Tomas Eriksson tar en tugga av kåldolmarna och konstaterar att det var ett tag sedan han senast spelade fotboll i Norrbotten.
Efter att ha slagit igenom som ung, vindsbann ytter i superettan med Bodens BK valde han att flytta till Göteborg under sommaren 2006 för att testa något nytt.
Efter en kort sejour i Jonsered landade Eriksson sedan i förotsklubben Qviding, som han tog klivet upp i superettan med.
- Det var helt magiskt 2007. Vi hade Zoran (Lucic) som tränare. Vilket drag vi hade. Jag tror vi vann 19 av 21 matcher det året vi gick upp, berättar Eriksson, som var ordinarie i klubben under ett par säsonger i både superettan och division I.
Men sedan kom skadorna.
Har inte spelat på över ett år
- Under 2009 var jag tvungen att göra något åt mina ljumskar. Jag träffade ungefär en miljon olika sjukgymnaster och fick olika diagnoser och opererade mig flera gånger, säger Eriksson, som sedan hamnade i Ytterby, flyttade till Spanien och återigen hamnade i Qviding i fjol.
- Men efter tre träningar gick korsbandet av. Så hela fjolåret var ju bara rehab för min del.
Under alla åren utanför länets gränser har Eriksson ändå hela tiden haft en längtan om att flytta hem igen.
- Jag har varit sugen i ett par års tid nu. Inför varje säsong har jag hela tiden funderat på om det är dags att flytta hem, men då har det ändå blivit att man tagit ett år till. Men det här gången var det ett drömläge. Jag har haft kontakt med IFK under en längre tid. Varje höst har man hållit tummarna att de ska klara sig kvar i ettan.
När man tänker på alla dina säsonger känns det ju som du är närmare 38 än 28. Du har hunnit med en del.
- Lite så är det nog. - Jag är ju ändå sugen, och hoppas kunna spela ett par år till. Jag känner ju att jag har mycket kvar att ge. Man har ju vant sig vid ljumskarna, men det är samtidigt väldigt tungt rent mentalt att vara skadad. Jag tycker ändå att det börjar ge sig mer och mer och det känns bättre och bättre med tanke på att jag inte spelat några tävlingsmatcher på över ett år, säger han och fortsätter
- Jag har spelat ganska mycket i träningsmatcherna och i genrepet spelade jag 90 minuter och det var ett skönt kvitto på att det fungerade och att kroppen kändes bra, även morgonen efter.
Ser stor potential i laget
Eriksson tar en tugga till av lunchen och tillägger:
- Men nu höjs ju kravnivån, och är man inte bra då får man heller inte spela.
Hur ser du på årets trupp?
- Det finns mycket kvalité. När vi är som bäst slår vi alla lag i den här serien, det är jag helt övertygad om. Vi har en bra trupp. Jag är förhoppningsfull.
Eriksson funderar ett slag och fortsätter sedan:
- Men det finns en liten osäkerhetskänsla. Ibland är det som att laget inte vet hur det egentligen är. Det är någon mental känsla som vi måste omvända på något sätt. Vi måste tro att vi kan slå alla och få in en riktig vinnarmentalitet.
Samtalet glider in på målsättningar och förväntningar.
Har blivit en annan spelare
Eriksson förklarar att det finns anledning för laget att sikta högt.
- Spelarna i gruppen, som exempelvis Kalle (Norrbin), Anton (Andersson) och Linus (Johansson), vi har ju pratat om att det är ju nu vi har våra bästa år. Det är något vi ska försöka ta tillvara på. Min förhoppning är att vi ska lyfta oss, menar han.
Hur ser du på din egen roll. Du har ju varit borta nu och spelat en del i superettan och söderettan?
- Jag har väldigt höga krav på mig själv och det har varit lite frustrerande under försäsongen när det inte riktigt har gått så bra som jag har velat. Men jag kan nog ta motgångarna på ett annat sätt nu än tidigare. Men det var lite annorlunda när jag var i BBK. Då var jag ung och vara ara glad över att då vara med i superettan. Nu är jag ju 28 och vill inte vara med i en trupp om jag inte kan bidra med något.
Många menar att du har blivit en klokare spelare med åren?
- Det har nog växt fram lite tror jag. Tidigare var det mycket springa, på kanterna och i djupled. Jag har kanske blivit lite långsammare i och med skadorna och det har gjort at jag har fått utveckla andra sidor istället. Det kan nog ligga något i att jag har ändrat min spelstil lie grann.