Nu är Lustig en av de snabbaste

Den som hängt med ett tag minns förstås de "omöjliga" tiderna satta av inbjudna professionella löpare under tävlingens storhetstid på åttio- och början av nittiotalen. Men faktum är att Tobias Lustigs 1.10,41 över de 21 kilometrarna räcker långt. Riktigt långt. Ingen har sprungit snabbare under 2000-talet - närmast kommer fjolårssegraren Johan Hamrin, Säverdalen, med 1.11,44 - och Lustig gjorde själv "bara" 1.12,53 2008 då han senast sprang loppet. Det räckte å andra sidan också till seger.
En hemlighet bakom årets fina tider var förstås de utmärkta väderförhållandena med lagom temperatur och åtminstone enligt Lustig måttligt störande vind, något en del löpare dock hade andra åsikter om.
- Att det var blåsigt gör ingenting. Däremot tappade jag lite krafter när jag förlorade spurtpriset, säger han uppenbart missnöjt.
Problemet var att det blev för trångt när Lustig och Umeålöparen Niklas Berglund som drog tillsammans genom loppet närmade sig prispunkten på Storgatan för första gången. De cyklande poliserna i täten höll inte undan tillräckligt för löparnas tempoökning och Lustig fick trångt på sin sida. Berglund hade bättre svängrum och tog också hem priset.
- Kan ju inte veta om jag skulle tagit det ändå men polisen var lite ivägen, faktiskt, konstaterar han.
Värre var att det nesliga nederlaget tog på krafterna.
- Ja, tempot blev sämre efter det. Man brände lite krut där, funderar han och kommer in på det egentliga målet: att knäcka drömgränsen 1.10.
- Tanken var att springa under men det gick ju inte nu, trots att vi höll väldigt högt tempo hela första och varvade på 33,30, menar han.
Dragkamraten Berglund fyller i:
- Och första var det bara du som drog, solklart och imponerande. Sedan försökte jag komma upp och hjälpa till.
Siktar mot ban-SM
De två skildes inte åt förrän inför upploppsrakan där Lustig till slut vann den viktigaste av spurter med tio sekunder tillgodo. Trots att han sedan i höstas studerar i Umeå och därmed springer för Ume FI har Tobias Lustig dock aldrig tränat med IFK Umeå-löparen Berglund. Fast det kan komma att ändras.
- Framöver kan det förhoppningsvis bli så, menar silvermedaljören.
Men det är fortfarande inte terränglöpningen som är huvudmålet för Tobias Lustig.
- Nej, det är ban-SM med 5000 och 10000 meter som gäller. Måste närmare fjorton minuter på 5000, säger han.
Marie Eriksson, Tväråselet, har blivit en av Stadsmarans stående topplöpare och förbättrar stadigt sina tider. Efter några år med millopp var det nu dags för comeback i halvmaran.
- Sprang den 2004 till 2006 sedan, med resultaten 1-2-2, summerar hon.
Tog rygg till seger
Sedan blev det tre år med Ferruformmilen och raden 1-1-2. Var det månne fjolårsförlusten mot Lina Alainentalo som fick Eriksson att gå tillbaka till halvmaran?
- Inte var det för att slippa konkurrens i alla fall. Jag har tittat på båda loppen men tänkte att ska jag prova halvmara är det bäst i början av säsongen. När jag gick över till att springa milen var det på grund av magproblem i de längre loppen, förklarar hon.
Nu var i alla fall distansen inget problem för Eriksson som sprang in på lysande 1.21,20, också det 2000-talets bästa tid. Och magen höll.
- Jättekul. Men jag vet inte om det blir fler lopp på distansen, kortare är ändå målet. Och SM över 10000 meter.
En detalj typisk för Mari Eriksson är snålkörningen bakom lagom snabba manliga konkurrenter. Kvinnliga finns som bekant inte.
- Vinden var lite jobbig idag. Jag var nog lättast klädd av alla, lite frusen och höll mig bakom karlarna, flinar hon och tillägger:
- Man måste tänka taktiskt men visst, jag tackar grymt mycket för hjälpen...
Och självklart blev det dragaren, sjätteplacerade M23-löparen Henrik Lundholm, Riviera, som till slut fick ge sig när Mari Eriksson la i överväxeln och spurtade till sin seger.