Northland Basket har precis avslutat en av sina sista träningar innan laget reser till Finland för säsongens första träningsmatcher.
Ett två timmar långt pass där mycket handlat om försvarsspel.
Anna Barthold, ett av klubbens mest spektakulära nyförvärv inför den här säsongen, är trött och förväntansfull.
- Det ska bli jättekul att kolla var vi står och se om det vi tränat på fungerar. Vi har fortfarande en bit att gå innan vi är redo för bra, svenskt ligamotstånd, säger hon.
Men för den 31-årige veteranen betyder den kommande helgen så mycket mer än bara basket.
På söndag, den elfte september, är det tio år sedan de två amerikanska inrikesplanen flög rakt i tvillingtornen på Manhattan i New York och dödade nästan 3 000 människor.
Pluggade i New York
Ett av historiens värsta terrordåd som Northland Baskets stjärna kunde se med egna ögon. Ett fasansfullt minne som hon kommer bära med sig resten av livet.
- Bara jag tänker på det ryser jag, alla minnen kommer tillbaka, säger Barthold när hon försöker sätta ord på det ofattbara som hände den där soliga sensommarmorgonen.
Då, 2001, var Anna Barthold bara 21 år och gick sitt tredje år på college i New York. Livet lekte.
Hon spelade basket med skolans lag och pluggade samtidigt marknadsföring och internationell ekonomi.
En föreläsning var precis avslutad och Anna Barthold gick ut på skolområdet som bara låg några minuters bilväg från World Trade Center.
Utanför skolan var det totalt kaos. Alla blickar var riktade mot tvillingtornen där redan ett plan flugit rakt in i en av skyskraporna.
Hon berättar:
- Det låter klyschigt men det var som att titta på en film. Overkligt. På gatan stod alla bilar helt stilla och alla människor bara stod där och tittade.
Men Anna Barthold hade i den skräckfylla stunden sinnesnärvaro.
"Det blev alldeles tyst"
När hon fick grepp om situationen rusade hon in på skolan, hämtade sin kamera och kunde föreviga det ögonblick som faktiskt förändrade världen.
- Under tiden jag fotade rasade det andra tornet mitt framför mina ögon. Det blev alldeles tyst. Jag träffade en äldre man på gatan som berättade att han precis kommit med båt över Hudsonfloden - bara en timme tidigare hade han befunnit sig i World Trade Center.
Anna Barthold berättar med ett stort lugn om de fruktansvärda timmarna i New York. Ett decennium har gått och hon har fått distans till sina upplevelser.
Men hon minns paniken när hon till en början inte fick tag i sina föräldrar i Sverige, alla sörjande människor och hur hela New York slöt sig samman efter attentatet.
- En av mina lärare befann sig i ett av tvillingtornen. Han dog. Min baskettränares svägerska gick också bort den dagen. Tiden efter gick jag på fyra begravningar - det var tufft, berättar Northlandspelaren.
Dagarna efter terrorattentatet ville Anna Barthold och eleverna på skolan hjälpa till, ge sitt stöd till de drabbade.
En hjälporganisation bildades bland annat och Barthold valde att lämna blod. Mycket blod.
Behovet efter attentatet var enormt.
Men hon ville egentligen göra så mycket mer.
- Jag och spelarna i basketlaget hade tänkt åka ut till Manhattan och hjälpa till i räddningsarbetet men vår tränare förbjöd oss. Han trodde vi skulle tvingas se alldeles för hemska saker.
Det visade sig att han hade rätt.
- Jag träffade en kille från skolans baseboll-lag som hjälpt till räddningsarbetet. Normalt sett en sprallig typ - men när han kom tillbaka därifrån var han alldeles vit i ansiktet. Det låg ett gult dammtäcke över hela området och han såg kroppsdelar ligga överallt.
Ny syn på livet
Anna Barthold ryser när hon berättar om sina upplevelser. Om den chock som USA och New York befann sig efter attentatet.
Men hon ger också en bild av ett samhälle som slöt sig samman och där alla människor kom närmare varandra.
- Det blev mycket "united we stand" - men så är det i USA. Basketlaget spelade resten av säsongen med den amerikanska flaggan på våra matchställ.
Hur har du förändrats efter det som hände för tio år sedan?
- För det första har jag blivit tio år äldre men visst ser jag livet på ett annat sätt. En 21-åring känner sig nog alltid odödlig - efter terrorattacken försöker jag leva i nuet och värdesätta vardagen på ett annat sätt.
Vad gör du i morgon?
- Då är jag i Finland men om jag varit Luleå hade jag suttit och sett alla tv-sändningar. Men jag kommer att ta kontakt med alla mina vänner i New York och kollar hur de mår - det har jag gjort på varje årsdag.