Julie Vanloo fick pris som matchens bästa spelare i seriepremiären mot Udominate.
Och hon fick pris som matchens bästa spelare i hemmapremiären mot Visby Ladies.
Efter den överlägsna 106–55-segern var den belgiska landslagsspelaren nöjd.
– Väldigt skönt. En stor vinst och en väldigt bra känsla att få vinna första hemmamatchen, säger Vanloo några minuter efter slutsignalen.
Under matchen skrek Luleå Baskets klack Vanloos namn gång på gång.
Det gjorde de också efter matchen.
Då vinkade hon först till den skrikande klacken – och sedan klappade hon sig över hjärtat för att visa sin uppskattning.
– Jag gillar verkligen dem, det är så coolt. Det är som i fotboll. Jag var inte säker på om de skrek mitt namn under matchen, men när jag lyssnade så hörde jag det.
En match på hemmaplan och du är redan fansens favorit?
– Nej, det är jag nog inte, men jag har aldrig haft det så här förut. Det är så härligt att få den här respekten och stöttningen.
Vad känner du när de skriker ditt namn så här?
– Jag blir riktigt glad. Ibland tappar jag till och med fokus, i andra halvlek hade jag tre turnovers i rad. Jag får se till att det inte händer igen, jag måste fokusera mer. Men jag blir jätteglad så klart.
Vad tycker du om själva matchen?
– En bra match. Vi fick en tuff start, det var lite nervöst och vi gjorde inte vad vi skulle göra. Vi höll oss inte till matchplanen. Men när vi följde den... Ja, du ser på matchtavlan.
Är du förvånad att det blev så stora siffror som 106–55?
– Ja, för i första halvlek ledde vi bara med tio poäng eller något sådant. Men om vi springer och håller uppe tempot... Vi är snabba och vi kan vinna mot alla lag – inget kan stoppa oss.
Inget kan stoppa er? Tror du att ni kommer kunna gå igenom serien obesegrade?
– Vi får se, jag känner inte till alla lag, men om vi spelar så här och i ett högt tempo så är vi riktigt bra.
Förresten; om fansen fortsätter att skrika ditt namn i varje hemmamatch – kan du då tänka dig att stanna även nästa säsong?
– Ja, varför inte? Om vi fortsätter spela i Euro cup så. Jag trivs här. Varför inte? Vi får se vad som händer. Jag har fokus på i år – men varför inte? Jag trivs här.