Det en timme långa träningspasset är precis över och Ulrik Nordberg hämtar sina saker i värmestugan på Ormbergets skidanläggning i Luleå.
En äldre skidmotionär stannar och pratar lite om formen, hur spåren var och lite om senaste tävlingen. Motionären vill också ha en uppdatering om formen på Ulrik Nordbergs landslagkompis Markus Lundgren.
Kring skidspåren på Ormberget verkar ganska många veta vem 19-åringen är.
Men för den breda massan är Ulrik Nordberg fortfarande ganska okänd, trots att han är en av Sveriges bästa skidorienterare, och en oerhört lovande orienterare.
- Om jag är ute efter att tjäna stora pengar eller bli berömd har jag valt hel fel sport. Jag blir rik på upplevelser istället. Jag har ju fått se en hel del länder och nya ställen, säger han och tar en tugga av renskaven som ligger på talriken framför honom.
Nordberg konstaterar att den senaste tiden har varit ganska hektisk.
Inom loppet av bara ett par veckor har 19-åringen vunnit SM-guld, JVM-guld och JVM-silver.
- Det har varit fullt upp, säger han och ler.
Men så är det för det mesta när det gäller Ulrik Nordberg.
Under vinterhalvåret tillhör han Sverigeeliten i skidorientering.
Hyllas av förbundskaptenen
Under sommaren är han på god väg att få samma status i den vanliga orienteringen.
- Men jag försöker ta allt successivt. Jag har hela tiden velat gå framåt, men jag har aldrig stressat för nå dit, förklarar han.
Samtidigt så är det just dubbelidrottandet som gör honom framgångsrik i skogen.
Pär Norén är förbundskapten för skidorienteringslandslaget.
Kortfattat beskriver han Ulrik Nordberg så här:
- Ulrik är komplett.
Norén utvecklar sitt resonemang.
- De som kommer från skidåkningen är bra på skidor men sämre på att orientera. De som kommer från orienteringen är sämre på at åka skidor. Men Ulrik har med sig det bästa från två idrotter.
Norberg själv ler lite när han får höra förbundskaptenens ord.
- Att bli komplett... det är ju dit jag strävar. Men jag har ju växt upp med skidor och orientering parallellt. Då får du ju en bra kombination, säger han och fortsätter:
- Båda sporterna kompletterar varandra. Dessutom blir man ju lite mätt på sporterna vid slutet av varje säsong. Så det är perfekt att kunna växla sporter.
Pär Norén menar också att Nordberg, som tävlar för Bergnäsets AIK, har allt som krävs för att bli nästa stora namn inom skidorienteringen.
"Man försökte bara fly på något sätt"
- Jag åker ju redan jämt med seniorerna. Så har jag bara kvar glädjen kommer jag garanterat att fortsätta. Man ska inte glömma bort att det måste vara kul också. Jag låter det aldrig blir dötråkigt eller allvarligt. Men visst, du måste samtidigt köra de tråkiga och inte alls lika motiverade passen, säger Nordberg.
Glädjen är alltså nyckelordet?
- Jo, så är det absolut.
Men samtidigt som glädjen till stor del har varit en nyckel till den senaste tidens framgångar har det senaste halvåret handlat ganska mycket om sorg.
I mitten av augusti i fjol omkom Nordbergs kompis Jonas Larson i en tragisk olycka.
Duon ingick i ett gäng som tillbringade ett par dagar i Kirunafjällen för att träna inför Bamm. Under ett träningspass föll Larson så illa att han avled.
- Det blev som ett slags vakuum. Man försökte ju fly på något sätt och intala sig själv att det inte hade hänt, berättar Nordberg och fortsätter:
- Dagen innan var vi och fiskade. Allting var perfekt. Det var bra väder, klart vatten och vi drog upp fem harrar. Och så händer en sådan grej. Det är ju svårt att förstå.
För Nordberg blev det en stor smäll.
Han och Larson tränade och tävlade ihop under flera år och turades i stort sett om att vinna tävlingarna de ställde upp i.
- Vi hade ju gjort klart en plan för den hösten fram till nu. Vi skulle först springa Bamm, sedan skulle vi på sprint-SM och sedan skulle vi dominera i vinter. Det var ju det som var vår plan, säger Nordberg, som bearbetade sorgen tillsammans med deras andra kompisar.
- Det är som skönt att vi har kunnat ha stöd i varandra och alla har hjälpt alla på något sätt.
Är strukturerad i sin målsättning
Nordberg tar en tugga till av lunchen och tittar ut genom fönstret på restaurangen.
- Vi har inte glömt Jonas, men livet går ju som vidare på något sätt. Det låter kanske hårt, men man måste ju försöka gå vidare. Man vill ju inte bara sätta sig ner vid graven. Jag försöker hedra Jonas på något sätt, och då är det här ett bra sätt att göra det på, att försöka uppnå det som vi planerat att vi skulle göra, förklarar Nordberg och fortsätter:
- Efter det som hände har jag som växt som person istället. Jag har lärt mig att man ska tillvara på det man har.
Och just det där med att leva i nuet är något som Nordberg använder sig av även i tävlingsspåren.
- Jag hatar att sätta upp mål. Om jag sätter upp ett mål till en tävling är det ju det målet som styr, och det kan få en stressande effekt. Jag försöker istället ta det lite för vad det är. Jag vet ju att jag har min form och vad jag brukar kunna göra. Sedan märker man ju hur bra det går när man väl kommer till start, säger han.
Det kanske är en styrka att du kan koppla bort det där med mål och stress över det?
- Ja, det tror jag. Men samtidigt måste du ha ett strukturerat sätt att ta sig till framåt. Jag säger inte att jag ska lyckas med det eller det. Jag säger att jag ska försöka. Men ibland känner man förstås att det är en större tävling. Men i slutändan är det du, kartan och kontrollerna. Allt annat spelar ingen roll.
Med tanke på vad du har presterat hittills den här säsongen, har du någonsin varit så här bra?
- Jag känner väl bara att jag utvecklas mer och mer. Jag ser som inget stopp. Jag kör mitt race och låter mig inte hetsas av andra, säger Nordberg och fortsätter:
- Det är ofta mycket hets med träningstider och träningstimmar. Då lägger jag mig hellre lite lägre när det gäller antal timmar och kör mer kvalitet istället. Det är ju först när jag är 24-25 som jag ska vara som bäst. Och det är ett par tusen träningstimmar dir. Kör man för hårt är risken att man tappar glädjen och då är det inget kul.