Rekordvinnaren

Tränaren visste att Marie Eriksson kunde sätta en rekordtid.Själv höll hon på att ge upp planerna efter det "långsamma" andra varvet.- Jag hade ju ingen klocka, utbrister segraren efter 1.19,55 - nytt distriktsrekord - och seger i halvmaran.

Umeålöparen Nicklas Berglund försvarade fjolårssegern före snabbaste länslöparen Matti Linna.

Umeålöparen Nicklas Berglund försvarade fjolårssegern före snabbaste länslöparen Matti Linna.

Foto: Martin Thelénius / Expressum

LULEÅ2011-05-23 06:00

Tväråseletlöparen stod inte bara för en rekordprestation vid lördagens tävling. Hon satte dessutom sin tid under riktigt svåra förhållanden, i en blåst så kraftig att löparna fick brist på superlativ när de försökte beskriva eländet.

- Jag har faktiskt aldrig upplevt en sådan motvind. Jag knäade, andra varvet var en riktig j-vla pers, det handlade om att överleva, sa Umeålöparen Nicklas Berglund efter att ha försvarat sin fjolårsseger med tiden 1.15,40.

- Det är ofta blåsigt vid den här tävlingen men nu var det extremt. Man tappar sugen litegrann, det är psykiskt tungt när man inte kan springa som man vill, sa Niilivaaras Matti Linna, bästa länslöpare med 1.17,20.

Vinden var förstås lika besvärlig för Marie Eriksson. Men hon hade åtminstone en fördel ensamlöparna Berglund och Linna saknade:

- Draghjälp. Växeldrog med Henrik (Rivieralöparen Lundholm) och en annan kille varannan kilometer under andra varvet. Men vid 18 kilometer var det bara Henrik kvar...

Sedan fick Eriksson en lucka också till honom och tvingades uppbåda de allra sista krafterna på egen hand. Något som också syntes under den furiösa slutspurten, då hon äntligen fick veta tidsläget.

- Det kändes som att jag sprang sakta på andra varvet så jag hade givit upp tanken på rekord. Men när jag såg målklockan, och att jag kunde komma under 1.20, tänkte jag bara "nu kör vi".

Kranskullan gavs ingen chans att sinka upploppet men tiden höll. Fem sekunder under drömgränsen och nio under det existerande distriktsrekordet. Ytterligare ett kvitto i raden: Marie Eriksson blir bara vassare. Men hur var det nu med klockan?

- Tränaren tog min klocka med tanken att jag inte skulle kunna se vilken tid jag har. Man kanske blir orolig av att se, det gäller bara att lyssna på kroppen om man har krafter kvar, säger Eriksson som hoppas på nya rekord - åtminstone personliga - vid ban-SM i Gävle i augusti. Men medaljer vågar hon inte prata om.

- Då måste man ner på riktigt bra tider. Mitt "pers" på 10 000 meter (35,57) räckte till femte plats förra året - men jag har ju några år på mig, avslutar 25-åringen och skrattar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om