I fjol tränade Charles Barton LF Basket till lagets sämsta grundserieplacering någonsin i basketligan. Efter uttåget i kvartsfinalen mot Uppsala lämnade Charles staden och laget – för sista gången, enligt honom själv.
Men sagan om släkten Barton och Luleå slutar inte där.
LF Baskets ledning hade nämligen följt Charles Bartons äldste son, Brandon, under en längre tid. Varken Charles eller klubbledningen tyckte att det var rätt att ha sonen i pappas lag, men när Charles bestämde sig för att lämna började Lars Mosesson jobba för att få Brandon till klubben.
– Det känns lite som att komma hem, faktiskt, säger Brandon Barton.
Ligaspelare i unga år
Brandon föddes förvisso i Stockholm, men bodde i Luleå från fyra års ålder fram tills han fyllde tio. Sedan följde han sin pappas coachuppdrag till Tyskland, Göteborg – innan han själv blev ligaspelare i relativt ung ålder.
Så när LF hörde av sig behövde han inte fundera särskilt länge.
– Det är ju skitkul. Jag har alltid velat komma tillbaka och spela här, det kändes givet, inget att tveka om, säger Brandon.
Du kommer till en stad där din pappa, på gott och ont, alltid kommer att förfölja dig. Det kan inte vara jätteenkelt.
– Jag tänker inte så mycket på det. Han är han och jag är jag.
Nej, visst, så vill man ju tänka – men samtidigt kan det inte vara helt enkelt att bortse från ditt efternamn just i Luleå.
– Nej, det är klart, jag har alltid varit "Charles son". Det har nästan blivit så att jag försökt jobba mig bort från det. Jag ska skapa mig ett eget namn, det är en bra utmaning.
Hur länge tar det innan Charles är "Brandons pappa"?
– Hahaha, förhoppningsvis går det snabbt.
Lärde sig mycket
Trots att Brandon Barton länge setts som en talang var det först i fjol som han fick sitt riktiga genombrott. Som guard i Örebro snittade han 12 poäng, tre assist och nästan 34 minuters speltid.
– Det är så det är när man känner att man har förtroendet från klubbledning och tränare. Jag ska inte gnälla på min situation i Sundsvall, jag lärde mig jättemycket där och fick en hyfsad roll, men det är svårt att få stabila minuter när man har namn som Jeansson, Westby och Sigurdarsson i laget. Konkurrensen var ju galen, säger Barton.
Men räcker det med förtroende för att hitta den rollen?
– Ja, jag tror det. Det finns många som kan gå in och producera i ligan om de bara skulle få. Man längtade mer, det blev mer av en glädje att dra igång med säsongen.
Inför den här säsongen har dock Brandon Barton inte nöjt sig med det. Då det relativt tidigt stod klart var han skulle spela kommande säsong har han hittat lugnet och kunnat spendera mer tid än vanligt i gymmet – vilket gett en lite större, lite starkare Barton.
– Jag har haft tid och jag har lagt på mig ett par kilo muskler. Jag har haft tid att jobba mer med fysiken i år.
Vad ger det dig?
– Mest är det mentalt, tror jag. Känner jag mig starkare än killarna jag möter så får man ett litet övertag. Självförtroendet betyder mycket, vet du.