Modig går ur det här starkare än någonsin
Småkronorna gör succé i junior-VM. Det är den stora anledningen till att jag tror att Luleå äntligen kan spöa Skellefteå.Med halva backbesättningen borta finns åtminstone förutsättningar att skapa målchanser.
I stort sett har matcherna sett likadana ut.
De gånger Luleå har orkat sig över halva planen har man stångat sig blodigt mot en svart-vit mur av stora, elaka backar. Skellefteå har styrt ut småttingarna mot sargerna, vunnit puck och slagit om i sylvassa kontringar.
Luleå har mäktat med att göra ett mål per match - två av tre mål har varit en slumpträff av Lavander i slutminuterna.
q q Kort sagt: Skellefteå har utan tvekan varit Luleås mardrömsmotståndare.
Jag gissar att Rograrna suttit tillsammans med "Osten" Bergström framför datorn för att förstå varför det har blivit så här och vad som eventuellt går att göra åt saken.
Nej, storleken är som den är. Där finns inte mycket att göra.
Återstår farten. Luleå måste hitta ett spel som gör det möjligt att få åka skridskor, tvinga de stora Titanic-skeppen att röra sig och därmed skapa oreda i den borg som sett totalt ointaglig ut.
Normalt hade jag inte varit alltför optimistisk. Men nu råkar Skellefteå vara det lag som får lida allra mest av junior-VM.
Visst, Luleå har fått avvara Anders Nilsson, men Hans Särkijärvi tvingades skicka iväg halva sin fantastiska backuppsättning till den kanadensiska prärien: Adam Larsson, Tim Erixon och David Rundblad.
Det är tre 90-kilosbjässar som Luleå nu slipper.
q q Lite tillspetsat kan man uttrycka sig så här:
Om inte Luleå slår Skellefteå nu gör man det förmodligen aldrig.
I Luleå har mycket av snacket den senaste tiden handlat om två spelare: Jonathan Hedström och Mattias Modig.
Ingen av dem mådde särskilt bra efter den senaste hemmamatchen mot Södertälje, men båda mådde förträffligt efter Timråmatchen.
Jonte gjorde ett riktigt bra jobb och var klart delaktig i att Abbottkedjan kunde avgöra matchen.
Och Modig var exakt lika bra som han var under stora delar av fjolårssäsongen.
Är det något jag unnar Modig just nu är det att göra en exakt lika bra match på hemmaplan, inför fansen. Både de som stöttat honom hela vägen och de som uttryckt sitt tvivel över Modigs förmåga.
Skulle han göra en ny kanonmatch och bidra till en derbyseger borde Modig kunna gå in i det nya året med en riktigt behaglig känsla.
Normalt sett brukar aldrig Mattias vilja prata om sig själv och sina känslor, men jag tycker ändå vi får en bra bild av den press han upplevt i Moa Höjers intervju här intill.
"Ena dagen är jag Gud - andra dagen är jag ett gatubarn".
Det är fasen tunga ord och säger en hel del om den värld en målvakt lever i.
q q Till viss del förstår jag Modig. Kritiken mot honom har aldrig varit nyanserad. Han har alltid bedömts hårdare än alla andra. Men just den här säsongen har han inte varit säker. Än så länge, ska tilläggas.
n n Det positiva är att om Modig tar sig helskinnad igenom det här stålbadet (vilket jag är övertygad om) gör han det garanterat starkare än någonsin. Det lär han ha nytta av under resten av sin karriär.
n n Så hur ser en nyårsönskning ut: Tja, en ny nolla av Modig och att Jonte gör sitt första mål för säsongen mot sin moderklubb vore en ganska mysig start på det nya decenniet.
Så jobbar vi med nyheter