I måndags skaffade sig BC Luleå en 3–2-ledning i finalserien mot Norrköping Dolphins. I kväll kan SM-guldet säkras, på bortaplan i Stadium arena. Det skulle i sådana fall innebära klubbens andra raka. Men en person i klubben har betydligt fler. Håkan Larsson är i besittning av sju SM-guld: Sex som spelare för Plannja och ett som assisterande coach för BC Luleå.
Få kan skryta med liknande meriter.
– Det är ju bara att titta upp i taket. Har man tröjan hängande där säger det en hel del, säger klubbdirektören Lars Mosesson.
Han hyllar sin assisterande tränare.
– Säger han nånting så lyssnar de andra. Han kan ju allt, har varit med om allt. Dessutom är han en jättebra kille och ambassadör för vår förening. Alla vet ju vem Håkan Larsson är.
Guarden Adam Rönnqvist håller med.
– Det är jättebra att ha honom i laget. Det betyder mycket. Man vet ju att han vet vad han pratar om. När Håkan pratar så lyssnar man, säger Rönnqvist.
Själv är inte Håkan Larsson typen som framhäver sig själv. Men han stortrivs i tränarrollen. Nu gör han sin femte raka säsong som assisterande tränare.
– Det är jätteroligt. Man får vara oerhört nära sporten som man älskar och har hållit på med hela livet, säger han.
Hur skulle du beskriva din roll?– Jag kommer med småtips till spelarna och så är jag är ett bollplank till Peter (Öqvist). Vi sitter ju tillsammans inför matcherna och drar upp taktiken. Sen har väl jag 49 procent att säga till om, Peter har 51.
– Det är väl rimligt, säger Peter Öqvist och skrattar.
– Vi har jobbat ihop i flera år nu, vi börjar bli brutalt tajta och känner varandra jätteväl. Håkan är en väldigt god människokännare. Det känns som att han kommunicerar väldigt bra med grabbarna. Han har ju ett fantastiskt bra spelarperspektiv, säger Öqvist.
Håkan Larsson vann sitt första guld som spelare i Plannja 1997. Det sista kom exakt tio år senare. Under sin framgångsrika karriär spelade han nio SM-finaler och vann sex guld. Erfarenheten har han nytta av i sin roll som coach.
– Jag har ju samlat på mig ganska mycket genom åren. Det betyder nog ganska mycket, säger han.
Saknar du tiden som spelare?– Nej, nu får jag ju spela gatbasket-VM en gång om året. Det räcker. Knäna brukar vara ganska ömma i några veckor efter det.
Händer det att du tänker tillbaka på din spelarkarriär?– Ja, nog minns man de stora matcherna i Delfinen och Coop arena när det var 7200 pers på läktarna. Som den gången vi lyckades vända ett 23-poängsunderläge när det var åtta minuter kvar. Sen minns jag förstås gulden. Eller i alla fall det första, det kommer jag ihåg. Men de andra börjar flyta ihop lite (skratt).
Ni var ett skönt gäng.– Ja, vi hade jätteroligt. Men vi ställde väldigt höga krav på varandra. Det gick inte att gömma sig. Ville du vara med i det där sköna gänget var det bara att prestera.
Har du kontakt med många från den tiden?– Jonas Larsson, Dennis (Aulander), Vincent (Lundahhl) bor ju i stan, Jim (Enbom) och John (Rosendahl) såklart. Eric Elliott skriver nån gång på Facebook, samma med Travis Banks.
Klubbdirektör Mosesson fortsätter att hylla Håkan Larsson – och lovar på stående fot en kontraktsförlängning inför nästa säsong.
– Håkan Larsson har en tills vidare-anställning. Han vet att han är med. Nog har han kontrakt även nästa säsong.
När Mosesson ska beskriva Larsson säger han:
– Han är professionell, men lite av en spjuver också. Lite smårolig. Det tror jag är bra i en grupp. Sen går han omkring och kliar sig i huvudet hela tiden, och i skägget. Han ska alltid hålla på och fixa med frisyren, så fåfäng.
Men Håkan Larsson ger svar på tal:
– Jag krullar alltid med håret när jag funderar, det gjorde jag när jag spelade också. Men det börjar bli tunt där uppe nu så därför går det bättre med skägget.
Så det handlar inte om fåfänga?– Nej, nej, nej.