"Vi måste ha upp lag fort som fan"
En gång i tiden var den norra landsänden ett av de starkaste innebandyfästena i Sverige. I dag känns det som ett skämt. För tillfället ståtar Norrbotten med ett lag i någon av de två högsta serierna. IBK Boden åkte ur damernas elitserie i våras.I en artikelserie om innebandyn i länet granskar NSD vad som gick snett och vad som ska göras för att hejda den katastofala utvecklingen.
Foto:
FK Luleå, kompisgänget från Örnäset som födde landslagsmän, målsprutor och briljanta tekniker, spelade SM-semifinal. Säsongen efter vann laget norra SM-serien för fjärde året i rad. Speedkulan Jens Pettersson från Luleå är landslagets skyttekung.
NU:
IBK Luleå, föreningen som föddes i en sammanslagning av gamla FK och några andra klubbar, slåss om att bli bästa Luleå-lag i division III Norrbotten. Efter att ha förlorat sista matchen mot Svarta Braxen lyckas ändå unga, talangfulla IBK klamra sig kvar vid tredjeplatsen tack vare målskillnad.
Luleås bästa lag är 18 poäng efter K4, från Arvidsjaur.
DÅ:
IBK Boden, poplaget från norr, fyllde hockeyarenan Björknäshallen till sista stol under sina härjningar i innebandyns SM-slutspel. Talangfulla tjejer från hela landet slogs om att få spela i arméstaden. Sportspegeln gjorde reportage om den massiva publiktillströmningen i Hildursborg och ett helt innebandyland gjorde stora ögon.
NU:
Den senaste säsongen består IBK Bodens trupp av allt för många, allt för unga spelare. Både publik, poäng och Sportspegeln lyser med sin frånvaro. I den sista hemmamatchen innan degraderingen kommer 135 tappra för att se laget förlora mot Mora.
Norrbottens bästa lag tar bara åtta poäng på 26 matcher.
DÅ:
Genom årens lopp har fem norrbottniska föreningar spelat i innebandyns högsta serie. Boden, Kalix, Piteå, Kiruna och Luleå har alltid varit starka orter. Så sent som 2000 spelade Tendens/Piteå i herrarnas elitserie. Det har alltid, särskilt i Piteå, funnits lag som räddat den norbottniska innebandyäran genom att spela i de högre divisionerna.
NU:
Länets bästa herrlag finns fortfarande i Piteå. Problemet är att serien heter division II Norrland. På högre nivå än så existerar ingen herr-innebandy i Norrbotten. Kalix bästa herrlag spelar, precis som Kirunas och Luleås, i division III nästa säsong.
Hur kunde det hända?
Gemensamt för alla de tre ovanstående exemplen är Ulf Hallstensson. Den förre förbundskaptenen och Solna AIK:s nuvarande huvudtränare har varit med på så gott som alla resor mot eliten som norrbottnisk innebandy har gjort.
Han spelade med och blev - så småningom - tränare för polarna från Örnäset som tog SM-brons.
Han tränade Piteålaget som åkte ur elitserien.
Han höll i taktiktavlan när Bodens damer drog 3 000 personer till Björknäshallen.
Han har på fötterna.
- Jag försöker väl följa vad som händer, fast man bor här nere i Solna, säger Hallstensson.
Viktigt att behålla bra ledare
När Ulf Hallstensson kom till IBK Boden för att föra damerna mot nya djärva mål fanns en organisatorisk grund att stå på.
- I föreningen fanns de sanna eldsjälarna, som redan då hade gjort ett fantastiskt jobb kring laget under flera års tid. Då pratar jag framför allt om klubbledningen, styrelsefolk över huvud taget. Bröderna Bo-Göran och Staffan Rutqvist var väl de stora eldsjälarna, men det fanns ju många andra också, säger Hallstensson.
Men bröderna Rutqvist försvann ur organisationen. Nya drivande krafter tog över.
Men de nya krafterna försvann också och... ja, ni förstår själva vartåt det barkar.
- Det har hela tiden varit omsättning på styrelsemedlemmar. Det kan ju vara på gott och ont, i Bodens fall känns det väl som att det verkligen har varit på ont. Till slut tar de duktiga människorna som kan tänka sig att jobba på ideell basis slut, särskilt i en så liten stad som Boden. Innebandyn är fortfarande en sport som är beroende av ideella insatser, därför är det så viktigt att få kontinuitet i ledningen, säger Hallstensson.
Boden oräknat: innebandyn i övriga länet har aldrig någonsin hållt en lägre nivå. Och visst, man kan säga att Norrbotten är ett litet distrikt, men fakta i fallet kvarstår:
Västerbotten - med ganska exakt lika många invånare som Norrbotten - har dubbelt så många spelare, betydligt fler klubbar och fyra lag i elitserien.
Full konkurrens råder bland herrklubbarna
- Det är jättesvårt att säga vad det kan bero på. Piteå var det sista vi hade på herrsidan, där kändes det som att något var på gång. Jag var ju där när vi åkte ur och det var många klubbar som ville göra sina egna satsningar. Det var då jag verkligen kände att vi inte har ett så stort distrikt att vi kan hålla igång flera satsningar. Vi, som var i elitserien, hade stora problem att värva spelare från andra föreningar. Det kändes sådär...
För tillfället finns inga samarbeten att tala om. Boden har, i kraft av sin position som elitserieklubb, kunnat locka spelare till laget utan några större problem. Hur det kommer att se ut nästa säsong återstår att se. Sangis damer kvalade till ettan i fjol, men lyckades inte.
På herrsidan råder full konkurrens.
I Piteå: Öjebyn och Wibax slåss i toppen av tvåan. Samma spelare, samma sponsorer, samma utrymme. Wibax har varit ledande, men uppstickaren Öjebyn satsar hårt och kvalade till division I i våras. Resultatet? Två matcher, två förluster och 5-20 i målskillnad.
I Luleå: Tre klubbar slåss i övre mitten av division III. Svarta Braxen och Gammelstads IF slåss om ungefär samma spelare, även om Gammelstad har en ungdomsorganisation som ger viss trygghet. IBK Luleå har en inressant satsning på gång, med uteslutande egna juniorer. Men det fattades som sagt 18 poäng till serieledning när fjolårssäsongen avslutades.
“Får betala för de misstag man gör"
I övrigt: Arvidsjaur-Arjeplog är en intressant region som lite grann lever sitt eget liv. Där finns en väl fungerande ungdomsorganisation och gott om kultur och kunnande. K4 IF från Arvidsjaur pendlar mellan tvåan och trean, Argentum från Arjeplog är ett topplag i trean. Gällivare har levt ett par år på en generation duktiga spelare men fick ta klivet ner i trean i våras. I övriga länet för sporten en mer eller mindre tynande tillvaro.
- Fram till millennieskiftet tycker jag att det fanns en väldigt seriös innebandykultur på många håll, men efter det... Jag vet inte om det är den här maktkampen mellan föreningarna som ställer till det, jag fick bara en känsla av att den sög ut massor av energi på många olika håll, säger Hallstensson.
Vad ska man göra för att få fart i norrbottnisk innebandy igen?
- Jag tror mycket på kontinuitet och kultur, det är viktigt och det har saknats i Norrbotten. Ämnet är oerhört intressant men det krävs en del eftertanke för att komma med bra svar. Så mycket kan jag säga, vi har inte underlag för två elitlag i länet. Varken på herr- eller damsidan. Men vi måste ha upp ett lag fort som fan.
Annars?
- Kurvan går ju neråt. Att IBK Bodens damer åkte ur betydde att allt norr om Umeå försvann från kartan, man tappar mycket uppmärksamhet i division I jämfört med elitserien. Det hade inte behövt gå på det här sättet, men förr eller senare får man betala för de misstag man gör.
Så jobbar vi med nyheter