Vägen tillbaka ligger utstakad

Det har bara gått några få veckor sedan säsongen för en av svensk baskets stora slutade på Fyrishovs blåa gummigolv.
Uppsala knäckte Plannja i tre raka kvartsfinaler och satte punkt på klubbens svagaste säsong på 15 år.
Sedan den dagen ha de ansvariga suttit ned, analyserat allt i minsta detalj, rannsakat sig själva och kommit fram vad som måste göras för att den senaste basketvintern aldrig ska upprepas.
- Vi drivs av enorm revanschlusta som jag aldrig tidigare upplevt i någon klubb jag varit i. Egentligen skulle jag ha semester nu men det går bara inte. Det kliar i hela kroppen, säger Mattias Kenttä.
Men för att framtiden ska bli bra måste man lära sig av historien och precis det har nu Matttias Kenttä och hans tränarkollegor Tommie Hansson och Mikael Johansson gjort.
Där är analysen glasklar och det mesta handlar faktiskt om veteranerna John Rosendahl och Håkan Larsson. Helt enkelt hur deras framtida roller ska se ut för att Plannja Basket kunna ta stora steg framåt och uppåt igen.
"John och Håkan måste stå tillbaka"
Mattias Kenttä:
- För att Plannja ska kunna växa och för att vi ska kunna spela på de sätt vi vill måste John och Håkans roller minska - helt enkelt bli lite lyxigare. Först då får vi ut deras fulla potential.
Utveckla?
- John och Håkan är fantastiska spelare, bland de bästa i svensk basket alla kategorier, och perfekta att bygga ett lag kring. Men deras uppgifter den senaste säsongen har varit omänskliga. Håkan har legat bakom nästan alla poäng vi gjort och John har tvingats skapa allt själv under korgarna. Så kan inte ett framgångsrikt lag byggas.
I klartext; nästa säsong kommer Plannja att kompletteras med en pointguard av högsta snitt och en, kanske två, insidespelare på så hög nivå det bara är möjligt. Även om Mattias Kenttä, 36, inte i detalj vill säga hur höstens lag ska byggas.
- Det får andra spekulera i. Men laget kommer med största sannolikhet att innehålla två amerikaner och eventuellt en EU-spelare.
Apropå amerikaner. Den nyligen avslutade säsongen blev ett enda stort virrvarr av importspelare av skiftande kvalité som kom, floppade och skickades hem. Något som präglade Plannja från dag ett och genom hela vintern.
- Vi hade fem amerikaner och det är givetvis inte optimalt på något sätt. Mitt motto har alltid varit att min egen mamma ska kunna hänga med i det som händer och så blev det aldrig. De unga måste också hinna få förebilder och idoler i ett lag.
Självklart blev Plannjas spel lidande av de många spelarbytena och laget hittade aldrig den stabilitet som krävs för att gå långt. Under åtta matcher av säsongen sågs skymtar av något stort men när det långa juluppehållet var över hade den positiva trenden försvunnit.
"Vi jobbade som djur utan att lyckas"
- Vi jobbade som djur för att hitta vårt lagspel men hittade det aldrig. Jag menar att publiken aldrig fick se det bästa av Plannja. Jag blir faktiskt lite avundsjuk när jag i dag ser Solna spela - där funkar alla spelare som en enhet, säger Kenttä.
Men trots många svarta rubriker, trots alla bittra förluster och trots floppande amerikaner hittar ändå Mattias Kenttä ljuspunkter. Hans första säsong som huvudtränare har, enligt honom själv, gett erfarenheter och lärdomar för livet.
Sedan har han på nära håll kunnat följa en av de största talanger som svensk basket fått fram de senaste åren.
- Före säsongen visste ingen riktigt vad Christopher Ryan kunde göra, han var nästan som Fantomen. Alla anade nog men helt säkert kunde ingen veta. Han har svarat för en fantastisk utveckling och att se honom stå där i Fyrishov tillsammans med Håkan Larsson, John Rosendahl och Jim Enbom under en jämn slutspelsmatch med två minuter kvar att spela var på sitt sätt fantastiskt.
Hur långt kan Ryan egentligen gå?
- Det är mycket upp till honom själv men Jonas Jerebko har på något sätt redan visat vägen. Jag tror dock att Christopher skulle må bra av en säsong till i Plannja och för mig gäller det att ge honom rätt sorts utmaningar hela tiden.
Till sist - förutom Ryan - vad hände med ungdomssatsningen?
- För det första: Plannjas mål är alltid att vinna alla matcher och jag kommer inte att dela ut gratisminuter till någon. Sedan är det inte alla som ser jobbet i det tysta med de yngre spelarna, något som tar tid. Det är faktiskt så att spelare som Håkan, Jim, John och Christopher dyker upp så otroligt sällan och sanningen är den att när en ung spelare i dag lyckas slå igenom är det ofta som rollspelare i ligan.