Tillbaka på toppen - efter års frånvaro

Året är 1973. En elvaårig pojke blir övertalad av sin kompis att följa med på en träning i bågskytte. Pojken förälskar sig i sporten och tillbringar varje ledig stund med att träna. Han skapar sig till och med en egen träningslokal i en skrubb där han sitter och skjuter. Pojken lever och andas bågskytte. Det är det enda som existerar i hans värld.
Piltavlorna hänger uppradade på väggen. Den ombyggda industrilokalen ser ut som en bowlinghall förutom att kloten blivit utbytta mot pilar och bågar. För två och ett halvt år sedan hade Luleå Bågskyttesällskap ingen egen plats att vara på.
Idag kan de stoltsera med Sveriges första och enda bågskytteklubb med egen hall och affär. Mannen bakom projektet heter Tommy Flink, som efter nästan tre decennier åter igen gett sig in i bågskyttevärlden.
- Nu är jag tillbaka och jag vill hjälpa till att utveckla bågskytte som idrott men även själv utvecklas inom sporten, säger han.
Flink har precis avslutat ett träningspass. Sex dagar i veckan står han på banan och spänner sin båge. Fokuserad på en enda sak - att få pilen mitt i prick.
- Alla klarar av att skjuta en tia. Svårigheten är att göra det varje gång. Bågskytte är inte bara att spänna en båge, det är mycket teknik och precision, säger Tommy.
Det är 2008 men det hade lika gärna kunnat vara 1978.
Nu som då ägnade Tommy otaliga timmar åt att träna. Han var Sveriges stora hopp inom bågskytte. Som 14-åring vann han sitt första junior-SM och vid 16-års ålder började han tävla mot rutinerade seniorer. Ett år senare kom han trea i EM i England och blev rankad tvåa i Europa.
- Det var stort. Jag fattade det inte då men alla stora tidningar började skriva om mig så jag insåg att jag måste gjort något speciellt, säger han.
Men det bästa minnet från den tiden är när han vann över Tomi Poikolainen, en finsk bågskytt, i Nordiska Mästerskapen för juniorer.
- Jag låg 30 poäng efter honom innan sista rundan, sen gick jag om honom och vann. Något år senare tog han OS-guld i Moskva och det känns som att det hade varit möjligt för mig att göra samma sak, säger Tommy.
1979 kom att vara sista året Tommy höll i sin båge som en av världens bästa. Han deltog i för-OS. Men inom honom grodde något. Bågskytte var på den tiden en ideell sport och förbundet hade ingen möjlighet att betala några större summor till de tävlande. Tommy erbjöds femtusen kronor, vilket skulle försörja honom ett helt år.
- Jag försökte kombinera jobb och träning till en början men jag kan aldrig göra något halvdant. Det är allt eller inget, så jag la av. Alla runtomkring mig var ledsna men det fanns ingenting att hämta i sporten då, så de förstod, säger han.
Istället gav han sig in i IT-branschen som på den tiden låg i startskedet.
Han hade gått på tekniskt gymnasium och fick där prova på programmering.
- Jag fascinerades av teknik och datorer, när jag testade på vad som gick att göra var jag fast, säger Tommy.
Han startade företaget Flinks Datateknik och sen rullade det på. Genom åren har han grundat flera företag som han sedan sålt av. 1998 startade han upp Genesis IT AB som idag omsätter flera miljoner per år. Idag har han sålt det vidare, men står fortfarande kvar som VD.
- Det är klart det blivit över någon slant i plånboken, men jag har aldrig velat göra något bara för att tjäna pengar. Allt jag har gjort är på grund av intresse och det har gått åt mycket tid, säger han.
Och tid har han lagt ner. Under Tommys första år som entreprenör var det inte ovanligt med jobbdagar på 15-16 timmar. Samtidigt skärmade han av sig totalt från allt som hade med bågskytte att göra.
- Klart det var jobbigt att lämna bågskyttet i början men jag är realist och jag försökte lösa problemet jag hade. Jag började med data, lade all min energi på det, och jag har aldrig ångrat de val jag gjort, säger han.
I 27 år lyckades han hålla sig borta. Han har inte sett en tävling, inte kollat upp ett enda reslutat och inte ens hållit i en båge.
- Jag har varit sugen flera gånger, men sen så har det blivit nej, säger han.
För två och ett halvt år sedan försökte Tommy och hans fru hitta en sport som skulle passa deras son Ludvig. Efter många om och men så bestämde de sig till slut att låta honom testa på bågskytte.
- Vi kröp in i Arcushallen i Luleå, där bågskyttet höll till då, så han skulle få testa och han tyckte det var jättekul. Kommande gång vi gick dit provade jag själv på för första gången sedan jag lade av och upptäckte att det var lika kul som förr, säger han
Efter det satte allting igång. Han började träna och trodde själv att han skulle vara i samma form, som när han var på toppen av sig karriär, på tre, fyra veckor.
- Jag upptäckte ju att det inte gick, säger han och skrattar.
Men Tommy fortsatte att träna och efter ett och ett halvt år ställde han upp i sin första tävling. Där mötte han en av sina gamla motståndare som han förlorade emot och tävlingsinstinkten satte igång.
- Jag gillade inte att vara sämre än honom. En sak ledde till en annan och jag började träna mer och mer, säger han.
Som den entreprenör han var började han få olika idéer om hur bågskytteverksamheten skulle kunna utvecklas. Han lade fram sina idéer för ordföranden i Luleå bågskyttesällskap, och tillsammans gjorde de en plan för en ny träningshall och utomhusbana, som dock ännu inte är färdigbyggd.
- Bågskytte behöver få högre status och det gäller även att kunna behålla alla unga utövare. Många håller på med den här idrotten när de är tio, femton år gamla, sen lägger de av. Fortsätter de upp i 20-års åldern är de fast för livet, säger Tommy.

Vid sidan av byggandet på de nya träningshallarna fortsatte han även att tävla. Resultaten har blivit bättre och bättre. Förra året kom han nia i utomhus SM, där många var förvånade hur någon som varit borta så länge kunde hamna bland de tio bästa. Men det är först i år som det riktiga genombrottet kommit. Tommy leder årets elitserie i bågskytte och i slutet av juni satte han distriktsrekord vid en tävling i Timrå, där han fick 654 poäng. Det är mer än årets OS-deltagare i bågskytte, Magnus Peterson, lyckats få under någon tävling i år.
- Han har ett rekord på 673 poäng. Att jag i år råkat vara bättre är inget jag drar några slutsatser ifrån. Skulle vi ställas mot varandra skulle jag ha väldigt svårt, men jag skulle kunna vinna, säger Tommy.
Du var på väg till OS 1980, men tackade nej. Tänker du någonsin på att ta igen den chansen?
- Jag gråter aldrig över spilld mjölk. För att kvala till OS krävs enormt mycket. Vi får se om kommande VM känns rätt att ställa upp i. Jag vill inte vara med i landslaget om jag inte kan hävda mig. Den dag jag kan det är när jag konstant kan skjuta 650 poäng. Då skulle jag inte tveka. Men det är många timmar av blod, svett och tårar kvar.
Hur länge tror du att du kommer hålla på då?
- Så länge kroppen håller. Det finns en krutlady i Stockholm som heter Sigrid som tävlade fram tills att hon var 80 år. Men vi får väl se.