"Det spelar ingen roll hur svår passningen är"

Muskelbjässen Alexandros Sigkounas har överraskat som en av basketligans mest spektakulära passningsspelare. Och här är hemligheten bakom det: Han har spelat guard – nästan hela karriären.

Foto: Kurt Engström

Luleå/Basket2014-10-17 22:17

Alexandros Sigkounas svarade för 19 poäng, tolv returer och fem assist när LF Basket besegrade Jämtland med 97–71.

Alla visste att han kunde göra poäng, alla visste att han kunde ta returer. Men just hans passningsådra är något som överraskat hela basket-Sverige sedan han anlänt i Luleå.

– Så fort jag ser någon som är öppen så kommer jag att passa. Det spelar ingen roll hur svår passningen är. En öppen lagkamrat borde få bollen passad till sig varje gång. Vi vill ha bra beslut och bra skott. Och jag känner mig väldigt bekväm med att dribbla bollen och hitta mina lagkamrater. Jag älskar det, säger Alexandros Sigkounas.

Han ser inte ut som en guard. Han väger inte som en guard (100 kilo). Och han är heller inte lång som en bakplansspelare (200 centimeter). Ändå har LF Baskets nye muskelbjässe spelat på den positionen under nästan hela karriären – och det är hemligheten bakom hans passningskvaliteter.

– De senaste fyra åren har jag spelat på position fyra och fem. Men under egentligen hela min basketkarriär har jag varit mer trea och tvåa. Jag sköt skott utifrån, hanterade bollen mycket och slog svåra passningar. Och det sättet som coach Öqvist vill spelat på har fått mig att hitta det spelet igen, säger Sigkounas.

Du lärde dig att bli en bra passningsspelare under ungdomsåren alltså?

– Ja, så är det. Jag har många vänner hemma i Grekland som har sett min statistik och hört av sig. ”Fan, den gamle Sigkounas är tillbaka”, säger de. Jag vill producera och hitta mina lagkamrater. Det är vad jag har lärt mig att göra sedan jag var ett barn, säger han.

Anledningen till att Sigkounas började spela mer under korgen var en flytt från den grekiska förstadivisionen till andraligan. Han säger att på grund av klubbarnas ekonomi blev det helt enkelt så.

– I förstadivisionen spelade jag trea. Men när jag gick ner i den lägre divisionen fick jag spela mer fyra eftersom de inte har samma budgettar. Mina coacher tyckte att jag var snabbare än alla andra under korgen och de lät mig spela mycket en mot en. Men det är inte sättet jag vill spela på. Jag är väldigt glad att jag får spela som jag vill här i LF.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!