Jens Tillman dödade Luleå Baskets silverspöke, sedan dödade han sin karriär. Guldcoachen käkade amfetamin, själv tror han att det kanske var ett sätt att självmedicinera en odiagnosticerad neuropsykiatrisk störning, och sedan satte han sig i en bil och körde.
Jens Tillman åkte dit. Det är bra, det ska man göra om man kör bil påverkad av narkotiska preparat. I det korta perspektivet är det naturligtvis en personlig katastrof, i det längre är det förhoppningsvis ett uppvaknande, något som Tillman kan utnyttja för att både tillfriskna från eventuell sjukdom och ta tag i eventuellt beroende.
Klart är i alla fall att utan den händelsen hade varken Visscher eller vi suttit här nu.
– Vi försökte hjälpa Jens. Vi hade en plan kring hur vi skulle klara det samtidigt som han fortfarande var huvudtränare, men det som hände i helgen visade att den planen inte höll. Då får vi komma på en ny plan kring hur vi ska hjälpa Jens – men då kan han inte vara tränare längre, säger klubbdirektören Urban Nordh.
”Det som hände”. Solen skiner in genom fönstren, ute är det 25 grader varmt och en uppsluppen befolkning omfamnar Luleås försommar men inne i presskonferenslokalen kastar Tillmanelefanten skuggor över rummet.
– Det är väldigt kul att få det här jobbet – men det är av en väldigt tråkig anledning, sa David Visscher, som är en klok man.
Han schasade i någon mån ut elefanten genom att prata om den.
– Jag pratade med Jens tidigare i dag, innan det blev klart, det var första gången han ringde efter att det som hände. Han att han hoppades att jag skulle ta jobbet, det kändes bra. Det lät som att han mådde bättre.
Visscher har surrat flera gånger med Tillman innan ”det som hände”. Tillman ville ha honom som assisterande när Micke Johansson lämnade besked om att han skulle dra ner på sin roll i klubben.
Nu blev det inte så.
”Det som hände” kom i vägen och Visscher tar över huvudansvaret. När de pratade i dag bjöd han tillbaka, lite på skämt.
– Alla vill se att Jens kommer rätt i livet, det är jag helt säker på. Jag sa faktiskt att han kunde bli assisterande, mår han bättre om fem veckor skulle det kunna gå. Men vi var båda överens om att det inte var aktuellt just nu, säger Visscher och ler.
För Jens Tillman väntar en hård kamp för att få bukt med sina demoner. För Luleå Basket väntar en helt annan kamp. På ett plan är den naturligtvis fullständigt betydelselös – men på ettannat är den större än allt annat. Klubben är i monumental brygga, de senaste veckorna måste vara de tyngsta som föreningen genomlidit sedan Janne Johansson fick sparken på vårkanten 2012. Först tappar man en av sina bästa spelare, Josefin Vesterberg, till värsta konkurrenten – sedan åker trefaldiga guldcoachen fast för drograttfylla.
Tillman var Luleå Baskets bästa värvningsstrategi. Det råder inga tvivel om att han är en oerhört omtyckt coach, att spelare som haft honom tidigare gärna återvänder till hans lag. När spelarna som Tillmancoachat nu är samma spelare som bildar stommen i det svenska landslaget förstår ni att ”det som hände” påverkar klubben mer än att en duktig coach försvinner.
– Jag tror att David också har gott renommé i basket-Sverige. I de kontakter jag haft med spelare, där vi sagt att David är en av kandidaterna, har jag inte fått någon negativ respons. Vi kommer att få hit bra spelare även i framtiden, säger Urban Nordh.
– Jag ska inte försöka bli Jens, jag ska inte försöka bli världens bästa skojare. Det viktigaste är att spelarna lär känna mig och min personlighet – och får förtroende för mig, säger Visscher.
Basketmässigt lär vi få se ett mindre intuitivt, mer välskolat lag på parketten med Visscher som coach. Vi får en lugnare (och lite tråkigare, men vem fasen har inte det?) personlighet på bänken. David Visscher kommer definitivt inte att göra Luleå Basket sämre – bara annorlunda.
I den bästa av världar mår Jens Tillman förträffligt och stoppar inte i sig något starkare än Ljunglöfs Ettan.
I alla andra var det här det bästa alternativet.