Det var ju roligt sist. Det var roligt att se LF Basket kämpa, det var roligt att höra publiken vakna, det var en slags reningsprocess och jag tänkte att spelarna kanske hade upptäckt något. Att de insett vad som krävdes och att de faktiskt kunde utföra det.
Borås är bra, men långt ifrån fantastiskt. När skotten sitter och hemmapubliken skriker av glädje är de jobbiga, men vilket lag är inte det? Borås lever på sin förstafemma och offensiv.
Ett vettigt balanserat, hårt arbetande och försvarstryggt lag hade kunnat avfärda dem ganska enkelt och jag hävdar med en dåres envishet att LF Basket hade kunnat vara det laget.
Det viktiga i den här matchen var inte att vinna. Visst, det hade varit välkommet, men mer än allt annat handlade den om att sätta press på Borås. Att tvinga de fem att slita hund, att svettas, att flämta och att aldrig låta dem slappna av. Att nöta sig in i deras självförtroende, att sätta sig i respekt, både fysiskt och mentalt.
Hur det gick? Som vanligt.
10–0 efter ett par minuter. 32–17 efter första perioden. Både Åkesson och Augustus i foulnöd vid halvtid. Matchen var avgjord och JJ Miller, Mike Palm och Chris McKnight kunde gäspa sig igenom resten.
Nu talar allt för att LF-spelarnas säsong tar slut på tisdag.
Det här kan vara Sveriges mest inkonsekventa samling idrottsmän. Det finns ingredienser som jag tycker om, som skrämmer motståndare, men jag har bara sett dem tre-fyra gånger den här säsongen.
Att de här spelarna ska kunna hitta tillbaka till något som liknar den arbetsmoral som vi såg i den förra matchen känns ytterst osannolikt.
Klarar de trots allt det måste de ändå utföra ett omöjligt uppdrag och vinna nere i Borås. Det kommer naturligtvis inte att gå. Kanske är det lika bra.
Klubben har mycket att fundera på, vilken väg man vill gå och vilka personer som ska visa vägen. Någon ny sågning får ni inte i dag.
För samtidigt som LF-spelarna, i 23-poängsunderläge, stod och skrattade inför den sista perioden kom rapporterna från Helsingborg.
En Djurgårdssupporter var död, planen invaderad, matchen avbruten och den allsvenska premiärens ärr inpiskade i våra minnen för alltid.
Vi har större problem i det här landet än ett underpresterande basketlag.