– Bara en omgång till, okej?
Cliff Colimon är helt ensam nere på golvet i Luleå energi arena. LF Baskets gemensamma förmiddagspass är över sedan länge, men Colimon vägrar lämna hallen.
Det här är hans dagliga rutin i den nya hemstaden Luleå. Efter varenda morgonträning med laget kastar han i sig lunchen för att snabbt återvända till den tomma hallen där han sedan tränar skytte minst en timme på egen hand.
– Just nu är jag bara basket, till hundra procent. Jag är ingenting annat, säger han när han till slut lagt ifrån sig bollen och slagit sig ner på läktaren.
– Jag passar på att köra en timme vid tolvtiden varje dag när alla andra har lunch. Det hjälper mitt självförtroende, att se att repetitionerna sitter.
Det finns så klart en anledning till Cliff Colimons tuffa träningsschema. Eller, det finns flera.
4 Dels har han oerhört höga krav på sig själv. Han vet att Luleåpubliken förväntar sig vinster – så vinster tänker han ge den.
4 Dessutom har han revansch att utkräva på sig själv efter ett misslyckat fjolår i Grekland.
4 Men framför allt tränar han för sin – och sina framtida barns – framtid. Han tränar för sin sjuka mamma hemma i Brooklyn och han tränar för att aldrig bli fattig igen.
– Jag ska spela så länge jag kan och tjäna så mycket pengar jag kan, säger han.
Cliff Colimon har en historia som få andra. Han växte upp i den slummiga delen av Brooklyn. När han var sex år gammal sköts hans pappa i hjäl på öppen gata och Colimons mamma, som senare skulle drabbas både av cancer och stroke, fick dra ett enormt tungt lass som ensamstående mamma i fattigdomens New York.
– Vi hade inte mycket när jag växte upp. Men mamma klarade sig alltid ändå, hon lyckades hela tiden hålla mig och min bror i fina kläder.
Berätta om din mamma.
– Hon är den bästa. Det har bara varit hon, i hela mitt liv. Hon har ägnat hela sitt liv åt mig och min bror, hon försökte aldrig hitta någon annan efter att min pappa dog.
Vad hände med din pappa?
– När jag var sex år sköts han ihjäl i Brooklyn. Jag vet inte exakt hela historien, det är ingen som riktigt vill berätta för mig vad som hände.
Tog man fast mördaren?
– Nej, ingen har åtalats för mordet. Nu är det ett "closed case".
Hur har det som hände din pappa påverkat dig?
– Jag försöker att inte tänka på det så mycket, men gör det ändå ibland. Och det är ju därför jag kör så hårt i gymmet, det är därför jag jobbar så hårt nu. Jag har sett min mamma jobba så hårt för oss. Nu vill jag förändra saker och ting, jag vill inte att mina barn ska behöva kämpa så.
Cliff Colimon berättar att han regelbundet skickar pengar till sin mamma.
– Ja, självklart. Hon är fortfarande den bästa mamman och jag saknar henne. Men i ett längre perspektiv är det bra att jag kan ta hand om henne.
Det var hemma i Brooklyn som Colimon först kom i kontakt med basketen. Inspirerad av sin äldre bror Greg, som gärna tittade på basket, började Cliff spela.
Han spelade visserligen amerikansk fotboll under en period, men i övrigt var det bara basket som gällde.
Och han har alltid satt väldigt hög press på sig själv.
– Det är det enda sättet som funkar för mig, att ha höga krav.
Under försäsongen med LF Basket har det gått lite upp och ner för Colimon – själv är han inte särskilt nöjd. Men han lovar att det finns mer, att det kommer.
– Så länge jag stannar på gymmet kommer det bli bättre och bättre och bättre.
Vad specifikt måste bli bättre?
– Jag måste bli mer aggressiv, bestämd och alert. Om jag tvekar för mycket kommer det massa turnovers.
I kväll kommer Jämtland till Luleå energi arena. Och Cliff Colimon har höga förväntningar på premiärmatchen.
– Jag vill verkligen vinna. Jag vet att publiken har väldigt höga förväntningar och att det bara är segrar som gäller. Så i år handlar det bara om att vinna.
Vinna SM-guld?
– Vinna. Punkt.