Våren 1999 stod amerikanen Eric Elliott på stadshotellets balkong och lyfte basketligans mästerskapsbuckla mot skyn. Han hade precis vunnit sitt andra guld med Plannja Basket, blivit en legendar i Luleå och skulle inte långt senare lämna klubben för att aldrig återvända.
I dag, drygt 16 år senare, tog NSD en 46-årig Elliott tillbaka till samma plats för att återuppleva det ögonblicket. Fast utan bucklan så klart.
– Åhja. Det här minns jag, säger Eric Elliott och drömmer sig tillbaka med ett leende.
Ni vet det säkert redan. Men Elliott är tillbaka i Luleå för en kortare vistelse. Han ska hyllas i samband med BC Luleås hemmamöte med Sundsvall under tisdagen och hålla i lite träningar för basketungdomar i länet.
Nu beskriver han Luleå som ett "hem borta från hemmet". Men när han satt på planet till Sverige 1992 hade han ingen aning vad han skulle vänta sig.
– Jag hade ingen aning om vad Sverige var. Jag visste att det var mörkt och nära polcirkeln. Jag hade egentligen inga förväntningar men så fort jag kom hit åkte vi på några försäsongsturneringar. Södertälje vann mästerskapet året innan och vi slog dem i en träningsmatch. Efter en månad här så förstod jag att vi kunde bli framgångsrika. Men ändå, den korta tiden gör inte en karriär direkt, säger Eric Elliott.
Tänkte du aldrig "det är mörkt, kallt och långt upp i norra Sverige – vad fan gör jag här"?
– Nej, jag var så passionerad när det gällde basket. Jag ville leva på min basket. Jag gillade det direkt här och förstår inte varför någon inte skulle göra det. Mörkret och kylan kan vara tufft men det var sekundärt för mig. Jag ville spela basket och vara framgångsrik, säger han.
Efter sju år i Plannja fortsatte karriären i bland annat det litauiska storlaget Rytas där han vann guld och spelade några av Europas största turneringar. Eric Elliott avslutade sin karriär som spelande coach för Plannja-konkurrenten Sallén. Och sedan dess har han tränat ett antal olika high school- och collegelag hemma i USA.
Passionen för basket har inte försvunnit. Målet är att en dag få träna ett elitlag på andra sidan Atlanten.
– Just nu har jag jobb som tränare för high school-laget Hudsonville Eagles. Min son går sitt sista år på high school och är klar snart. När min yngsta dotter, Chloe, är klar med skolan så finns det en chans att jag försöker coacha på nästa nivå. Om det är på college eller i Europa får vi se. Jag vet bara att jag inte vill börja klättra collegetrappan. Att gå från att vara tredjeassisterande och klättra. Det är jag för gammal för.
Luleå, Norrbotten och Sverige kommer alltid att ha en speciell plats i Plannja-legendarens hjärta. Men samtidigt: Om han blev erbjuden jobbet som tränare för BC Luleå i morgon – så hade han tackat nej. Här är anledningen.
– Nej. Inte om det kom i morgon. Eftersom hon (Chloe, yngsta dottern) går i åttan, spelar volleyboll och basket. Jag skulle inte vilja missa den delen av hennes liv. Låter det intressant? Absolut. Det är min passion och jag hade älskat att göra det. Men just nu har jag andra prioriteringar.
Kan du tänka dig att flytta tillbaka hit?
– Absolut. Vi älskar Luleå och Sverige. Det är saker som vi saknar här. Det har gått tio år sedan vi bodde här men det finns så många saker i kulturen som vi fastande vid. Vi skulle inte ha några problem med att bo här.