Det kommer att bli en fantastisk semifinal, det råder det inga som helst tvivel om. Det förstår både vi journalister, ni fans och spelarna själva. I går pratade Luleåmålvakten Anders Nilsson om "tredje världskriget" och det kan mycket väl bli något apokalyptiskt av det här. Men jag misstänker att det kommer att dröja åtminstone en match innan allt är igång.
Båda lagen har testats - ordentligt. Janne Niinimaa har fått ducka knätacklande Djurgårdare i tre matcher nu, David Rundblad har genomlevt ungefär samma sak mot Linköping. Mikko Lehtonen är skadad medan Pär Arlbrandt bara ser skadad ut.
Att vinna en sjunde match är en pärs, en resa till helvetets portar och tillbaka, och att begära ett svampmoln redan efter 48 timmar går inte.
Men ju längre tiden går, ju fler matcher som spelas, desto mer infekterad kommer kampen att bli - och till slut kommer Luleå att vinna.
Skellefteå har fantastiska spelare, men Luleå har en defensiv som till och med seriens bästa målgörare fruktar. Eftersom Skellefteå är så fantastiska i offensiv zon har de inte heller blivit riktigt testade i sin egen. Luleå har ont om spelare som kan avgöra matcher - men gott om spelare som gör precis som tränare Rönnqvist säger.
Det har gett utdelning under säsongen, det kommer att ge utdelning i slutspelet också. Rundblad kan inte undvika att slå snygga passningar i egen zon - lika lite som Sebastian Enterfeldt kan undvika att söka sig till just de passningarna som en amerikansk missil mot Khadaffis residens.
Stora, vackra Skellefteå kommer att bli uppätna i egen zon. Det kommer att smärta mer i själen än i kroppen - men ont gör det ändå.