedan 2008, man har jobbat med samma stomme av spelare, enligt samma koncept.

Och nu, samtidigt som Sverige skördar frukten av sin långsiktighet, får Northland lida för det motsatta.

Under de senaste åren – från och med att Dennis Pihl försvann – är det som att Northland försökt slå rekord i antal tränare. När Jens Tillman skrev på i våras var han lagets femte coach på fyra år.

Långsiktighet? Kontinuitet?

Nej, naturligtvis inte.

Klubbens agerande andas osäkerhet och ängslighet – och det sprider sig naturligtvis till spelarna.

Hur skulle du resonera om du själv skulle välja jobb?

Ett arbete där cheferna och personal försvinner som sommarkatter och arbetssättet förändras varje år – eller ett kontor där samma chef styrt en glad personal på samma sätt sedan Hedenhös?

Jag vet inte hur mycket basketspelare tänker på såna här saker. Jag är däremot helt säker på att de här känslorna finns i Northland – oavsett om de går att definiera.

Northlands ledning har själv krattat för den här spelarflykten.

Jag vet att Northlands klubbdirektör Anna Jonsson varit på plats nere i Frankrike. Jag hoppas att hon sett samma saker som jag, hur långsiktigheten belönats.

Jag hoppas att hon kommit hem med nya idéer om hur Northland ska få nästa generation talangfulla spelare att lyckas.

Den här generationen verkar redan vara förlorad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!