16 juni. Luleå Basket kallar till presskonferens. Tidningar, radio och tv är där – och får veta att klubbdirektören Urban Nordh lämnar föreningen och att han ersätts av Monica Wikström-Johansson.
Det framgår också att Wikström-Johansson ska påbörja sitt arbete i mitten av augusti.
Det har hon nu gjort.
Hon har hunnit presentera sig för sina nya kollegor, ha en team building-träff ”på ett vackert ställe vid havet” – och göra sin första stora intervju med NSD.
– Även om jag hade kvar ett annat jobb innan jag började här så blev det så att tankarna satte igång. När jag kom hit var det inte som ett blant papper. Någonstans hade jag tjuvstartat denna resa, jag har legat i hängmattan och tänkt.
Vad har du haft för tankar när du legat i hängmattan?
– Många. Naturligtvis kring organisationen. Hur ska vi organisera oss? Vem ska göra vad? Och så har jag funderat på marknads- och säljfrågor. Vilka kunder har vi i dag? Vad har vi för partners? Vilka gör vi affärer med i dag? Hur många är de och var finns de? Utifrån det ska vi titta framåt, se vilka som vi inte har här i dag. Varför är de inte här? Hur gör vi för att de ska komma hit?
Monica Wikström-Johansson har i många år jobbat med just sådana frågor. Hon har till exempel ett förflutet som marknadschef i Luleå Hockey.
Och det är därför hon har rekryterats till Luleå Basket. Hon ska dra in pengar, helt enkelt.
– Uppdraget är tydligt från styrelsen. Vi måste öka vår omsättning och skapa ett resultat på sikt som känns betryggande för att vi skak unna ha en långsiktig verksamhet på den sportsliga sidan, som är vår kärnverksamet. I dag är ett elitidrottslag så mycket mer än bara sporten. Vi är affärspartners ocskå. Folk kommer hit för att se basket, men inte allenarådande. Folk kommer hit för att göra affärer också.
Den nya klubbdirektören vill inte säga hur stor målsättning klubben siktar på att ha. Men hon säger:
– Vi vet att vi behöver öka vår omsättning med x antal procent. Det kommer bli ett årsmöte där det väljs in nya styrelsemedlemmar. Vi kommer tillsammans med den nya styrelsen titta framåt, dra upp riktlinjer och vilken strategi vi ska ha för att nå våra mål.
Men hur många procent vill ni öka omsättningen? Tio procent? 40 procent?
– Jag skulle tro att det handlar om uppemot 10-20 procent. På kort sikt. Sen måste vi ha ett mål som är större än så på lång sikt. Tanken är att vi ska ta det steg för steg. Men i runda slängar handlar det om någonstans mellan 10-20 procent.
Vad betyder ”på kort sikt”?
– Det kommande verksamhetsåret.
Ska ni öka omsättningen med 10-20 procent på ett år?
– Vi får lägga ribban högt.
Det låter som en djärv målsättning?
– Här får man aldrig luta sig tillbaka, man får aldrig vara nöjd. Man får vara tillfreds när saker går bra, men hungriga vargar jagar bäst.
– I den här världen kan man aldrig stå på hälarna. Man måste vara på tå exakt hela tiden.
Under den knappa timmen kommer Monica Wikström-Johansson flera gånger in på att Luleå Basket ska vara en attraktiv samarbetspartner för andra företag.
– Vår affärsidé är mer än att spela basket. Därför måste vi ha kompletterande kompetenser i en sån här typ av verksamhet, där nån är absolut superbäst på basket men också nån som är absolut bäst på att göra affärer.
Som i ett led i arbetet med att vara attraktiv för olika samarbetspartners kommer Wikström-Johansson fortsätta sitta i flera andra företagsstyrelser. Bland annat Tree Hotel.
– Ska man jobba med business är det jätteviktigt att man har en fot i den världen och att man har koll på den världen. När samhället och närningslivet utvecklas så utvecklas också den verksamhet du själv verkar i. Eftersom vi jobbar med företagskunder är det viktigt att vi har koll på näringslivet. Då får vi en förståelse och kan förstå kundens kundnytta.
Du pratar om att någon ska vara bäst på basket och någon ska vara bäst på affärer. Hur blev du bäst på affärer?
– Jag tror inte att jag är så mycket mer framgångsrik än någon annan. Men allt bygger på att ha en passion för någonting, att man har hjärtat med sig. Det märks när man har hjärtat med sig – och tvärtom så märks det väldigt tydligt när man inte har det. Det gäller att jobba med saker, eller att göra något, som man tycker är passionerat roligt. Det märks någonstans om man gillar det man gör och då går det bra.
För att ha den där glöden kvar är det bra att byta jobb emellanåt, menar Wikström-Johansson.
– Man ska inte vara för länge på samma ställe, då tappar man glöden och passionen. Man tappar litegrann den där jaktlusten. Man löser inte jaktlicens till nästa år och...
...man tar kött ur frysen istället?
– Ja, precis. Eller går till affären och handlar den där harpalten. Varje säsong ska man försöka lösa den där jaktlicensen. Nu jäklar ska vi ladda bössorna och gå ut på jakt. Vi ska ha en passion i det vi gör, det är jätteviktigt.
Att göra jaktliknelser går nog hem i stugorna i Norrbotten...
– (Skratt) Jag jagar inte, jag har ingen jaktlicens, men kan ändå symbolisera med det. Jag är uppvuxen med en far som jagat hela sitt liv. Han är över 90 år och är fortfarande ute och jagar. Han löser jaktlicens.
Är det därifrån din glöd kommit? Har den gått i arv?
– Kanske det. Man har olika saker som man passioneras av, men så kan det kanske vara. Jag har aldrig tänkt tanken, men kankse det.