NSD kunde berätta redan för en månad sedan att skidlegendaren Lina Andersson var tveksam till sin framtid.
Efter 13 år som landslagsåkare började hon längta efter ett "vanligt" liv med studier, jobb, familj och barn.
Nu blir det så.
I går kom Lina Andersson ut med sitt beslut - hon är färdig med skidåkningen.
- Det är klart att det känns lite vemodigt, men beslutet har ändå kommit ganska naturligt. Det har mognat fram, säger Lina Andersson till NSD.
Hon säger att hon har fått positiv respons från de flesta hon pratat med.
- Först berättade jag för min familj, sedan landslagsledningen och de andra landslagsåkarna. Jag har fått fina kommentarer från alla, det har gått väldigt bra.
Ingen som har försökt övertala dig att fortsätta?
- Nej.
Vad var avgörande för ditt beslut?
- Det var en kombination av många saker. Dels har det varit kämpigt, luftrören har blivit lite sämre för varje år. Jag fick avbryta flera tävlingar och träningar i fjol för att det inte har funkat. Sedan vill man testa på nya saker. Jag har hållit på 13 år i landslaget, det är en väldigt lång tid.
När Lina Andersson ska räkna upp alla sina mästerskap låter det såhär:
- Det första var i Lahti, sen Salt Lake City. Sedan var det väl i Val di Fiemme... Efter det, vad var det då? Kan det ha varit Oberstdorf? Sedan Turin, Liberec... Nej, det är nog säkrast att du kollar upp det här om du ska skriva om det.
Det räcker med att konstatera att Lina Anderssons meritlista är lång.
Sex VM och två OS är det få 30-åringar som hunnit med.
OS-guldet från teamsprinten i Turin är naturligtvis en höjdpunkt, precis som VM-silvret på samma distans i Liberec.
- Det är fina minnen. Jag blir stolt när jag tänker på det.
Tror du att ditt driv att fortsätta hade varit större utan de medaljerna?
- Nej, det tror jag inte. Inte efter 13 år utan medalj.
Vad kommer du sakna mest med skidkarriären?
- Jag kommer att sakna friheten. Men det är tudelat, det där. Å ena sidan är livet som elitåkare väldigt styrt, man ska träna och tävla. Å andra sidan är det väldigt fritt, man kan styra sin dag.
- Jag kommer också sakna resorna, man har fått se väldigt mycket. Och så gemenskapen förstås. Och kickarna man får när man tävlar.
Är det något du inte kommer sakna?
- Att träna när man inte känner för det. Nu kan jag fara ut bara när jag själv vill.
Nu kan du hänga i soffan under en filt?
- Ja precis. Om jag inte ska i väg till något jobb förstås.
Nu börjar ett helt nytt liv för Lina Andersson.
Hon har precis skickat in ansökan till Umeå universitet där hon vill plugga miljö- och hälsoskydd.
- Jag är intresserad av miljön, det är viktigt att man tänker till där. Kanske kan jag jobba som miljökonsult eller med frågor om miljö och djurskydd. Men det är svårt att veta. Jag har ju aldrig jobbat i hela mitt liv, jag har ingen aning om hur det blir.
Hur känns det?
- Det känns skrämmande, men spännande. I hela mitt vuxna liv har jag levt i en skyddad verkstad. Allt har varit serverat och fixat.
Har du familjeplaner?
- Det är klart att man vill skaffa familj någon gång...
Men inte nu?
- Sådant kan man ju inte styra över. Det är ju inte bara att beställa. Vi får väl se.
Tror du att du någon gång kommer att ångra det här beslutet?
- Nej. Eller jag hoppas inte det. Men ångrar jag mig får jag väl göra comeback. Det är inte mer med det.