"Jag drömmer om att lyfta bucklan"

Tillbaka i samma lag - men ändå inte.
Johan Fransson lämnade ett Luleå på botten och återvände till en guldaspirant.
Det är knappt han känner igen sig längre.
- Vi åker aldrig omkring på halvfart som man gör i många andra lag, säger den hemvändande backen.

Här släpper bördan. Johan Fransson fick till sist lämna SKA St Petersburgs träningsläger i Ryssland och åka hem till Luleå. När han landade på Kallax och möttes av familjen kändes det som en stor lättnad.

Här släpper bördan. Johan Fransson fick till sist lämna SKA St Petersburgs träningsläger i Ryssland och åka hem till Luleå. När han landade på Kallax och möttes av familjen kändes det som en stor lättnad.

Foto: Pär Bäckström

Luleå2011-09-14 13:53

Det var i slutet av mars som Johan Fransson satt på läktaren i Coop arena. Nyss hemkommen från Ryssland följde han sin gamla klubb Luleå Hockey i slutspelet.

Där och då började det rycka i hans ben. Det var inte meningen att han skulle sitta på läktaren, han skulle ju vara med och spela, hjälpa Luleå i måstematcherna mot Skellefteå.

- Det var ren magi att se de matcherna, ett makalöst tryck på läktaren. Man såg att de hade kul därnere, då blev jag riktigt sugen, säger Johan Fransson.

När han satt där på läktaren visste han vad han ville - spela i Luleå Hockey.

Trots att han hade ett år kvar på kontraktet med sin ryska klubb SKA St Petersburg hade han bestämt sig - han skulle göra allt han kunde för att flytta hem till Norrbotten.

- Jag kände redan i slutet på förra säsongen att jag ville flytta hem. St Petersburg var en bra stad och en bra klubb, men det var tufft att vara i väg så mycket från familjen, säger Fransson vars fru och barn bodde i Sverige under hans tid i Ryssland.

- De kom över så ofta det gick. Men det var inte så kul för dem att vara i Ryssland när jag drog i väg med laget tio dagar i sträck.

Johan Fransson, som lämnade Luleå efter det missade slutspelet säsongen 2009/10, var tillbaka och tränade med klubben i somras.

Men det skulle ändå dröja innan SKA St Petersburg äntligen tog beslutet att släppa honom ifrån sig.

Burit på en sten hela sommaren"
När han i slutet på juli tvingades åka till Tjeckien på träningsläger med den ryska klubben var det riktigt tungt.

- Då visste jag ju inte helt hundra hur det skulle sluta, så det var grymt jobbigt att åka.

Hur gick tankarna inför lägret?

- Jag hade klart för mig att jag ville spela med Luleå. När jag kom dit så berättade jag vad jag kände och de förstod. Vi hade fört en dialog ganska länge så det var inga problem till sist. Det löste sig väldigt bra.

Hur kändes det när du lämnade Tjeckien?

- Det var en stor lättnad. Jag hade ju gått och burit på en sten hela sommaren. Att få komma hem och verkligen vara hundra procent närvarande på träningarna, det var grymt skönt.

Trots att Johan Fransson bara varit borta från Luleå i ett år känns det som han kommit tillbaka till en helt ny klubb.

- Det här är en förening som är på väg framåt, det märks. Allt känns så positivt, det känns som hela kommunen har blivit lite mer involverad i Luleå Hockey. Publikmässigt är det också skillnad, det märktes redan i första träningsmatchen då det var flera tusen på läktarna. Verkligen inspirerande.

Spelmässigt då? Är det någon skillnad?

- Nytt folk, nya tränare, nytt spelsystem. Vi spelar en väldigt fartfylld och rolig hockey, vi har ett ungt och spännande lag. Det är mycket driv innanför de här väggarna, det är väldigt viktigt. Vi åker aldrig omkring på halvfart som man gör i många andra lag.

Vilka då?

- Det vill jag inte säga. Men det vet väl alla, att det blir mer speed i ett föryngrat lag.

Johan Fransson har höga förväntningar på den kommande säsongen, både på laget och sig själv.

- Jag har alltid höga krav på mig själv, ibland lite för höga kanske.

Hur menar du?

- Man ska ha höga krav, men inte orimliga. Men samtidigt, jag tycker att det är otroligt viktigt att göra sitt bästa i 55 av 55 matcher, inte i 48.

Känner du stor press på dig som hemvändare?

- Ja, det är klart. Men det måste man kunna ta. Gör man en dålig match får man höra det, men det är så det ska vara. Skit ska skit ha.

Har du utvecklats mycket det senaste året?

- Jo, det tycker jag. Både som spelare och människa. Jag har lärt mig att prioritera, nu vet jag hur bra jag har det.

På isen då?

- Det är väl en gammal klyscha, men det mesta har blivit bättre. Man är ett år äldre, ett år smartare. Jag har en väldigt stark drivkraft nu och den kommer att brinna många år framöver.

Vad kan man ha för krav på laget den här säsongen då?

- Vi har alla förutsättningar i världen att nå riktigt långt och jag lovar att vi kommer bjuda på sevärd hockey. Det är en lång väg och allting måste studsa rätt, men självklart drömmer man om att lyfta bucklan. Det var länge sen Luleå fick göra det sist.

Nu när du hittat hem, kommer du någonsin lämna Luleå igen?

- Inte har jag några planer på att flytta iväg, men sedan vet man ju aldrig vad som händer. Men jag trivs väldigt bra här och nu kan vi förhoppningsvis göra något riktigt bra av den här säsongen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om