"Skulle vara supernöjd"

Elvaåringen har precis som lillebror Christoffer kört om guldhjälmarna sedan debuten. Det har gått bra - senast på lördagen, med en silvermedalj i 85 cc - och inför årets säsong föreslog pappa Jonas en uppklassning till första "stora" klassen, 85U. Inte så mycket för konkurrensen - det handlar i mycket om samma killar som Emil redan kört mot - utan för banorna.
- Guldhjälmsbanan är så liten, och så är det mycket träd runtomkring. Egentligen en teknikslinga, säger Emil och himlar med ögonen medan han söker efter en synonym:
- Den ser ut som en kostig...
Kostig eller inte - bra har det gått. Uppklassningen är på dispens då man egentligen ska vara tolv men Emil har ju redan tränat en hel del på storbana. Problemet är snarare att hemmaklubben Kalix inte har någon bana överhuvudtaget - men den på Näverberget har han i alla fall koll på.
- Stora backen är ganska svår, när den blir gropig. Men banan är rolig.
Silvermedaljen i föregående dags guldhjälmsklass, två respektive ett varv efter Älvsbyföraren Michael Norén, ger snarast en besviken min i Emils ansikte - men på frågan hur ett silver i 85U skulle sitta skiner han upp.
- Då skulle jag vara s-u-p-e-r-n-ö-j-d, säger han med ett brett flin.
Riktigt så långt räckte det inte. Första heatet tappade Emil ett varv mot toppförarna i klassen och därmed också rejält i listan - men andra heatet tog han sex varv, precis som de bästa, och placerade sig på elfte plats.
"Det kom väldigt plötsligt"
Men hur stor roll har egentligen pappa, bland mycket annat trefaldig Nordcupensegrare, spelat för idrottsvalet? Jonas Persson skrattar men förklarar också:
- Det var ändå inte riktigt jag. Tvärtom kom det väldigt plötsligt när Emil en dag förklarade att "nu vill jag köra".
Fast nog syns det att han trivs också på sidan av banan.