Nu leker livet coachlivet för Dennis Pihl

Det lilla fiket i Pontushallen har nästan blivit Dennis Pihls andra hem.
Här sitter 32-åringen och lägger upp träningar, taktik, spelsystem och allt annat som har med basket att göra.
När NSD träffar Luleåcoachen har det gått ett par dagar sedan hans lag besegrade seriefavoriten Solna och fick ett kvitto på att årets upplaga kan ha något stort på gång.
- Delvis fick jag de svar jag ville ha. Vi kunde mobilisera kraft, få fram mycket energi och spela bra försvar mot topplagen. Det är ju lättare att jobba efter en sådan seger. Jag träffade våra utländska spelare nu på lunchen och det strålade verkligen om dem. Bara vetskapen att vi har slagit Solna är en skön känsla att ha med sig, förklarar Pihl, som har en ganska behaglig tillvaro just nu.
Årets upplaga av Luleå Basket har fungerar i stort sett felfritt, lagets utländska spelare har smält in i både lag och system och spelmässigt verkar det mesta fungera.
- Det har varit ganska bra hela vägen och alla har accepterat sina roller i laget. Vi har hittat en bra fördelning inom gruppen och det har gått väldigt bra. Och det underlättar ju för mig som coach också. Det är otroligt viktigt att det fungerar.
Var du orolig innan de nya spelarna kom in, hur det skulle gå och om det skulle fungera?
- Nej, jag kände mig ganska säker. Vi la väldigt mycket tid på att hitta rätt spelare. Vi tittade mycket på hur mycket bättre de skulle göra sin omgivning. Sedan vet man ju aldrig hur det går med personkemi och sådana saker. Men jag var aldrig riktigt orolig, säger Pihl och fortsätter:
- Vi har ett bättre lag i år, det tycker jag. Våra importer i fjol var riktigt vassa individuellt, medan årets importer gör laget bättre. Men den stora skillnaden är att våra svenska spelare lyft sig väldigt mycket och blivit mycket bättre.
Hur mycket är din förtjänst som coach att det har klaffat så bra hittills i år?
- Det är helt omöjligt att säga. Men en viss del hoppas jag. Jag tror att kontinuiteten är en viktig orsak som spelar in. Vi har jobbat bra under sommaren.
Pihl pratar om spelidéer, taktik och hur mycket han har nött på små detaljer under sina dryga två säsonger som huvudcoach.
Och om hur lång tid just den processen har tagit.
Och att den definitivt inte varit smärtfri.
Allt annat än tacksam uppgift
När den då knappt 30-årige Pihl tog över hade Luleå Basket blivit folkets lag, spelat tre raka SM-finaler och haft en stark stomme med bland annat Maria Näsström, Katarina Andersson och Christy Bacon i truppen.
Uppgiften var egentligen allt annat än tacksam att ta sig an.
- Första året gick det inte alls bra. Dels var det en grupp som varit tillsammans länge och där kom jag som ny ledare med nya idéer och det blev jobbigt. Sedan var trycket från media och omgivningen mycket större än vad jag var van vid, säger Pihl, som fick mycket kritik, både från de egna spelarna, men också från omgivningen.
- Det var tufft. När jag hade andra idéer blev det lite motstånd eftersom alla tycke att det hade fungerat så bra tidigare. Vi fick också in Frida Grahn och Frida Aili som utmanade de etablerade spelarna, och det skapade en viss oro i gruppen. Vi hade ett framgångsrikt år rent resultatmässigt, men det kändes inte alls så. Den perioden var jättetung och det tog ett par veckor innan jag landade och kunde känna hur jag mådde, säger Pihl, som ändå aldrig tvekade på att fortsätta leda Luleå Basket.
- Inte en sekund. Det var mycket revansch jag ville ha. Jag visste att jag kunde så mycket mer. Sedan underlättade det oerhört mycket när klubben förklarade att de litade på mig och på det jag gjorde.
Så klubben städade lite i truppen och Pihl började om från början igen och fortsatte på sin inslagna linje.
- Spelarna som stannade kvar visste vad som väntade och vad jag hade för ledarskap. Framför allt en spelare som Annica Grafström har imponerat stort. Hon var väl kanske en av dem som muttrade lite första året, men inför fjolåret sa hon att hon började om från början och köpte mina idéer. Och hon säger själv att hon har utvecklats oerhört mycket.
Var det också din tanke, just att börja om lite från början när du tog över?
- Lite så var det nog. Men första året tänkte jag inte så mycket på en nystart. Då var det mer att försöka hitta den sista lilla detaljen som skulle kunna innebära att vi lyckades gå hela vägen. Men för att lyckas med det krävdes det så oerhört mycket förändring. Min filosofi som coach är att om man ska gå hela vägen måste man våga ställa sig längst ut på plankan. Och det vi ser nu är förlängningen av nästan tre års arbete, säger han.
Pihl erkänner att, trots den tuffa inledningen på sin karriär som huvudcoach i Luleå Basket, han lärt sig oerhört mycket.
- Jag kommer alltid tillbaka till den säsongen och det mesta är positivt eftersom jag lärde mig så mycket.
Hur tror du att folk runt omkring uppfattar dig som coach?
- Lugn, analytiskt, något åt det hållet. Jag höjer sällan rösten. Amra (Mehmedic) och jag pratade om olika coachtyper och hon sa att jag skulle inse att jag inte är en bad guy.
Är det en styrka eller svaghet?
- Det kan nog vara både och. Vissa spelare klarar inte av när man höjer rösten, andra behöver det.
Har du själv förändrat din coachstil under åren i Luleå?
- Den förändras ju ständigt, även om grunddragen är desamma. Det går går ju inte att spela teater och vara någon man inte är. Jag är ju tydligen ingen bad guy.