Tillsammans ska de lyckas

Värvningen av Västerås ledande poängmakare har blivit kritiserad. Kanske lite underligt, deras monstruösa siffror borde sanktionerat värvningen inför de mest kritiska av hockeytyckare, men det finns några saker som den mörka sidan har hakat upp sig på.

Jag har läst - och själv skrivit en del av - följande:

De har båda två spelat i elitserien tidigare. Sammanlagt facit: 138 matcher och 15 poäng. Det duger inte.

Pär Arlbrandt är liten, 172 centimeter. Han saknar den nödvändiga explosivitet som små spelare som lyckas högre upp i seriesystemen ofta har.

Niklas Olausson är otränad och är dessutom långsam på skridskorna.

Tillsammans är de svaga defensivt.

Om försäsongen är något som helst värdemätare så är det mesta felaktigt. Dock inte det där med Olaussons fysiska status.
- Jag kan säga så här: Jag var inte i mitt livs form. Men vi spelade in i mitten av april, efter säsongen tar man ju någon vecka ledigt och då går jag upp några kilo. Det vet jag, jag är sån. När vi kom hit så hade ju Luleå kört fysträning från första april så vi var i praktiken en månad efter direkt. Det syntes, absolut, säger Olausson.
- Men visst fan har vi tränat. Vi har tränat grymt mycket sedan vi kom hit, säger Arlbrandt.
- Jag har aldrig tränat så här mycket, det kan jag säga. Både jag och Pär var på det klara med att vi ville flytta upp så snabbt som möjligt för att kunna vara med och träna. Det är alltid lättare att ta ut sig i grupp, när vi var på Niporna och sprang i sandbacken tills jag spydde som en gris, det hade aldrig hänt om jag sprungit för mig själv, hävdar Olausson.

Duon har efter tolv matcher varit inne på ett enda baklängesmål i spel fem mot fem. Arlbrandt har gjort åtta poäng, Olausson fem och de ligger tvåa och sexa i den interna poängligan. Fullt godkänt, med andra ord.
- Vi har ändå känt att vi är stabila defensivt. Bara för att man gör mycket poäng så ska man vara dålig bakåt, men så är det ju inte. En gång i tiden spelade jag med en kille som skulle vara allsvenskans bästa tvåvägscenter, han gjorde nio poäng och hamnade på -17 i statistiken. Man ska inte alltid lita på etiketterna, säger Olausson.
Så låt oss överge stämplarna.
Snart.
För här har vi en kedja med två spelare som tidigare misslyckats i elitserien som, parade med en av de mest defensivstämplade brunkarbjörnarna någonsin, ska göra tillräckligt med poäng för att ta en del press från de andra kedjorna. De är här för att, till viss del, ersätta The Övertorneå Connection.
Men hur?
Vad betyder kemi?
De säger att de tänker hockey likadant. Det har vi hört förr. Vad betyder det?
- Om han har pucken och jag ser en ledig yta i slottet så vet jag att han också har sett den. När han slår pucken mot den ytan har jag redan börjat åka mot den och motståndarbacken tappar en tiondel på mig, säger Arlbrandt.
- Samtidigt kan man, när man har ryggen mot spelet, veta att Pär är på ett visst ställe. Lägger jag pucken i det hörnet så finns han där nio av tio gånger. Man kan spela ihop ett helt liv utan att ha den kemin, tänker man inte i samma banor är det omöjligt, säger Olausson.
Visst, det går att förstå. Ta tvillingarna Sedin, eller för den delen Abbott. Kanske Linus Omark och Johan Harju, som i praktiken spelat ihop sedan de för första gången kunde ta klivet över tröskeln vid båsdörren.

Men två smålänningar som tidigare knappt sett skymten av varandra?
- Nej, så är det ju. Men allt kanske inte måste gå att förklara, säger Olausson.
Niklas Olausson och Pär Arlbrandt parades ihop första gången under den första träningen förra säsongen. Efter det spelade de inte särskilt mycket ihop, powerplay undantaget, förrän med 30 omgångar kvar av allsvenskan. I en kedja med Sebastian Meijer fick de sedan sprida skräck i de allsvenska försvaren resten av säsongen.

När så Luleå ringde kändes det som ett naturligt steg.
- Jag har ju haft Rönnberg i juniorlandslaget, jag tyckte om honom. Sen kändes det som att de hade en plan för oss, vissa klubbar man pratade med var mer "kom till oss så får vi se vad som händer" och den situationen har jag redan varit i när jag spelade med Linköping, säger Olausson.

Luleå sa helt enkelt att ni skulle få chansen i numerärt överläge och att ni skulle få bilda kedja?
- Ja, så är det ju. Sen betyder ju inte det att det kommer att vara så för alltid, vi måste ju ta chansen när vi får den.

Niklas Olausson var först med att skriva på för Luleå. Sedan följde Pär Arlbrandt i hans fotspår, kanske efter viss övertalning.
Det är lite otydligt kring just den biten.
- Vi är ju bra kompisar utanför isen med. När jag skrev på visste jag ju att Pär var intresserad, men för det kan jag ju inte tvinga honom och hans familj att flytta hit för att jag ska trivas, säger Olausson.
Arlbrandt själv hade andra erbjudanden. Att hans radarpartner valde Luleå spelade in, men det var ändå inte helt avgörande. De trivs ihop men där någonstans går gränsen.
- Ja, vad ska jag säga? Hade jag fått ett anbud från New York Rangers hade jag ju struntat i vart Niklas spelade, säger Arlbrandt och ler.
Men nu blev det inte Rangers och kedjekamrater som Chris Drury och Marian Gaborik. Det blev Luleå och Anders Burström istället.
Utan förtroende - omöjligt
Men det går det också.
Niklas Olausson vill ge Burström upprättelse som producerande spelare.
- Det syns att han gjort många poäng, han har det i sig. Men det beror på vilken roll man får, förra året gjorde vi en massa poäng i Västerås men då spelade vi så gott som alla numerära överlägen också. Då blir det ju enklare, får man inte förtroendet så är det omöjligt.

Nu har ni fått förtroendet. Det skapar ju också vissa förväntningar utifrån. Hur ser era egna förväntningar ut?
- Jag är ju hockeynörd, jag hade rätt bra koll på Luleå. Förra året blev ju en jävla uppgång från tidigare, mycket tack vare Omark och Harju. Tränarna är grymma, laget är stabilt och jämnt, det känns väldigt bra, säger Arlbrandt.
- Vi har fyra bra femmor, alla kan avgöra matcher. Det är jävligt svårt att möta oss eftersom man inte kan plocka bort en eller två femmor och komma undan med det. Överlag tycker jag att det är ett problem i elitserien, man har en eller två femmor som ska producera. Om det sen inte funkar för en av de femmorna får laget stora problem, säger Olausson.

Så när vi sitter här till våren och gör SM-guldbilaga, vad diskuterar vi då?
- Jag tror i alla fall att rubriken blir "Hur kunde Olausson få in den". Varför inte?

Tillsammans ska de lyckas

Ett plus ett? 148.I alla fall i allsvenskan.Men nu ska den småländska superduon sänka större skepp än Sundsvall - tillsammans med Anders Burström.