Platsen var Metsälä, "en liten håla utanför Helsingfors", och det var dags för landskamp mellan Sverige och Finland.
Där och då drog Johanna Fällman på sig landslagströjan för första gången.
Om hon var nervös?
Dödligt.
- Jag fick spela i förstakedjan, kanske för att det inte skulle märkas att jag var ny. I mitt allra första byte lyckades jag först bli tunnlad av deras storstjärna, sedan slog jag bort en enkel passning och till sist ramlade jag. Katastrof.
Sedan dess har mycket vatten runnit ur ismaskinen. Fällman har gjort drygt 40 landskamper, spelat mästerskap, blivit bofast i Damkronorna och är mer eller mindre självskriven i vårens VM-trupp. Hon ramlar fortfarande - i höstas tacklades hon in i sargen och fick en hjärnskakning - men:
- Jag har gjort så många korkade grejer själv, jag ska inte gnälla. Det är karma, du vet.
Hon har, kort och gott, blivit bättre sedan den där första landskampen mot Finland.
- Jag har fått vara med så mycket sedan dess. Man blir bättre med rutin, tror mer på sig själv och litar på att man faktiskt kan.
Drar inte in pengar
När Johanna Fällman fyllt 18 flyttade hon från Luleå till Örnsköldsvik. Hon gick sista året på gymnasiets naturvetenskapliga linje, spelade med Modos damlag i den allra första riktiga upplagan av riksserien i hockey och gjorde debut i Damkronorna.
Två säsonger innan flytten hade hon pendlat från Luleå till Skellefteå - tack vare välvilliga föräldrar med körkort och samåkande kompisar i samma lag - innan laget i Västerbotten lades ner.
- De tyckte inte att damlaget var värt kostnaden i Skellefteå AIK. Man får ändå förstå att vi inte drar så mycket intäkter till föreningen. Det är skillnaden jämfört med herrlagen.
Ändå är damhockeyn på väg framåt. Fällman jämför gärna med damfotbollen, som haft längre tid att etablera sig, men är fortfarande lite frustrerad över takten på framåtskridandet.
- Jag önskar att det skulle gå snabbare. Damfotbollen har kommit ganska långt, jag önskar ju att jag själv ska hinna vara med på ett VM med fulla läktare men jag börjar inse att jag inte kommer att få vara det. Jag får se det som att jag banar väg för de som är yngre.
Och då är du ändå bara 21.
- Ja, men det är svårt att satsa så mycket som vi gör utan att få ekonomisk ersättning. Vi måste ju jobba.
Det är lätt att spela hockey när det är allt man behöver göra.
- Exakt. Vad gör Modos herrspelare? Sitter och fikar hela dagen innan de far in och tränar ett par timmar, sen är de lediga igen. Många av våra tjejer jobbar till fem - jag tror det är därför alla är så unga i den här sporten.
Hur menar du?
- Det går bra att spela medan man går gymnasiet, då är det ju bara att träna allt vad som går. Sen drabbar verkligheten en, man måste börja ha ett vanligt liv vid sidan av sporten och därför slutar många medan de är unga. Men det där är ju all damidrotts dilemma, man får ta det i den takt det går.
Blir du frustrerad?
- Det är klart att jag kan kolla på sporten, se Gabriel Landeskog göra mål i NHL och bli lite bitter. De får så mycket tillbaka, de får spela inför jättepublik - och får dessutom pengar för det. Vad har jag att spela för, liksom? Men kanske vi tjejer som håller på brinner lite mer för det...
"Sverige ska vara bättre"
Just nu jobbar Fällman extra inom cateringbranschen och har beställt ett utdrag från belastningsregistret för att kunna vikariera inom barnomsorgen.
Det är viss skillnad om man jämför med till exempel Thomas Pöck i a-laget.
Det är en viss skillnad på pressen de spelar under också. Men inte på det sätt ni tror.
För medan de manliga spelarnas insatser på isen i värsta fall kan påverka deras egna karriärer kan Johanna Fällman faktiskt förstöra damhockeyns framtid med ett felpass.
Efter fiaskot i senaste världsmästerskapet - femteplats, krossade av Finland i kvartsfinal - har siffrorna på antalet nyrekryteringar bland unga tjejer dalat markant. Därför är årets VM - i Burlington, USA, i början av april - oerhört viktigt för Sverige.
- Varje gång man får tillfälle så måste man ge en positiv bild av sig själv. Därför är det viktigt att man faktiskt, när man spelar VM, inte kommer femma och blir utklassade i kvarten. Sverige ska vara bättre än så.
Det måste ju bli ett ok att prestera under?
- Att känna att man drar hela sporten, menar du? Det är klart det påverkar, men det var inte därför vi kom femma på VM. Vi var dåliga, helt enkelt.
...vilket påverkade sportens framtid.
- Ja. Mamma brukar fråga varför vi valt en sån svår väg i livet. Jag har inget bra svar på det. Det bara blev så.