För en gångs skull är det uppehåll i regnandet och en behaglig höstsol skiner över Luleå.
Anna Barthold och Silvia Luz kisar upp mot himlen och konstaterar att det är ett väder som passar dem perfekt.
Och den nya klubben Northland Basket verkar också vara en arbetsgivare helt i duons smak.
- Det är väl ungefär vad jag har förväntat mig. Men det som är riktigt positivt är att det är ett sådant stort intresse kring klubben. Det är en positiv känsla, säger 30-åriga Anna Barthold.
Den sex år äldre Silvia Luz håller med.
- Vi är här för att göra vårt jobb, som är att spela basket. Och det finns ganska många saker runt omkring som skulle kunna ställa till problem, men det finns inga sådana problem här, säger brasilianskan.
Och duon har en del andra klubbar att jämföra med.
Både Barthold och Luz har spelat professionell basket under många år och i nästan lika många länder.
Barthold flyttade från Sundsvall till New York som 19-åring. Sedan fortsatte karriären i Spanien under sex säsonger och sedan en sejour i Brasilien.
Kompisen Luz har spelat på hemmaplan i Brasilien och i Spanien under många år.
Lägg sedan till ett antal landskamper över hela världen så förstår ni att den här duon har upplevt en hel del under sina år som basketproffs.
Och både Barthold och Luz inser också att de har ett ganska bra arbete.
- Ja, absolut. Det är något man tänker på mellan varven faktiskt. Basketen har ju tagit mig genom alla mina olika tidsetapper i livet, säger Barthold och fortsätter:
- Jag åkte till Spanien och levde som heltidsproffs. Jag har lärt mig den kulturen och språket. Jag har spelat i Brasilien och lärt mig portugisiska. Så man får se otroligt mycket av världen och lära sig språk och kulturer. Jag älskar att resa, så för mig personligen är det här riktigt bra. Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb, samtidigt som det kanske är ett av de konstigaste. Jag kan inte planera livet på samma sätt som vanliga människor.
"Fått lära mig nya språk och nya kulturer"
Silvia Luz är inne på samma linje:
- Jag har alltid känt mig lyckligt lottad över att jag får ha det här jobbet. Jag hade inte fått lära mig nya språk, nya kulturer om jag inte hade spelat basket. Allt som jag har, mitt hus, ekonomin och allt annat har jag fått genom basketen, förklarar hon.
Känner ni aldrig att ni vill slå er ner och skaffa er en fast tillvaro?
- Visst är det så. Jag tycker det är jobbigt att packa väskan och resa i väg. Jag har tänkt tanken flera gånger på att det är jobbigt. Samtidigt är det bara under en kort period i livet man kan göra det här. Sedan är det för sent, säger Luz och fortsätter:
- Jag älskar ju det här jobbet, men jag inser också att jag närmar mig den delen av livet när det är dags att göra något annat.
När Anna Barthold har översatt Luz resonemang från portugisiska till svenska säger hon att hon inte har några planer på att lägga ner sig karriär.
- Många verkar tro att jag kommer hem till Sverige för att spela en sista säsong och sedan lägga av.
Så det kan bli en ny proffssväng för dig?
- Ja, absolut. Men även jag har ju känt att för varje nytt land och för varje nytt lag blir det jobbigare. Men jag känner ingen panik över den dagen när jag slutar. Jag tycker att det ska bli spännande att hitta en ny inriktning i livet. Jag har ju min utbildning att falla tillbaka på.
Barthold funderar ett slag och fortsätter sedan:
- Jag har utvecklats mycket under de här åren. Jag känner att jag tar vara mer på livet. Vad man än gör måste man nog vara harmonisk och trivas för att också kunna göra ett bra jobb. Jag har läst någonstans att det tar ungefär 10 000 timmar innan man blir riktigt bra på et man gör. Det är väl det jag har fått vid det här laget.
"Alltid nya mål att uppfylla"
Vilket är favoritstället ni spelat på?
- Jag tycker att alla länder har positiva grejer som gör att det blir ett bra ställe att bo på. Det finns så många guldkorn att välja mellan, säger Barthold.
- Det är alltid skönast att spela i sitt eget land. Men Spanien är ett favoritland, berättar Luz.
Hur är det med hemlängtan?
- Det har man väl alltid. Det är alltid jobbigt att vara borta från familjen. Jag var ju bara 19 när jag flyttade till USA och första året var riktigt jobbigt. Men samtidigt är det oerhört utvecklande, säger Barthold.
Gör all er erfarenhet också att det blir lättare att tacka motgångar?
- Ja, till viss del. Man blir ju anställd och var jag än har spelat i världen finns det alltid mål att uppfylla. Men jag tror det handlar mycket om hur man tacklar motgångarna. Har man en dålig match i utlandet blir man tillsagd, det är snack om indragen lön och sådana saker. Så man har lärt sig att alltid ha hjärtat med sig ute på planen, säger Barthold.
- Alla har ju dåliga dagar och är man i ett nytt land måste man hitta ett slags stöd inom sig själv. Och det är sådant man lär sig med åren, fortsätter Luz.
Både Luz och Barthold inser att årets säsong med Northland kommer bli ett nytt äventyr för dem båda.
Förväntningarna på duon - och laget - är skyhöga.
- Alla frågar om vi ska ta det där guldet nu. Men det är inget jag kan sitta här och lova nu. Allting tar tid, och att skapa ett guldlag är inget man gör över en natt, säger Barthold.
- Det är ett väldigt nytt lag och allt som är nytt behöver alltid en tid att sätta sig. Vi har ett jättebra lag, men det är många bitar som måste falla på plats. Vi har en väldigt lång resa att göra fram till slutspelet och finalen, säger Luz.
Men det är väl precis det som era karriärer också har handlat om. Att ni har gjort en lång resa med mycket upp och ner längs vägen, och sedan har det blivit ganska bra i slutändan?
- Precis. Så är det väl med livet för alla. Även om man planerar att man vill ha det lite si eller så blir det oftast inte så. Man måste ha lite motgångar för att man ska ha framgång också, säger Barthold.