Samir Ali sätter sig i ett hörn av gymmet och stretchar efter ett träningspass. Och han pratar – men vi tar det från början.
29 augusti briljerade Samir Ali i en träningsmatch mot Umeå. 2 september däckades LF Basket-forwarden av något som han trodde var vanlig förkylning. Men mystiken, rädslan och ångesten trädde fram i takt med att sjukdomen blev värre.
– Jag låg hemma i två månader och spydde. Jag kunde inte andas, blev röd i ansiktet och svimmade flera gånger. Jag var på akuten och fick en massa mediciner, men ingen visste vad det var, berättar Ali.
Sommarträningen hade gjort att han hade känt sig starkare än någonsin. Nu rasade Ali i vikt, närmare bestämt tolv kilo. 22-åringens kropp dominerades av hostattacker.
– Det var panik. När jag fick den första attacken så var jag ensam hemma. Jag sprang runt i hemmet, ut på gatan och funderade på att hoppa från fönstret. Jag bor bara på första våningen, och skulle absolut inte ta självmord, men jag ville bara komma ut och ha luft. Det är sekunder vi snackar om. Jag stod och hoppade, försökte spotta, försökte med vatten – jag gjorde allt möjligt.
Efter den första hostattacken besökte Ali akuten och fick medicin. Men sjukdomen fortsatte och Sunderby sjukhus blev nästa anhalt. Tiden gick, provsvar väntades från Stockholm och ingen visste vad Ali drabbats av. Rädslan blev total.
– Jag trodde att det skulle vara över. Tänk dig att du är under vatten och håller för näsa och mun, efter ett tag måste du upp. Jag var sekunder mellan att inte komma upp – och därmed svimma – och att komma upp. Och jag var orolig över att dö i sömnen.
Du tänkte på döden?
– Alltså, när jag fick attackerna... Jag tänkte: ”Gud, vad händer om jag svimmar av? Jag får ingen luft och svimmar, tänk om jag inte vaknar igen”. Jag fick panik.
– Det värsta var spyattackerna. Spyan kom ut från munnen och näsan. Spyan var tjock och vägarna stoppades, för jag kunde inte andas från näsan. Det var ingen vanlig spya som är skön efteråt. Redan innan spyan fick jag ju ingen luft.
Efter en och en halv månad kom diagnosen: Kikhosta.
– Det kunde varit cancer eller vad som helst. Jag är jäkligt glad att jag lever och att det sakta men säkert går framåt i träningen.
Kikhosta drabbar främst barn. Nu blev en 22-årig elitidrottsman offret.
– Om man inte har tagit vaccin som liten är risken att man får det som vuxen. Varken jag eller mina föräldrar tror att jag har tagit vaccinet.
Ali är nu friskförklarad, men hostan är kvar. Därför fick han avbryta de träningspass han startade för några veckor sedan.
Sedan ungefär en vecka tillbaka tränar han på gym efter ett specialbaserat program, och han har hunnit med en halvtimmes basketträning.
Men vägen tillbaka är lång.
– Min kropp var bara av ben och hud, man såg skelettet. Jag var inte världens störste innan men jag hade en okej kropp och var vältränad. Nu såg man bara ben som stack ut, det var svart under ögonen och jag var gul i ansiktet. Jag var deprimerad. Att gå ner tolv kilo på en månad – det gör inte ens de i "Biggest Loser".
– Nu tittar jag i spegeln innan jag går och lägger mig och när jag vaknar – och ser resultat. Jag känner mig frisk, den känslan går inte heller att beskriva. Jag kommer komma tillbaka starkare än någonsin.