Påskafton stod för dörren när Robin Östlinds mamma Yvonne ringde från Allingsås och berättade det ofattbara.
Robins pappa Peter hade fallit från en balkong på tredje våningen och avlidit omedelbart. Han var 47 år.
- När morsan ringde trodde jag att det var ett skämt, att någon försökte blåsa mig. Men sedan fick jag prata med polisen och då föll allt, säger Robin Östlind.
Det har snart gått tre månader sedan det där samtalet.
Robin Östlind sitter på Skogsvallens läktare. Han ser tom ut när han berättar om sin pappa.
- Det är fortfarande mycket tufft, säger han.
- Men jag blir inte lika påmind om honom häruppe, jag lever som i en bubbla på något sätt. Det är skillnad för mina syskon och min mamma. Men nu när jag åker hem i sommar kommer det säkert att kännas annorlunda, man vill ju att han ska sitta där i soffan och kolla på TV.
Åkte hem direkt
Direkt efter att han hade fått beskedet om sin pappas död reste Robin Östlind hem till Allingsås.
- Det var en fruktansvärd tur att jag fick tag på flygbiljetter. Annars hade jag suttit häruppe ensam hela påskhelgen. På något sätt blev det enklare när man fick sitta med mammas familj.
Han fick också möjligheten att se sin pappa en sista gång - och ta farväl.
Men han klarade inte.
- Jag vände i dörren. Det var inte pappa som låg där. Han var så sönderslagen i ansiktet, uppsvullen och missfärgad. Det var meningslöst att få den bilden av honom, jag klarade inte av det.
Han ser ut över fotbollsplanen och säger:
- Fotbollen har blivit som en terapi för mig. På något sätt är det här jag hämtar kraft. Det är en timme om dagen jag får känna att allting släpper, jag får leva ut mina aggressioner. Det behöver jag.
Robin Östlind, 21, kom till Luleå i mars och han tackar gång på gång sin nya klubb.
- Här var det klockrent från början. Allting klaffade. Det är en väldigt trevlig klubb, man kommer hit och sitter och tjötar lite inför träningarna. Nu tycker jag att det är kul med fotboll igen.
Så sent som i januari var läget annorlunda. Då hade inte Robin Östlind mycket till övers för fotbollen längre.
Efter en lång skadeperiod hade han kommit på kant med sin dåvarande klubb Kalmar FF och trots gällande kontrakt valde han att lämna föreningen.
- De pissade på mig, säger Östlind.
Tappade all glädje
Det fanns framför allt två skäl till varför han valde att bryta kontraktet med den anrika föreningen.
4 Under sin skadeperiod kände han sig väldigt illa behandlad av klubbens läkarstab.
- I början trodde de inte ens på mig när jag sa att jag hade ont. Det var en massa strul innan jag fick hjälp, Kalmar kunde hanterat den situationen väldigt annorlunda.
4 Han blev skyldig föreningen 75 000 kronor då han av misstag fått både lön från klubben samt en sjukförsäkring parallellt under ett par månaders tid.
- Tydligen skulle jag inte ha det, men det hade jag ingen aning om. I januari sa de att jag låg 75 000 back men då orkade jag inte mer utan bröt kontraktet. Då blev jag av med skulden.
Strulet i Kalmar fick Robin Östlind att tappa lusten helt.
- Jag såg ingen glädje i fotbollen överhuvudtaget och funderade verkligen på att lägga av, säger han.
Men då ringde kompisen Filip Jägerbrink och frågade om han inte skulle komma upp till Luleå och testa.
Något Robin Östlind är sin nygamla klubbkompis evigt tacksam för.
- Det är "Jägarns" förtjänst att jag spelar fotboll. Annars hade jag nog suttit i en soffa i Allingsås och tyckt synd om mig själv.
Efter vårens insatser i norrettan är spekulationerna i full gång och det ryktas att flera allsvenska klubbar har fått upp ögonen för Robin Östlind. Något han själv inte kan förstå.
- Jag tycker inte alls att jag har presterat så bra som jag kan, säger han och tillägger cyniskt:
- Man kan ju bara hoppas att det kommer en bra match från min sida det här året.
Oj, du är ganska självkritisk.
- Ja, det är jag. Jag har väldigt höga krav på mig själv, men det är ju för att jag vet vad jag egentligen klarar av och kan.
Robin Östlind tror att han har fått självkritiken från sin pappa.
- Han kunde skälla ut mig något fruktansvärt, det är nog därifrån det kommer. Han visste vad jag kunde och ville få ut max av mig varje gång, säger Östlind som under många år i ungdomen hade sin pappa som tränare.
- Farsan drev på mig väldigt hårt. Han sa till mig: "du ska spela i allsvenskan". Det fanns inget annat.
Blev han besviken på dig när du bröt kontraktet med Kalmar?
- Nej, det vi hade kommit överens om att jag skulle göra hade jag ju åstadkommit i Kalmar. Jag hade spelat i allsvenskan, det målet var uppnått. Sedan visste han att jag vantrivdes något fruktansvärt där på slutet.
Om Kalmar hörde av sig nu och ville ha dig tillbaka?
- Jag har tänkt en del på det där, speciellt nu när det har ryktats om olika allsvenska klubbar. Men jag tror att jag hade bett dem dra åt helvete, tyvärr.
Robin Östlind säger att han inte har fått några konkreta anbud från andra klubbar. Målet är att spela i IFK Luleå säsongen ut.
- Allt fokus är på Luleå. Vi har gjort en okej start på serien, men jag vet att vi kan så mycket bättre. Det vill man ju vara med och visa. Men visst, om jag får något konkret anbud så får jag självklart titta på det. Men jag tar det som det kommer. En dag i taget.
Han tillägger:
- Jag mår ju bra här. Flytten till Luleå visade sig vara riktigt bra för mig.
Hann din pappa förstå det?
- Jag tror inte det faktiskt. Men jag vet att han var stolt över mig. Han erkände det aldrig, men jag har fått höra det nu efteråt av andra. Det är väldigt skönt att höra.