Nu närmar han sig slutet på karriären

Han har varit med från första guldet – till att klubben bytt namn till BC Luleå. Nu berättar klubbdirektören Lars Mosesson om den kommande Europasatsningen, den ständiga guldpressen och hur länge han kommer fortsätta på sin post.

Den evige. Lars Mosesson har varit klubbdirektör sedan Plannja vann sitt första guld 1997 – till och med längre än så. Nu börjar han se slutet på sin karriär som ledare för länets bästa herrlag i basket.

Den evige. Lars Mosesson har varit klubbdirektör sedan Plannja vann sitt första guld 1997 – till och med längre än så. Nu börjar han se slutet på sin karriär som ledare för länets bästa herrlag i basket.

Foto: Samuel Nyberg

Luleå/Basket2015-08-01 07:00

1997 vann Plannja Basket sitt första SM-guld någonsin. Luleålaget besegrade M7 Borås med 3–1 i finalspelet och kunde säkra mästerskapet på bortaplan.

Då fanns Lars Mosesson med som klubbdirektör.

I dag – 18 år, 7 guld och 2 namnbyten senare – är samme Mosesson fortfarande kvar på den posten. 54-åringen är basketligans tveklöst mest erfarne och meriterade klubbdirektör. Och nu går han in i en ny fas med sitt hjärtebarn.

Under sommaren stod det klart att LF Basket byter namn till BC Luleå. Klubben har förhandlat om sponsoravtalet med Länsförsäkringar Norrbotten från att det skulle pågå i ytterligare fem år – till att det bara sträcker sig över den kommande säsongen. Och Lars Mosesson tror att BC Luleå kan nå framgångar som Plannja en gång gjorde.

Även om han menar att basketligan inte skulle må bra av det.

– Jag måste tro det. Att vi ska bli starka. Men samtidigt ska vi vara jäkligt ödmjuka. När vi kom som Plannja var vi en klubb som hade en huvudsponsor. Jag tror inte att så många hade det då. Vi hade en trupp bestående av spelare som kunde leva på att spela basket. Det var vi som drog igång allt. Sen kommer klubbar i kapp och vi måste ha en jäkla stor respekt för Luleå. Det är strax över 75.000 invånare och ett antal företag som gör det fantastiskt bra. Men vi tävlar mot stora städer. Det är inte så enkelt, säger Lars Mosesson.

När NSD anländer till klubbdirektörens villa har Mosesson dukat upp med fika i trädgården. Solen, som lyst med sin frånvaro hela sommaren, har som av en händelse valt att titta fram. Mitt på det vita träbordet står en butterkaka.

– Den här kan du behöva (skratt), skrockar Mosesson och syftar på några syrliga inlägg som undertecknad skrivit på NSD:s basketblogg.

Och lite så är det att vara klubbdirektör för en av Norrbottens största idrottsföreningar. Ena dagen hyllas du, andra dagen blir du sågad vid fotknölarna. Lars Mosesson har lärt sig att hantera det – och älska det.

– Ibland går det bra och ibland går det dåligt. Men man måste borsta av sig och gå vidare. Jag har haft förmånen att få jobba med ett jobb som man brinner för. Det finns ett engagemang och ett driv. Att bli ifrågasatt och bli hyllad. Det är fantastiskt att få göra det, säger han.

Hur länge till ser du dig själv som klubbdirektör för BC Luleå?

Lars Mosesson tar av sig solglasögonen och sväljer en stor klunk kaffe. Han kisar på grund av det starka solskenet och fortsätter sedan:

– Jag tycker att det här är det roligaste jobbet. Man ska vissla när man går på jobbet. Då tycker man att det är roligt. Jag känner fortfarande att jag visslar och jag tycker det är roligt fast det finns jävligt tunga dagar. Men passet ljuger inte. Det är bara att titta där så ser man att det börjar närma sig ett avslut. Det ska bli skönt den dagen det blir det också.

BC Luleå har under femårsperioden med namnet ”LF Basket” haft som mål att spela ute i Europa igen. Men klubben har aldrig tagit det klivet.

I och med det nya namnbytet aktualiseras satsningen på att ta sig ut och slåss mot några av kontinentens större klubbar. Fast först vill han att BC Luleå ska ta sig till en SM-final.

– Vi sa i fjol att vi skulle vara bland de fyra bästa och dit nådde vi. Då ska man ju vara defensiv om man säger att vi ”bara” ska vara det nu också. Men man vill vara där. Det är inte roligt att åka ut i kvartsfinal. Det är ingen som mår bra i organisationen när man åker ut i en kvartsfinal. Även om grundserien i sig är viktig också.

Har ni råd med en Europasatsning?

– Jag tror inte att Europa kostar lika mycket nu som det gjorde förut. Det är många som pratar om det och så där men vi har ju varit där ute. Vi har varit i Europa så inåt helsike mycket under ett antal år. Då kostade alla flyg mycket mer än vad det gör i dag. Att hamna i ett gruppspel som Borås och Södertälje borde vi har förutsättningar för.

Vet ni ungefär vad det kostar?

– Om man skiter i spelarna så kan man säga så här: Det kostar 1000 000. Då kanske man måste bredda en spelartrupp och det kostar kanske en miljon till. Minst. Det kanske kostar två miljoner extra att vara med i ett gruppspel bara. Sedan om man ska gå längre måste båges spännas ännu mer. Den dag vi går in där igen kommer vi säkert försöka starta något lite nytt och verkligen vara där.

Senast Lars Mosesson fick se sitt lag vinna guld var 2007. Då hette man Plannja Basket och hade den nuvarande NBA-spelaren Jonas Jerebko i truppen.

På den tiden säger han att klubben förväntades vinna guld på beställning. Men det är de eventuellt kommande mästerskapstitlarna som kommer kännas allra bäst för honom.

– Varenda guld och seger vi tar framöver kommer att kännas underbart. När vi vann som mest fick vi inte bara vinna guld. Vi var tvungna att vinna guld på bestämda tider också. Bestämda dagar. Det var nästan att: ”Vinner ni på en måndag? Vad tråkigt. Kan ni inte vinna på en fredag istället?”. Då har det gått för långt.

Var det mer en lättnadskänsla att vinna guld på den tiden?

– Det är sällan man känner en lycka från början. I det jobbet jag har så känner man en lättnad. ”Nu är det över. Fan, vi tog det här”. Den där glädjen kommer kanske lite efteråt.

Klubbdirektören om...

...nya importregeln som träder i kraft 2016/2017 (totalt fyra världsspelare i varje lag):

”Det är bra för basketen. Urvalet blir mycket större när man tittar på världsspelare och därför blir det billigare. Jag tror att det är bra om man begränsar det till fyra. Ännu fler lag kommer att kunna var med och fightas om det. Det kommer att öka kvaliteten på basketen”.

...vad Luleå Energi Arena inneburit ekonomiskt för BC Luleå:

”Först måste arenabolaget börja generera vinster innan man kan dela ut. Det tar ett tag det där också. Sen ska man vara ärlig: Vi har nog svårt att vinna matcher. Om man sedan ska driva restaurang och sådant där. Det är något annat och det tar tid. Men den ligger bra till, rätt läge i stan och vi hoppas och tror att det ska bli bättre”.

...hur han är som klubbdirektör:

”Jag försöker vara mig själv alltid. Det var jag när jag började och det är jag nog nu också. De flesta spelare som har lämnat oss och slutat spela kommer nog ändå ihåg klubben på ett positivt sätt. Det hade de inte gjort om man hade varit en skitstövel. Det man lovar försöker man hålla på bästa sätt”.

...hans största upplevelse med klubben:

”Största upplevelsen vi hade var när vi gick in i Delfinen för första gången (numera Coop Norrbotten Arena) och spelade mot Kvarnby. Vi lyckades få ganska mycket folk. Och sedan vändningen mot Alvik när vi låg under med 24 poäng med åtta minuter kvar i semifinalen. Vi vände det och lyckades vinna guld till slut. Det var häftigt”.

...tuffaste upplevelsen som klubbdirektör:

Man kan hitta på enskilda fall där man förlorar och sådant. Jag känner inte att vi har någonting som är jättehemskt. Men däremot jobbigt. Visst fasiken när man jobbar i ett flöde och har mycket cash in och sedan tappar några stora sponsorer och får börja om. Det är jäkligt tufft

Mosesson fortsätter:

”När Charles Barton kom till Luleå igen (2011/2012) så byggde vi ett kanonlag. Vi tänkte att ’det här kan gå riktigt långt’. Fram till jul tror jag att vi ledde serien och då hände det där med Safford (Justin) som åkte hem och Rudy Mbemba blev skadad. Från att vara ett topplag började vi att sjunka. Det året hade varit jäkligt roligt att vinna guld. Då hade jag och många med mig att vi hade det bästa laget på pappret”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!