Det började när telefonen ringde dagen före nyårsafton. På displayen stod det "Charles Barton". Jag suckade för mig själv och svarade.
På annandagen hade jag sett Borås slå LF Basket i Arcushallen. Jag var, som vanligt nu för tiden, less på det mesta som har med laget att göra. Så jag skrev en krönika. Den handlade om att de enda två personerna i stan som tycker att Barton är rätt man att träna LF är han själv och klubbdirektören Lars Mosesson. Jag tyckte också att Barton borde avgå, eftersom det såg ut som att inte ens spelarna bryr sig om hur det går där ute.
Det är hårda ord och samtidigt som jag stod för dem insåg jag att krönikan inte skulle landa särskilt väl på LF-kansliet.
Jag förväntade mig en ilsken, vilt svingande Barton i luren.
"Pelle? You´re right about många saker. We´re not playing så bra som vi borde. Det är mitt fel, jag är to blame, men om we win you owe me a dinner at the restaurant of my choice", sa Barton på sin svengelska och skrattade högt.
"Allvarligt talat: Vi should talk. Let´s have an interview, you can bring alla de jävligaste frågorna du har, you could fry me, and I´ll answer på allt. Allt!"
Vilken journalist kan säga nej?
Jag har tre ben som jag bygger min kritik mot Charles Barton på.
För det första: I anfallsspelet kan LF Basket nästan bara spela på snabba spelvändningar. När det däremot blir dags för uppställt anfallsspel på halvplan blir det ofta stillastående och lättläst.
Barton säger:
- Du har rätt i en sak: Vi är ett bättre lag när vi får springa med bollen. Men vi hade ett bra halvplansspel så länge alla var hela och i form, som det var i början. Det finns fortfarande där men vi måste bli bättre på det - för i slutspelet kommer vi inte att få springa.
08 Stockholms coach Tommy Hansson sa “LF har bara ett springspel, stoppar vi det så vinner vi". 08 stoppade ert springspel - och vann. Är ni för lättlästa?
- Sanningen är att de stoppade vårt springspel och vi plockade sönder dem fullständigt med vårt uppställda spel. Vi hade den matchen - men gav bort den.
Innan 08-matchen kändes det som att ni var ett varannandagslag. Efter den har ni åkt rakt ner i källaren. Var det ett säsongsdefinierande ögonblick?
- Nej, stunden som vi började halka var mot Uppsala matchen efter. Just innan hade vi vunnit två av tre, men där slarvade vi bort ännu en match - på hemmaplan. Samtidigt började vi få problem med Esian Henderson (som nu fått sparken), han stöttade inte det vi gjorde och protesterade öppet. Åkessons knäskada, Soskic rygg, Urule var borta tio dagar... Inget lag i den här ligan skulle klara av att tappa tre spelare ur förstauppställningen utan att det märktes.
För det andra: Det känns som att det saknas trygghet i försvarsspelet.
Barton säger:
- För att maskera vissa brister som vi haft har vi kört två olika försvarsspel. Men det har också skapat en osäkerhet. Med Corey Stokes istället för Esian Henderson blir vi lite rejälare bakåt och nu har vi gått tillbaka till att spela ett riktigt strikt försvarsspel. Jag har sett en förbättring på träning, men det betyder inte att vi kommer att stänga ner de bättre lagen fullständigt. De har riktigt, riktigt bra spelare - och ibland får man kompromissa.
För det tredje: Av fem jämna matcher - slutställning inom tre poäng - i årets serie har LF Basket vunnit en. Av elva matcher mot lag som ligger högre upp i tabellen har LF Basket vunnit en. SM-guld? Glöm det.
Barton säger:
- Din kritik är korrekt. Jag önskar att jag kunde säga att du är en idiot, men det du sett är riktigt. De flesta av de här förlusterna - inte Jämtlandsmatchen, förutsättningarna för den var alldeles för speciella - återspeglar i viss mån de brister som du sett. Och det faller tillbaka på mig som coach. Däremot tror jag, verkligen, att vi kan vända det här.
Har du alla ingredienser i laget för att klara det?
- Ja, men det finns många osäkerhetsfaktorer. Om vi kan få Corey Stokes i form. Om Urule Igbavboa, Samir Ali och Henry Dugat är lika bra som nu. Om Christopher Ryan blir lite mer stabil. Om Johan Åkesson kan komma tillbaka ordentligt från sin skada. Om vi kan få upp Andreas Persson lite grann. Om Mladen Soskic kan hitta tillbaka till sitt spel från början av säsongen. Det låter som många "om" - men jag har sett så mycket att jag vet att det är långt ifrån omöjligt.
Det är i stort sett omöjligt att återge en konversation med Charles Barton rättvist i skrift. Vi pratade i tre timmar, vi stängde två fik under intervjun och hade kunnat stänga ett tredje om vi inte haft andra saker att göra.
Ena stunden jämför han sig själv - skämtsamt, han är arrogant men så arrogant är han inte - med Barack Obama, några minuter senare studsar han upp och demonstrerar en försvarstanke för att sedan slå sig ner och komma med en svavelosande attack på vapenfixerade landsmän.
När vi går tar jag upp det där middagshotet, säger att det är okej - men då får Barton bjuda mig på middag om LF Basket inte tar guld.
- It´s a deal, jag är inte ens orolig. I såna fall får du till och med välja vinet.
Det hela är oerhört underhållande. Men det enda som spelar roll är det här: Kommer Charles Barton någonsin att vinna guld med LF Basket.
Mitt svar: Fortfarande nej.
Det är för sent, för många fel är redan gjorda. Det här är den sämsta säsongen någonsin, publiken sviker Arcushallen och nästa år ska LF flytta in i nya arenan.
Väldigt mycket står på spel.
Barton medger bristerna och att han gjort misstag. Men han säger också att han gjort bra saker - och att han verkligen tror att han kan vända på steken.
Vi lär se om han har rätt den kommande månaden. Matcher mot Solna, Uppsala, Norrköping och Södertälje är en försmak på slutspelet. Det krävs något där, en gnista av hopp, som kan driva det här laget.
Händer inget där är det bara att börja bygga för nästa säsong. Och det innebär också att Lars Mosesson borde göra sig av med Charles Barton redan i år.
- Jag kommer aldrig att kliva åt sidan. Jag accepterar kritiken, vi måste vinna och gör vi inte det är det mitt fel. Men där kommer egot in. För jag är redo att fixa det här, och när jag gjort det - då kommer jag att stå där med armarna i vädret. Jag är redo att slåss för det här laget och jag tycker att jag förtjänat den chansen.
Jag tycker att den chansen är förbrukad efter elva förluster på 19 matcher, men Charles Barton är inte mycket för minsta motståndets lag. Han saknade inte erbjudanden innan han kom tillbaka till Luleå. Han säger att han fick ett monster till kontraktsförslag från Europa inför den här säsongen. Trots att han vet att många i den här stan inte tror på honom nobbade han alla de buden - inför båda säsongerna. Men varför?
- Oavsett vad jag gjort under min karriär, oavsett vad jag vunnit, så har det alltid svidit i mig att jag inte vann titeln med Plannja. Det här är min sista chans, jag är medveten om det. Även om vi vinner lär jag inte träna det här laget nästa år. Det är nu eller aldrig.
På den punkten har Barton rätt.
Jag ser bara inte hur han ska klara det.
Men jag har i alla fall en middag att se fram emot.