En lysande start där Telge var fullständigt utspelat i åtta minuter – Bussey sänkte en studstrea till 22-6 med två minuter kvar av perioden – försatte publiken i Luleå Energi Arena i ett bedrägligt lugn.
Ska det verkligen gå så här lätt mot tabelltrean?
Nej, verkligen inte. Telge hade märkbart svårt att komma igång men redan under periodens avslutning hyfsade motståndaren siffrorna till 24–12. Och till andra perioden hade man nått full styrka – en styrka Luleå inte kunde matcha. Hemmalaget tappade all skärpa i skyttet medan Telge matade in i stort sett varje skott. 15–26 i perioden, till 39–38 i halvtid, är jobbiga siffror att kommentera en period som bäst beskrivs med två ord: ring ut.
– De ändrade sitt försvar i andra. Vi fick massor av problem mot deras zon och tog för snabba skott, vi var inte i rytm, säger Bussey som hade precis lika mycket problem att hitta rätt som resten av laget.
Lagkaptenen Anna Barthold, tillbaka efter sin korta frånvaro, konstaterar att vändningen som påbörjades efter pausen och kröntes med en strålande fjärde period handlade om samarbete.
– Vi slarvar i både anfall och försvar, det är för mycket individuella insatser, vi blir stressade när de sätter upp zonen i andra och tar svåra skott som oftast går ring ut…efter pausen ville vi ut bättre som lag, betonar hon.
Och visst var kylan tillbaka i tredje perioden. Men det var inte förrän mellan tredje och fjärde Katie Bussey, då med 13 poäng i protokollet, tände till på allvar. Två treor och två tvåpoängare i rak följd i mitten av perioden tog Luleå till 76–63 med 3.14 minuter kvar. Lägg ytterligare en ”tvåa” och tre straffkast till det så hade Bussey hyfsat sin siffra till 28 poäng i matchen, bäst på planen den här kvällen och som bonus en seger också i matchen mot Telges poängmaskin Taneisha Harrison (26 poäng).
– Allt är mentalt. Vi hade massor av skott som inte såg bra ut men som skytt måste du slappna av och behålla självförtroendet – allt handlar om det, jag tar djupa andetag och tror på mitt skott, säger hon efter den vackra avslutningen.
Segersiffran blev 85–71 men viktigare var att få revansch efter decembermötet.
– Ja, vi förlorade ju faktiskt borta. Skönt att få den, säger Anna Barthold som haft viktigare saker att tänka på de senaste dagarna.
– När det handlar om liv och död måste man prioritera annat, säger hon efter den svåra operation av en närstående som fick henne att ta paus från basketen.
– Men det gick bra. Det är ingen fara längre så jag kan fokusera igen, lovar hon och spricker upp i ett leende.
När det gäller Danielle Hamilton Carter, fortfarande inte i spel, är läget oförändrat.
– Det är en gammal vadskada jag känner av. Jag har egentligen inga nya besked, förklarar hon.