Det är några timmar kvar till nedsläpp mellan Luleå Hockey och Frölunda. Niclas Wallin, som inte har spelat sedan förra säsongen på grund av de hjärnskakningar som han då drabbades av, kommer inte att kunna åka till Coop arena och se sina gamla lagkamrater.
Som han emellanåt gör.
Men den förre NHL-spelaren är nöjd ändå.
- Jag är där på dagarna ibland och surrar lite skit, säger han.
Hur mår du nu?
- Jag tycker jag mår rätt bra. I det liv som jag lever nu, så är det helt okej. Det kan jag inte alls klaga på, säger Wallin och fortsätter sedan:
- Sedan får man väl acceptera det här också. Det är ett beslut som vi har tagit nu, jag och Yelverton (Tegner, Luleås lagläkare och specialist på idrottsmedicin). Det är inte det lättaste beslutet som jag har tagit. Eller beslut och beslut... Men hur det nu än blev så har jag accepterat det.
"Det rycker lite i kroppen"
Niclas Wallin säger att han försöker vara positiv och att han inte känner några direkta symptom efter hjärnskakningarna - bortsett från att han ibland blir trött.
Eftersom han mår allt bättre så har också suget efter hockeyn börjat komma tillbaka.
Men Wallin vet att det är över nu.
- Det rycker lite i kroppen och så. Men som jag har sagt förut: Det är inte värt det. Om man ska få en massa dagar...
Wallin tystnar en kort stund. Sedan fortsätter han:
- Eller dagar... Om man ska få en massa veckor och månader som går åt för att rehabilitera sig. Det handlar inte om nästa smäll ska komma. Det handlar om när den kommer. Jag har fått respektera det och kliva åt sidan. Men jag tror att det är ett klokt beslut av mig och Yelverton. Vi har tagit det här beslutet och det är jag rätt stolt över i dag.
- Men det gör ont, man lämnar ju ett jobb frivilligt. Jag gör inte så mycket drama av det. Det finns nya vägar i livet. Jag tycker det ser bra ut och det känns väldigt bra. Samtidigt så finns hockeyn där. Vill jag så är det bara att fara ner och surra lite skit på morgonen med spelarna där.
Ska jobba i familjeföretaget
Var leder de nya vägarna Niclas Wallin då?
- Farsan har ett företag som jag ska fara och hjälpa till med. Det är lite fastighetsskötsel och så där. Nu har snön kommit och då blir det lite snöröjning med. Jag ska gå in och hjälpa honom med det.
Har du några tankar på att jobba med hockeyn i framtiden?
- Det har man väl. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna göra. Jag träffar mycket folk, jag har två grabbar som spelar hockey, och får alltid mycket förslag. En del av de förslagen har inte varit min grej riktigt. Jag har aldrig funderat på coachning eller så. Men ett matrisjobb, det är inget dåligt jobb.
- Just nu är det roligt att titta på matcher och vara vid sidan om. Det är en ganska lagom nivå för mig nu. Sen kanske många tycker och tänker att man ska gå vidare och hjälpa till och så. Det får vi se i framtiden. Men inte nu i alla fall. Nu tar jag det här året som jag pratade om, med att hjälpa farsan. Sedan får vi. Hockeyn finns ju kvar.
Har en bra dialog med “Osten"
Har du pratat med någon i Luleå Hockey om att hjälpa till där?
- Den föreningen har bra folk på bra platser. Men "Osten" (Lars Bergström, sportchef) och jag har bra kontakt och pratar en del. Han brukar säga "när den dagen kommer att du känner dig redo att hoppa på något nytt, då är det bara att höra av sig".
Wallin funderar återigen en kort stund och fortsätter sedan:
- Jag har spelat hockey för att jag tycker om att spela hockey. Det är ingen garanti att jag kommer fortsätta jobba med hockeyn för det. Herregud, det har bara gått 6-7 månader sen jag gick av den där isen. Det har varit en lång, lång vår och även in på sommaren med långa dagar. Jag har tagit min tid och vilat upp mig. Nu ska vi göra den här grejen i vinter. Det är jäkligt kul att bara vara hockeypappa. Men förslag kommer hela tiden.
Jaså? Om vad?
- Allt möjligt. Allt från att göra hockeyskolor till hit och dit. Kortvariga grejer. Men skulle jag säga ja till alla grejer så skulle det vara ett heltidsjobb. Det är allt från att slipa skridskor, till att vara med ungar på isen, till att vara på skolor och prata. Det är såna grejer man får på sig. Men för mig är det ingen garanti att jag kommer hålla på med nåt sånt bara för att jag har spelat hockey. Jag har alltid haft intressen. Jag är praktiskt lagd och gillar att bygga och skapa litegrann.
På tal om att vara hockeypappa. Hur har omställningen till "ett vanligt liv" varit?
- Man är ju ego som hockeyspelare, så är det när man är inne i det. Under tiden ska du ha egentid och sova middag och sånt här. Jag tror att 90 procent av alla hockeyspelare gör så. Det är en omställning. Men det är en utmaning också. Jag är värdelös på att laga mat och jag är värdelös på många grejer som Louise har skött i alla år. Någon gång kör det ju ihop sig, men i slutändan brukar det lösa sig.
Har blivit lite tyngre
Hur mår kroppen förresten i övrigt? Knän, axlar och rygg?
- Jag tycker faktiskt att det är bra. Jag har haft problem med ett knä en längre tid. Det är lite utslitet, men det känns bra. Jag känner inte av det någonting, säger Wallin och skämtar sedan:
- Möjligtvis har jag blivit lite tyngre de senaste månaderna. Men det är väl något som hör till, i alla fall om Åkerström (Roger, före detta storback och nu tränare i Luleå Hockey) får tycka till.