Klassiskt ögonblick gav Kalla medaljen

TVs genomslagskraft kan vara monumental.
Där skrivs vår nutidshistoria framför våra ögon och ett ögonblick kan etsa sig fast i våra minnen för evigt.
Svensk idrott är fullt av dessa klassiska ögonblick.
Gärderuds guld 1976, Borgs raka backhand i Wimbledon, Ravellis straffräddning, Ralf Edströms volley, Foppas frimärkesstraff, Hamrins solomål...ja, listan kan göras riktigt lång.
Och första helgen i januari 2008 var vi tvungna att komplettera den. För så stort var Charlotte Kallas genombrott.
Det var som om Steven Spielberg hade regisserat det hela till perfektion. Nationen var bänkad, Gunde exalterad, Kuitunen jagad och backen så brant att den knappt gick att bestiga.

n n Så small det bara till. Kalla hittade en tempoväxling som borde vara omöjlig och försvann ifrån en helt maktlös finska mot en mållinje som innebar ära och en större berömmelse än hon förmodligen hade en aning om.

Några dagar senare fick hon en kyss i en annan direktsänding av Peter Settman, vilket nästan också går in på den där listan över klassiker.
Men något pris kunde tyvärr inte delas ut - rycket hade ju kommit på precis fel sida av årsskiftet. Kalla var mest inbjuden som vår nya superstjärna, svensk idrotts färska affischnamn.
Utmärkelserna kommer nu istället, då 2008 ska sammanfattas.
Handikappskytten Jonas Jacobsson i all ära, men personligen tycker jag att Charlotte Kalla var given för bragdguldet.
Nåväl.
Hon får NSD-medaljen i stället.
Och jag kan avslöja för er läsare att juryn inte direkt fick några nya gråa hår när kandidaterna avhandlades.
Att pingistjejen Ingela Lundbäck tog sig till Paralympics var stort, att Piteå IF nådde allsvenskan likaså, och i slutet av november slog en viss Marcus Hellner till på hemmaplan och vann en världscupstävling.

n n Men inget gick ens att jämföra med Charlotte Kallas insats Det var inte bara Norrbottens största ögonblick 2008 - det var ett av länets största idrottshändelser genom tiderna.

Och som om den bragden inte var nog smällde hon till på hemmaplan med att fullständigt pulvrisera hela världseliten - en makalös prestation som faktiskt hamnade lite i skymundan av Hellners osannolika seger.
Men det var ett tydligt budskap av Kalla: Vänj er - för jag har kommit till världseliten för att stanna.
Att hon nu är på väg att bli en av Sveriges största idrottsstjärnor förvånar mig inte det minsta.
Redan för två år sedan, då hon gjorde en sensationell världscupsdebut i Gällivare, förutspådde jag det som nu sker: att hon skulle nå den yppersta världseliten och med sin naturliga charm nå rakt in i folksjälen.
Jag jämförde henne med Magdalena Forsberg och jag tycker fortfarande den liknelsen håller. Men för att Kalla ska bli lika stor krävs naturligtvis resultat av samma klass som "Magda".
Vi pratar alltså VM- och OS-medaljer.
Och jag tror inte vi behöver vänta särskilt länge. Snarare ett par månader. För Kalla har i princip aldrig gjort oss besvikna och jag har svårt att tro att hon tänkte börja med det nu.
Alltså blir det glitter i tjeckiska Liberec. Ska vi gissa på två medaljer - en individuell och en i stafett?
Däremot tror jag inte att vi kan räkna med en ny succé i Tour de Ski, av den enkla anledningen att Kalla verkar ha stora problem med den klassiska stilen.

q q Det här är första gången Charlotte Kalla får NSD-medaljen. Men jag vågar nog lova att det inte är den sista. Tittar vi på listan över alla medaljörer sedan 1941 kan man snabbt se vilka som är giganterna i länets idrottshistora. Och något säger mig att en viss tjej från Tärendö är en av dem om, ska vi säga, fem-sex år.