Söderstrand - IFK:s cupmakare

I fjol mötte han Råneås Jonny Niemi i division IV norra.I morgon ska han försöka stoppa allsvenskans poängkung Martin Fribrock.- De är bara människor, hur bra kan man vara, säger IFK Luleås mittback Simon Söderstrand, 17.

Liten - men stor i spelet. Simon Söderstrand är 17 år gammal och väger 75 kilo. I morgon ställs han mot allsvenskt motstånd, när IFK Luleå tar emot Halmstad i svenska cupen. Foto: Fredric Lundqvist

Liten - men stor i spelet. Simon Söderstrand är 17 år gammal och väger 75 kilo. I morgon ställs han mot allsvenskt motstånd, när IFK Luleå tar emot Halmstad i svenska cupen. Foto: Fredric Lundqvist

Foto: Fredric Lundqvist

LULEÅ2008-04-30 06:00
Strax innan IFK Luleås seriepremiär mot Holmsund fick Simon Söderstrand veta att han skulle hålla sig beredd på att hoppa in. Ordinarie försvarsgeneralen Per Norrbin hade känning i baksidan av låret och det kunde hända att det skulle bli ett tidigt byte.
Efter 14 minuter linkade Norrbin av banan - och Simon Söderstrand, som fyllde 17 i januari, klev in på en division II-plan för första gången i sitt liv.
Det slutade i succé.
- Jag var ruggigt nervös innan matchen, det var nästan så att jag inte ville spela när jag skulle in. Det var ändå premiär och man har ju ett ansvar när man kommer in, man vill ju inte vara den som fäller laget, säger Söderstrand.
Hyllades av tränaren efter första matchen i tvåan
Tränaren Per Jensen hyllade och var smått extatisk. I måndagens NSD sa Jensen att det aldrig märktes att Söderstrand var nervös, att han var klockren i sina ingripande och lovade på stående fot att tonåringen skulle få spela mot Halmstad i cupen.
- Jag tog det lugnt, försökte spela mitt eget spel och inte stressa upp mig. Det är rätt lätt att spela tillsammans med Peter Uusitalo (spelande tränare) också, han styr och ställer och det är rätt skönt när man är lite ny.
För tre år sedan började Söderstrand, född 1991, att spela med IFK Luleås pojkar födda 1990. I fjol tog han plats i utvecklingslaget som spelade i division IV, mot bland annat Råneå, Luleå SK och Assi. I år har han tagit plats i a-truppen och det hade man ju kunnat vara nöjd med om man hade varit nyss fyllda 17.
Men.
I morgon möter IFK allsvenska Halmstad i Svenska cupens andra omgång. Martin Fribrock har gjort två mål och sex målgivande passningar på de första åtta matcherna, brassen Anselmo har stått för tre mål och EM-aktuelle mittbacken Peter Larsson har vräkt in tre hörnor med skallen. Det är inga skitspelare som kommer till Hertsö IP.
Och Simon Söderstrand är, naturligtvis, precis så måttligt imponerad som en 17-åring ska vara.
- Det är klart att det är en viss skillnad i tempo, men det ska bli kul. Man måste ju testa var ribban ligger, det är bara att ge allt. Man utvecklas ju enormt av att möta så pass skickliga spelare, det får man erfarenhet av. Men det finns ju erfarenhet i IFK också, säger Söderstrand och nickar mot Per Norrbin som haltar förbi:
- Man lär sig hela tiden.
“ Vi måste tro på oss själva, då kan vi klara det"
Simon Söderstrand är ändå lite speciell, när det kommer till talangfulla ungdomar. Okej, han tränar sex-sju gånger i veckan med IFK, men istället för fotbollsgymnasiet - som alla andra - valde Söderstrand att läsa ledarskapsprogrammet istället.
- Visst, fotbollen är inte allt, men jag försöker ju ändå ta seriöst på det. Men jag går inte fotbollsgymnasiet, det stämmer. Jag vet inte varför det inte har blivit så, jag lirar för att det är kul och så länge det går bra finns det väl ingen anledning att ändra på det.
Och av samma anledning har han heller inte några större mål med sin fotbollskarriär.
- Jag vet inte, jag tar det bara som det kommer och jobbar vidare därifrån. Jag har aldrig satt upp några mål för mig själv, jag tar det bara steg för steg. Det är klart att det kan vara bra med målbilder men jag är nog inte sån som person.
Strunta i målbilderna då. Hur går det mot Halmstad?
- Jag måste ju ändå hoppas på vinst och tro på att vi ska kunna klara det.
Men är det realistiskt?
- Jaa, det tror jag. De är ju bara människor, hur bra kan man vara? Om man tänker från början att man ska förlora så blir ju det en, vad heter det, självuppfyllande profetia. Vi måste ju ändå tro på det vi gör, tro på oss i laget.
Hur bra kan man vara om man fortfarande spelar kvar i Sverige?
- Ja, precis, så kan man ju också se det (skratt).
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om