Kampen för att ta sig tillbaka

Helex gym på Sandviksgatan.
Boooom.
Här sliter folk ont för att få semesterslöa kroppar i form inför hösten och vintern.
Boooom.
Tempot är lugnt, volymen känns mer bibliotek än adrenalinstinn träningslokal.
Boooom.
En kvinna tittar irriterat in mot ett annat rum. Vem fan är det som lever om?
Boooom.
- Man känner sig ju litegrann som en tönt, folk som ligger och drar i maskinerna vill ju ha lugn och ro. Och då börjar jag hoppa och leva om... Men det är inte mycket att göra åt, jag måste ju följa programmet, säger Johan Harju och viftar med lappen som han fått av Lars Lundgren, Luleå Hockeys sjukgymnast.
Korsbandet gick i somras, när Harju och resten av Luleå spelade landhockey.
- Det gjorde inte ont, men jag kände att något var fel. I början trodde de att det var ett muskelfäste på baksida lår som hade gått, men det visade sig att det var det inte...
Harju började rehabträna för baksida lår, och gjorde så i ungefär två veckor, när han egentligen skulle ha övat upp andra muskler.
- Det är inte helt fel, rörelserna är ungefär samma, men visst hade det kunnat gå lite snabbare om det hade blivit rätt diagnos från start.
När så Luleå gick på is för första gången small det. Främre korsbandet var helt av och hade så varit sedan den första smällen på landhockeyn. Men det är inte en så pass stor katastrof som man skulle kunna tro. Harju räknar kallt med att kunna vara med i öppningsmatchen mot Djurgården 18 september.
- Jag har just fått knäskyddet, jag känner mig för. Jag är med på alla uppvärmningsövningar och har börjat köra lite kamp, typ två mot en. Nu ska vi börja stegra lite grann så får vi se vad knät säger. Men nu har jag ingen smärta.
Rehabträningen går bra. För att kunna spela hockey igen måste Harju träna upp styrkan i det skadade vänsterknät så att det befinner sig på samma nivå som det vänstra. Det kan leda till problem. Det är inte ovanligt att det skadade knät svullnar upp och blir vätskefyllt. Men inga komplikationer har tillstött, trots det hårda träningsschemat. Nu står han och hoppar och dunsar på Helex medan resten av laget (minus Sandström och Lindgren) är nere i Dalarna och spelar försäsongsturnering.
- Det är tråkigt, man vill ju spela matcher och åka iväg med grabbarna. Det är surt att vara hemma men det måste göras för att jag ska kunna vara med i premiären, säger Harju.
Korsbandsskada känns ju allvarligt, kommer du verkligen att kunna vara med där?
- Ja, tack vare skyddet. Knäskyddet stabiliserar ju knät och gör så att det inte vrids i de kritiska lägena. Det ska gå när jag slapp operation, måste man operera så kan det ta ett par månader.
Om förra säsongen var ditt genombrott så skulle ju den här bli första steget mot stjärnorna. Är det inte bittert att inleda säsongen med en allvarlig skada?
- Man strävar ju alltid efter att bli bättre, om man vill spela i NHL måste man ju prestera i elitserien och få chansen i landslaget. Så det är klart att det är tungt och surt att börja med en skada. Men man får försöka se det positiva, jag får i alla fall träna upp benet... Och jag kanske blir bättre i skallen om jag tar det här bakslaget.

Kampen för att ta sig tillbaka

Tungt, tråkigt, trist...Men att kunna spela hockey igen ska bli - alldeles underbart.Här sliter Johan Harju hund för att rädda säsongen som skulle lägga grunden för hans NHL-karriär.- Det viktigaste just nu är att bli hel, att det är dyngtråkigt får jag ta, säger Johan Harju.