Norrbin nobbar proffsäventyr

Det var en småtråkig höstdag 2006.
Jag satt på Karlskoga Kurirens sportredaktion och pratade med mina kollegor om vilka spelare Degerfors IF skulle värva nu när de äntligen var klara för superettan igen.
Ett par veckor senare hade jag pratat med Kalle Norrbin för första gången.
Den sympatiske norrlänningen skulle lämna IFK Luleå - och flytta runt 100 mil söderut.
För att bli fotbollsproffs.
48 matcher senare, varav 44 från start, hade Degerfors IF åkt ur landets näst högsta serie och Kalle Norrbin skulle komma att lämna den klubb som han trivts så oerhört bra i under två säsonger.

Sedan dess har jag bara pratat med Kalle Norrbin i telefon ett par gånger - framför allt när han var aktuell för GIF Sundsvall.
Fram till nu, det vill säga.
Jag träffar IFK Luleås 25-åriga lagkapten på ett café i centrala Luleå för att ta reda på vad som egentligen har hänt sedan han lämnade den värmländska bruksorten.
- Efter att ha åkt ur superettan 2008 så tränade jag med Mike Lindström (Degerfors förre assisterande tränare) i december och januari. Sedan fick jag ett löfte av min agent om att det var klart med GIF Sundsvall, säger Norrbin.
Klart med ett provspel?
- Nej, att de skulle skriva kontrakt med mig. Men jag tyckte att det var konstigt att det aldrig blev klart med någonting med klubben. Så jag sa till min agent att jag ville testa något nytt, men han ville inte det. Jag själv kände ju att det var svalt med Sundsvall, säger Norrbin och fortsätter:
- Mitt kontrakt med Degerfors gick ut sista november, tror jag. Så jag ville komma till Sundsvall i mitten av december, men i stället skulle jag komma dit i januari och skriva på allt. Men sen fick vi beskedet av Cain (Dotson, GIF Sundsvalls sportchef) att det inte skulle bli något eftersom de inte hade råd att signa några spelare. Det kom som en liten bomb och just då var jag rätt less.
Besvikelsen över att det inte blev något kontrakt med Sundsvall är stor.
Norrbin fortsätter:
- Jag ville till Giffarna. Jag menar, vilken norrlänning vill inte spela där? Jag blev jävligt blåst där.
Flera gånger i intervjun kommer Kalle Norrbin in på att han trivdes otroligt bra i Degerfors - något som påverkade honom när han nu letade efter en ny klubb.
- Vi bodde sex lagkamrater i samma hyreshus, bara 500 meter från Stora Valla. Det var lätt den bästa tiden man har haft.
- Har man spelat i Degerfors så är det svårt att gå till vilken klubb som helst. Jag ville inte spela i någon superettanklubb med 250 personer på hemmamatcherna.
Efter att Sundsvall dragit sig ur i sista stund fanns det ändå ett par klubbar som var intresserade av den löpstarka ytterbacken.
Däribland Ängelholm - och Syrianska som bjöd in Norrbin på provspel.
- Jag kände att jag lika gärna kunde fara hem. När det senare blev en grej med Italien och Kina, så kände jag ändå att jag trivdes i Luleå.
Vad var det där med Kina?
- Kina kom upp av en slump. I slutet av februari fick jag veta att en klubb var intresserade, men min agent började förhandla med klubben redan innan jag hunnit komma dit. Jag fixade visum på måndagen och skulle dit på torsdagen, men redan på tisdagen började agenten förhandla med klubben i Kina. Då tog de in en brasse i stället.
Jag har inte full koll Italien-grejen. Vad var det då?
- I mitten av mars kom jag i kontakt med en klubb i Serie C2, Gubbio Calcio. De fick se min DVD och tränaren där var väldigt intresserad.
Så vad hände?
- Jag pratade med min agent på onsdagen, han berättade att tränaren för Gubbio Calcio hade sagt att han skulle prata med styrelsen på torsdagen om att han var intresserad. Men på fredagen sa min agent att tränaren hade fått sparken.
Därför blev det en säsong i IFK Luleå för Kalle Norrbin.
Han och klubben slutade tvåa i division II 2009 - och Norrbin trivdes utmärkt både på och utanför planen när han nu hade kommit hem till Luleå.
Även under fjolårets säsong fanns det lag som var intresserade.
Gubbio Calcio gav inte upp utan ville bjuda ner Norrbin på provspel i somras - men fick då nobben.
Och Kalle Norrbin avslöjar nu att han tänker nobba ett konkret proffsanbud från norska Raufoss.
För att stanna kvar i IFK Luleå.
Under tisdagen, bara timmarna efter att jag har träffat honom på det lugna caféet och även besökt Skogsvallen tillsammans med högerbacken, ringde Norrbin upp den norska klubben och meddelade sitt beslut.
- Jag var och provspelade med Raufoss i början av november och det gick jättebra. De hade lite problem och ville att jag skulle komma tillbaka i december.
Men?
- Då hade jag bokat en resa till Thailand i några veckor och jag kunde inte boka av den. För en månad sedan var jag där igen och pratade med deras tränare och nu måste jag ge besked innan den 31 mars. Då kommer jag att tacka nej.
Är du inte sugen på att bli proffs igen, precis som i Degerfors?
- Det hade varit jävligt kul, men jag vet inte, säger Norrbin och tittar på sin sedan länge tomma kaffekopp.
- Jag är för mycket Luleå-kille, egentligen. Jag har ett bra jobb och fotbollsmässigt kan jag utvecklas här. Vi har bra tränare också.. Det finns så jävla mycket som är bra här och man har blivit lite rotad. På något sätt vill jag vara med och utveckla idrotten i Norrbotten. Varför ska man komma tillbaka när man är passé, när man kan vara här nu?

Norrbin nobbar proffsäventyr - för IFK Luleå