I gårdagens tidning skrev NSD att Frida Grahn, en av de mest lokalt förankrade spelarna i Northland Basket, väljer att lägga av.
Nu berättar hon varför.
– Det är många saker som spelar in, men den största anledningen är såklart motivationen. Jag har inte motivation att lägga ner så mycket tid som man gör.
Var det något du kände redan under säsongen?
– Ja, nog har jag väl känt så lite. Och det har ju inte blivit bättre av att man inte fått spela så mycket heller.
Frida Grahn har under flera säsonger varit en av Northland Baskets (tidigare Luleå Baskets) mest tongivande spelare. Precis som Frida Aili och Eva Hägg-Mynthi tillhörde hon den gyllene generationen som slog igenom för fem-sex år sedan.
Men den gångna säsongen blev inte alls som Grahn hade tänkt sig. Northland missade SM-finalen efter en tung semifinalförlust mot Solna. Dessutom fick hon snålt med speltid under Mikael Johanssons ledning – 13,42 minuter i snitt.
– Det är klart att det påverkar. Om jag ska spela basket så vill jag ju spela. I och med att speltiden minskar så minskar ju också motivationen. Det blir som en ond cirkel på så sätt. Jag tyckte ändå att jag gav allt på träning, men det kanske ändå omedvetet syntes...
Fick du någon förklaring till varför du inte fick spela mer?
– Nej... Egentligen inte. Inte som jag kan påstå. Sen har jag ju inte pratat med "Micke" heller. Jag frågade väl inte så mycket, jag frågade väl litegrann. Men jag fick aldrig något riktigt svar. Sen är det klart att vi hade ett jättebra lag, men det kändes som jag aldrig visste min roll.
Grahn poängterar dock att hennes beslut att lägga av inte bara handlar om speltiden.
– Jag hade nog ändå känt att jag ville sluta. Jag har hållit på med basketen så himla länge och det finns massa andra saker som jag vill göra nu. Rent ekonomiskt känner jag inte heller att jag har riktigt råd. Jag har sökt jobb hela det här året och det är jättesvårt när det är kvällar och helger man ska jobba.
Jag antar att det inte är några monstersummor du har tjänat på basketen?
– Nej, jag tjänar så att jag kan betala hyran i princip. Men ingenting så att man kan lägga undan.
Frida Grahn har vunnit VM-silver (U19) och EM-brons (U18). Hon har dessutom otaliga SM-silver med Luleå Basket/Northland.
Men nu står hon inför sitt livs utmaning. Ett liv helt utan basket.
– Just nu känns det bara jätteskönt. Det är jättekul att spela basket, det kommer jag säkert sakna. Men just den där känslan att man ska prestera hela tiden och känna de där kraven, det kommer nog vara ganska skönt att slippa.
Vad ska du göra i stället?
– Jag har fått jobb i sommar på en mataffär. Till hösten får jag väl söka jobb.
Har du något drömjobb?
– Nja. Det är väl det som är så svårt. Hade jag vetat vad det var hade jag antagligen börjat plugga. Jag funderar på att plugga till socionom, men det kommer säkert att ändras (skratt).
Frida Grahn är väldigt hästintresserad och berättar att hon nu kommer att tillbringa mycket mer tid i stallet. Dessutom är hon på väg att lämna stan för landsbygden.
Det är också en av anledningarna till att hon inte kommer att spela någon basket på lägre nivå heller.
– Inte som det känns nu. Vi har tänkt flytta till mina föräldrars by Fallträsk. Och då ska man hålla på och pendla och så...
När du tänker tillbaka på din karriär. Vad känner du då?
– Höjdpunkterna är såklart när vi vann VM-silver och EM-brons. Jag har fått vara med om otroligt mycket så jag känner mig jättenöjd med min karriär, men det är klart att man hade velat avsluta den på ett annat sätt.
Är det någonting du ångrar? Något du skulle ha gjort annorlunda?
– Det är väl i sånt fall att jag kanske har varit lite hård mot mig själv. Jag har inte sett de bra sakerna som jag har gjort. Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv, även fast jag har gjort en bra match så har jag sett det där negativa.
– Annars... Jag är jätteglad att jag åkte till Norrköping ett år. Sen utomlands... Som det känns nu hade det nog inte varit något för mig.