Vi tar det från början.
Under det tidiga 70-talet fanns det en stark basketförening i Luleå. Den hette Gammelstads IF och hade både herr- och damlag.
Det gick bra för båda lagen. Nästan lite för bra.
När både herrarna och damerna plötsligt spelade i den högsta serien blev det kämpigt för föreningen. Man hade helt enkelt inte råd med två elitlag.
Det var då Plannja AB klev in i handlingen med sina sponsorpengar. Plannja Basket föddes.
Säsongen 76/77 spelade basketdamerna SM-semifinal ? då som Plannja.
So far so good.
Men mot slutet av 70-talet började det krisa i plånboken och Plannja insåg att damerna mest var en ekonomisk belastning för klubben.
Man beslöt helt enkelt att sparka ut dem ur föreningen. Tjejerna fick klara sig själva.
Skulle föra kvinnornas talan
? Jag minns att vi spelare blev kallade till ett möte där man sa att damlaget troligtvis inte skulle finnas kvar. Det var mitt under säsongen, vi hade åtta matcher kvar, så vi stod bara och gapade. Det kom som en blixt från klar himmel, säger Irene Aili som var en av lagets mest tongivande spelare, men då med efternamnet Holmqvist.
Det här hade lätt kunnat bli slutet för dambasketen i Luleå. Men det fanns folk som ville annat.
En av dem var Ulla Myhr, Luleå Baskets första sekreterare och kvinnan bakom den styrelse som skulle rädda Luleås damer.
Hon berättar för NSD hur det gick till när damlaget riskerade att skrotas.
? Min man var ordförade i Höken då och adjungerad att gå på Plannjas styrelsemöten. De ringde hem till oss och bad honom komma eftersom de hade problem med damlaget. Då sa min man till mig att jag borde gå i stället, och föra kvinnornas talan, säger Ulla Myhr och fortsätter:
? Jag var väldigt intresserad av basket så jag for dit. Plannjas ordförande Åke Larsson berättade läget för mig och så bad han mig att försöka ordna en ny förening till flickorna.
Vad var din första tanke då?
? Åh, herregud...
Men Ulla Myhr tog på sig uppdraget. Hon ville ju att basketdamerna skulle finnas kvar.
Den första, och väldigt brådskande uppgiften, blev att hitta en helt ny styrelse.
Det krävdes snabb handlingsförmåga om svenska basketförbundet skulle godkänna ett nytt lag mitt under säsong.
?Ville ha en makt-kvinna?
Men Ulla Myhr fick till en riktig fullträff då hon snabbt lyckades övertala den ingenjörsutbildade inköpschefen Eva Nilsson att bli Luleå Baskets första ordförande.
? Jag ville ha en makt-kvinna, jag frågade inte en enda karl. När Eva tackade jag var det en lycka. Hon hade aldrig sett en basketmatch tidigare, men hon brann för kvinnofrågor. Och det var viktigt, hon tog kontakt med TV, radio, tidningar och medverkade i alla möjliga och omöjliga sammanhang, säger Ulla Myhr.
När den första styrelsen var tillsatt återstod dock problemet med pengar.
Luleå Basket, som klubben nu hette, skulle slutföra grundserien. Först på schemat stod en bortamatch i södra Sverige men det fanns inte ett öre till resan.
Det var då spelarna gick med bössor ner på stan och skramlade pengar. Samtidigt skrev tidningarna ? både lokala som icke-lokala ? spaltvis om damlagets öde.
Allt fick ett enormt genomslag. Basketfrågan hade blivit en kvinnofråga.
Luleå Basket hade i det närmaste blivit en symbol för kvinnors rättigheter.
Men Irene Aili minns händelseförloppet först och främst som nödvändigt för att laget skulle få spela färdigt säsongen.
Tidiga med matchsponsorer
? Vi hade ett bra lag och bra tränare. Det enda vi ville var att spela basket. Vi var helt enkelt tvungna att göra det bästa av situationen.
Kände ni aldrig att ni ville ge upp?
? Absolut inte, inte för en sekund, säger Ulla Myhr.
Men revaschkänslor gentemot Plannja då, fanns det sådana?
? Vi tänkte aldrig några sådana tankar. Vår inställning vara bara att lösa problemen så att vi kunde spela färdigt säsongen, säger Irene Aili och fortsätter:
? Man måste komma ihåg att även herrlaget i Plannja hade stora bekymmer på den tiden. Jag vet att det var ett jättetufft beslut för den styrelsen att ta när vi inte fick vara kvar.
Luleå Basket lyckades fixa till en styrelse, kommunen skänkte en summa pengar och laget kunde spela klart säsongen 78/79.
Året därpå gick man ett steg längre. Då var Luleå Basket en av de första svenska klubbarna som ordnade individuella matchsponsorer.
? Det var en genial idé och ett bra sätt att tjäna pengar. Varje spelare såldes för 5000 kronor, sedan föll det mesta på plats, säger Irene Aili.
? Jag tror att en av våra största styrkor var att vi fick pressen på vår sida, vår historia hamnade på DN:s förstasida. Det var en spännande tid. Jag minns den dagen jag såg en bekant man stå i min trädgård med en kamera. Plötsligt insåg jag att det var Sven ?Plex? Pettersson som var där för att intervjua min dotter Ulrika. Hon spelade i Luleå Basket då, säger Ulla Myhr och skrattar vid minnet.
Mycket har hänt sedan dess och i kväll är det dags för Luleå Basket att fira sina 30 år som förening.
Trots den tuffa tiden i slutet på 1970-talet är Irene Aili och Ulla Myhr glada över det som hände då.
? Jag tror inte att Luleå Basket hade varit ett såhär framgångsrikt lag om det fortfarande tillhört Plannja. Då hade vi nog hamnat i skuggan av herrarna. I stället fick vi en väldigt engagerad styrelse som jobbade hårt för Luleå Basket. Det är nog därför vi kunnat ligga på övre halvan i högsta ligan under 30 års tid, säger Irene Aili.
Luleå basket firar 30 år
"Skänk en slant till baskettjejerna". Ungefär så lät det Luleås gator för 30 år sedan när stadens damlag tvingades skramla ihop pengar för sin existens.
Luleå Baskets klubbdirektör Anna Jonsson, till vänster, sitter och pratar basketnostalgi med Irene Aili och Ulla Myhr.
Foto: Jonas Lindsköld
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!