Känner du igen personen på bilden här ovanför? Det är inte jättekonstigt. Det är den förre BC Luleå-spelaren Jonathan Larsson.
Han fick som ung spelare chansen att spela i basketligan – men tappade sugen. Han valde istället att spela några säsonger i den mindre glamourösa basketettan.
Då kom glädjen tillbaka. Han blev återigen sugen på att spela med BC Luleå.
Och nu är han bara en dag från seriepremiären mot Umeå.
– Jag är taggad, det ska bli jävligt kul. Jag längtar till premiären.
Berätta, varför kommer du spela ligabasket igen?
– Det är väl det att jag litegrann fick suget tillbaka. Jag ville verkligen ge det en chans till. Jag pratade med mycket folk, många har varit på mig och sagt att jag är duktig. Jag har väl kanske vetat det själv, men nu har jag verkligen fått viljan tillbaka att vara på högsta nivån i Sverige och tävla och visa vad jag kan. Jag vill vinna ett guld.
Av alla du pratade med – var det någons ord som vägde tungt?
– Mammas och pappas. Sen har jag pratat med ”Jampa” (Jan-Anders Ericson). Och Janne Johansson har varit med mig länge. Han var den som började ta upp det här.
Jonathan Larsson fick som sagt chansen att spela i BC Luleå redan för flera år sedan. Då var han en utpräglad skytt, en trepoängsspecialist.
På frågan om han är samma spelare i dag, kommer svaret blixtsnabbt:
– Nej.
Hur skiljer sig dagens Jonathan Larsson mot gårdagens Jonathan Larsson?
– Förut var det mycket att skjuta treor. Nu är det snabbheten som gäller, för att slå min spelare och skapa för andra. Att bryta ner försvaret är en av mina egensaker. Många har svårt att stoppa mig eftersom jag är snabb.
Hur snabb?
– Snabb.
Vad betyder det?
– Snabb.
Snabbast i ligan?
– Det vet jag inte än, jag har inte spelat någon ligamatch än.
Sant. Och du har ingen Christopher Ryan att jämföra dig med på träningarna heller.
– Nej, men jag är snabbare än Ryan.
Till skillnad från många av lagkamraterna är inte Larsson proffs. Han jobbar halvtid på en mataffär vid sidan av basketen.
– Jag jobbar halvttid och spelar basket heltid. Jag är glad att det gick att lösa, att vi kunde hitta en så bra lösning.
– Hur det är att jobba och spela? Det är väl både bra och dåligt, skulle jag säga. Självklart hade kroppen behövt vila lite ibland, men samtidigt tycker jag inte att det är tungt. Det är bra, du får något annat att tänka på än bara basketen.