När glädjen betyder allt
Hon lovar inte ett bättre skytte eller fler returer. Och hon vet inte om löpsteget har blivit snabbare.Men Frida Grahn är säker på en sak. Hon är starkare än någonsin - i huvudet.- Jag har utvecklats jättemycket mentalt, säger den hemvändande forwarden.
Tillbaka där hon hör hemma. Frida Grahn har hittat sin glädje igen, efter ett år i förskingringen. Hon tackar utflykten till Norrköping för sitt nyfunna självförtroende.
Foto: Pär Bäckström
Den gången slutade ingenting lyckligt. Luleå förlorade den tredje raka semifinalen mot Telge och missade den planerade finalfesten.
Då - när slutsignalen gått i Täljehallen - insåg Frida Grahn att hon var tvungen att göra något.
Aldrig hade hon varit så trött på basket.
Hon behövde en nystart.
- Jag var less på det mesta och hade inte mycket till val. Jag var tvungen att komma iväg, säger Frida Grahn när hon tänker tillbaka på den jobbiga tiden.
Varför var du så less?
- Jag vet inte riktigt. Jag hade spelat basket varje dag i tre år och aldrig gjort någonting annat, säger hon och fortsätter:
- Sedan var inte säsongen 2008/09 någon höjdare för mig personligen. Självklart påverkades min situation av att laget tog in fyra utländska importer. På slutet gick det inte alls bra för mig och då tappade jag motivationen.
Och då gick det inte längre?
- Nej, det är ju motivationen som gör dig till en bättre spelare. Utan den går det inte att hålla på, i alla fall inte på den här nivån.
Beslutet att lämna Luleå var aldrig särkilt svårt för Frida Grahn.
Ganska snart bestämde hon sig för ligakonkurrenten Norrköping Dolphins.
Där fick hon en större roll och mycket mer ansvar, något hon är oerhört tacksam för idag.
- Jag är jätteglad att jag vågade flytta. Det var helt klart rätt beslut.
Varför?
- Det känns som jag har utvecklats mycket både som människa och spelare under det senaste året. Det är svårt att säga om jag till exempel har fått ett bättre skott, men det känns som jag har blivit mycket starkare mentalt.
På vilket sätt?
- Jag tror mycket mer på mig själv, jag känner mig tryggare och starkare i huvudet. Jag vågar ta för mig på ett helt annat sätt nu. Bara det att jag vågade lämna Luleå gjorde att jag mognade som person. Sedan fick jag en stor roll i Norrköping vilket också ökade på självförtroendet.
Europa lockar inte
Men en säsong i Norrköping räckte för att Frida Grahn skulle börja se Luleå i ett nytt ljus.
- Jag trivdes jättebra basketmässigt i Norrköping. Men det blev alldeles för mycket basket, jag hade ju inget annat där. Jag saknade att kunna umgås med kompisar och familj, att kunna tänka på något annat helt enkelt, säger hon.
Det var också den största anledningen till att Frida Grahn valde att återvända till Norrbotten och Luleå Basket.
Det är väldigt viktigt för henne att kunna koppla bort basketen.
Och hon har vissa knep för att göra det.
Att vara ute i naturen, gärna på vintern, är ett.
Ett annat är bakning. Frida Grahn är nämligen ett ess i köket.
- Muffins är min specialitet. Jag har faktiskt en hemlig dröm om att starta ett litet sommarcafé någon gång i framtiden.
Så det blir ingen tränarkarriär för dig?
- Nej, nej, nej.
Frida Grahn tillhör en gyllene basketgeneration i Luleå. Tillsammans med Frida Aili och Eva Hägg-Mynthi var hon med i mirakellandslaget som tog JVM-silver 2007.
Grahn spelade i startfemman tillsammans med Aili, tvillingarna Eldebrink samt Louice Halvarsson.
Sedan dess har de andra fyra samtliga tagit steget ut i Europa. Men för Frida Grahn känns inte det aktuellt.
- Det lockar mig helt enkelt inte. I alla fall inte just nu. När Frida Aili flyttade till Italien gick alla bara och väntade på att jag också skulle göra det. Det blev som ett måste som jag inte var mogen för.
Men nu då?
- Om jag fick ett erbjudande skulle jag självklart fundera lite. Men risken om jag flyttar utomlands är att jag skulle bli less igen, att det skulle bli för mycket basket. Men jag är bara 22 år, jag har tid att ändra mig.
"Grym bänk"
Men nu är det damligan som gäller. Och Luleå Basket. Till helgen ska Frida Grahn återigen dra på sig Luleås matchställ i en tävlingsmatch.
Om hon var less den förra gången är det något helt annat nu.
- Det ska bli jättekul. Målsättningen är SM-guld och vi har ett riktigt bra lag, säger hon och gör en jämförelse med säsongen 2008/09.
- Nu har många spelat ihop länge och känner varandra väl. En bra lagsammanhållning betyder massor. Har man inte det spelar det ingen roll hur många stjärnor man har. För två år sedan hade vi fyra utländska spelare och det tog lång tid innan alla lärde känna varandra och hitta sina roller.
Frida Grahn tycker att det är en fördel att det inte finns några givna stjärnor i årets lag.
- Det känns jättebra. Nu kan alla komma in och göra poäng, vi har en grym bänk och alla kommer att jobba stenhårt. Det kan jag lova.
Så jobbar vi med nyheter