Hon har varit med om det förr.
Det här blev hennes fjärde SM-silver med Luleå Basket - 2005, 2006, 2007 och nu 2011.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det gör så ont i hjärtat. Vi har gjort en sådan bra säsong fram till det här men vi har haft det svårt i finalserien, säger hon samtidigt som tårarna rinner.
Trots att Luleå gjorde sin bästa match i finalserien sakandes de sista bitarna för en vinst.
Luleå ledde med två poäng inför den sista och avgörande perioden men väl där kunde laget bara göra sex poäng.
- Vi fick inte i bollen. Vi funderade för mycket och spelade inte som vi skulle, säger hon.
Trots att Pontushallen var tårfyllt av Luleåspelare hyllade lagkaptenen sitt lag.
- Den här säsongen har vi bevisat att det går att spela utan stjärnor. Trots att vi inte tog SM-guldet så har vi jobbat som ett mycket bra lag, säger hon och fortsätter:
- Hade det stått 1-1 i matcher så vet jag att vi vunnit i dag, men det sitter för mycket i huvudet.
Luleå Basket har aldrig tidigare i historien vunnit en finalmatch på hemmaplan. Den onda sviten lever vidare och börjar istället bli en vana.
Men lagkaptenen vet vad som laget delvis saknade.
- Vi skulle ha spelat mer aggressivt i alla tre matcher, säger hon sittandes på Pontushallens golv.
Hon berättar att Telge var det bättre laget och att det annars har varit en toppensäsong. Men att guldet är det som fortfarande saknas.
- Just nu gör det så ont. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända nästa säsong för mig. Telge spelade smart. De förtjänar att vinna guldet.