Katarina Andersson. Christy Bacon. Kadidja Andersson. Dajana Butulija. Matea Tavic. Vi har sett dem vinna i Luleå, både med och mot hemmalaget, vad det än har hetat. Vi vet att den samlade kompetens och basketkunskap som ryms i Salléns startfemma med lätthet skulle kunna sänka en av kolbåtarna som ligger i Victoriahamnen.
Vi vet vad de gör. De stör, förstör och förgör.
Vi har ingen aning om vad Northlands spelare ska hitta på.
Jag blir inte klok på årets lagbygge. Det är ett åbäke, det är en börda, det är inte ens i närheten av samma självklara stormpsyke som fjolåret. För att travestera gamle finansministern Kjell-Olof Feldt: Northland är ett jävla skit – men nu har de baxat sig ända hit.
Ändå går det inte att räkna bort laget.
Trots alla brister är det här ett bra lag, i konkurrens med Udominate den bredaste truppen i ligan, ett av de bästa lagen som någonsin haft sin hemmaplan i Luleå.
Northland har åtta spelare som kan leda laget, som kan spela basket på landets absolut högsta nivå. Sallén har fem, kanske sex, på en riktigt bra dag. Men vad ger det i realiteten?
Offensivt ger det en trygghet. Om någon av Salléns spelare har en dålig dag, får en lårkaka eller har nackspärr kan det bli förödande för laget. Om någon av Northlands stjärnor drabbas av samma sak tar någon annan över.
Defensivt? Där betyder det allt.
För det första kommer Northland att orka att spela med hård press, att jaga livet ur Salléns spelare, att springa några fler steg i maxfart och att behålla skärpan längre.
För det andra kan Northland spela hårdare. Om någon av Salléns tre stora spelare skulle hamna i foulnöd – de är förvisso rutinerade, men det kan ändå hända – har inte coachen "Bosse Bössa" Eriksson något reservalternativ. Northland har råd att få både en och två av sina spelare utfoulade för att skapa smärta och irritation, obalans och osäkerhet, hos sina motståndare.
Tycker ni att det låter enkelt? Det är bara en chimär. Säsongen hittills har visat oss att det är allt annat. Vi kan kräva att Northland ska vinna semifinalserien, eftersom vi åtminstone vill ha lagarbete och patos från våra elitlag, men med det här laget går inte ens det att garantera.
Det går bara att luta sig mot tränaren Jens Tillmans ord.
– Jag vet hur jag ska motivera dem, hur vi ska kunna vinna mot just det här laget. Det gäller bara att få in i huvudena att vi ska göra det tillsammans, sa han till mig när vi pratade i måndags.
Tillman har tagit tre guld som tränare och fem som spelare – ändå tvivlar jag på att han någonsin haft en svårare uppgift.
Misslyckas han kommer Northland att förlora.