Till att börja med: Det här kan mycket väl ha varit den viktigaste matchen – eller matcherna – som Luleå spelat den här säsongen. Inte så att de hade någon reell betydelse för streckstrider och sånt, det här laget spelar inte såna matcher längre, men för Luleås självförtroende och ambitioner att tillhöra den absoluta Sverige-toppen hade dubbla förluster varit förödande.
Med dubbla förluster hade Luleå varit tretton poäng bakom serieledande HV 71, man hade varit sex poäng bakom tvåan Skellefteå, och det är inte ett försprång som man hämtar upp alldeles enkelt.
Med dubbla förluster hade laget dessutom landat hårt, alldeles för hårt, efter den fantastiska glidflygningen mot Brynäs i lördags.
För ett lag som behöver allt offensivt självförtroende man kan få hade ett par målsnåla tillställningar mycket väl kunnat innebära ett återfall.
De hade kunnat ramla rakt in i det usla självförtroende som kan få en finsk måltjuv att missa öppet mål från en decimeters avstånd.
Luleå stod kanske inte med ryggen mot stupet – men i alla fall en hyfsad pulkabacke.
Det var förutsättningarna. Så; vad blev utfallet?
Luleå började med att spela skjortan av serieledarna i den gamla matchen. Sedan klädde man av HV 71 fullständigt.
Att börja med jämförelser om hur HV 71 spelade är meningslöst. Ja, spelarna var dåliga, sämre än någonsin kanske. Ja, spelarna hade en dålig uppladdning inför den här matchen och anlände bara drygt en timme innan nedsläpp. Ulf Dahlén sa att sånt ska man klara, punkt, och han har rätt.
Men det förklarar inte Luleås inställning.
Jag har sett det här laget spela matcher mot en underlägsen motståndare förr. Jag har sett det många gånger. Det har blivit ett par, max tre, mål innan Luleå lagt sig på försvar och gnuggat hem de tre poängen.
Nu för tiden? Det är som eljest....
På presskonferensen ville Thomas "Bulan" Berglund inte erkänna att de ändringar som NSD skrivit om tidigare låg bakom målorgien de senaste matcherna. Han vägrade gå med på att det var en coachseger, att de till slut hittat exakt rätt i balansen mellan försvar i anfall.
Däremot erkände ha en sak.
Det är roligare att få frågor om hur man gör så många mål – än frågor om hur fasen man kan missa så mycket.
I omklädningsrummet sa Chris Abbott – han skymmer så mycket framför mål att jag ibland tror att han spelar i en tröja sydd av ett cirkustält – att det i alla fall var kul att det trillar in en del puckar:
– Men jag vet inte om vi kan påstå att vi spelar gladhockey nu. Puckarna trillar in, många olika kedor producerar och det är viktigt.
Luleå nöjer sig inte med att vinna längre. Jag är inte säker på att det kommer att hålla i sig – det här kan vara en hägring, bara en flyktig bild som försvinner lika snabbt som den dök upp.
Men en sak är klar.
Luleå slår HV 71, med 2–1 samt 6–0, och tvingar Gustaf Wesslau av banan.
Om det här är en dröm vill jag aldrig mer vakna.