"Vi ville bara ha ett högre mänskligt värde".
Den meningen ekar i mitt huvud efter att ha sett Ingela Lekfalks utmärkta dokumentär "Underdogs" som handlar om svenska damhockeyspelares vardag.
Under en hel säsong har hon tagit rygg på Luleå Hockey/Mssk i allmänhet samt Johanna Fällman och Emma Eliasson i synnerhet.
"Ett högre mänskligt värde". Det är Emma Eliasson som säger orden efter att hon har berättat om det numera berömda spelarmötet i Norrtälje i maj 2016 där 14 landslagsspelare bestämde sig för att kräva bättre villkor av det svenska ishockeyförbundet. De ville ha en annan förbundskapten i stället för Leif Boork – för deras skull och för den svenska damhockeyns framtid.
Tillsammans var de starka, tillsammans skulle de skapa en bättre arbetsmiljö åt sig själva. De hörde av sig till förbundet och bad om ett möte. Men landslagschefen Putte Köhler ansåg, enligt Emma Eliasson, att det skulle skapa för stor uppståndelse så han rådde spelarna att skicka ett mail i stället. Det gjorde de. Signerat med 14 namn. I mailet beskrev spelarna vad de tyckte var en ovärdig landslagsmiljö med militäriska inslag samt en ständig risk att bli offentligt förnedrad och utskälld. De skrev också att de var beredda att tacka nej till kommande landslagsläger om det inte skedde vissa förändringar på ledarposition.
Det slutade med att förbundet höll Leif Boork om ryggen. Spelare efter spelare valde att backa i sin kritik av rädsla för att mista sin landslagsplats. Till slut var det bara två spelare som vågade stå fast vid sina åsikter: Jenni Asserholt och Emma Eliasson. I och med det hade de gjort sitt i landslaget.
I Ingela Lekfalks dokumentär får Emma Eliassons konflikt med Leif Boork stort utrymme. Han får porträttera "den onde" för att tala filmspråk. Nu har vi ju egentligen ingen aning om exakt vad som har sagts mellan de båda. Två starka viljor har mötts, en har fått sista ordet. Det vet vi.
Det som gör mig mest beklämd när jag ser dokumentären är att förbundet så blint tycks ha ställt sig på förbundskaptenens sida. När 14 (!) landslagsspelare – däribland flera viktiga nyckelspelare – är så missnöjda med sina förutsättningar att de överväger att bojkotta landslaget har förbundet ändå vägrat att lyssna.
Hade samma sak hänt om det var Erik Karlsson, Nicklas Bäckström och Victor Hedman som ställde samma krav? Jag tvivlar starkt på det.
Det är långt ifrån första gången vi ser ett idrottsförbund köra över sitt damlandslag utan att blinka. I färskt minne har vi det svenska fotbollsförbundets hantering av damernas krav på lika stor landslagsersättning som herrarna. Medan herrspelarna i Norge och Danmark på eget initiativ valde att sänka sina löner för rättvisans skull störde sig förbundspamparna i Sverige på damernas "dåliga tajming" när de krävde jämställdhet ett par dagar före herrlandslagets VM-kvalmatch mot Italien. Hur vågade damerna störa herrarna med sitt tjafs inför en så viktig match?
Inom hockeyförbundet råder full jämställdhet när det gäller landslagsersättning. Detta för att den är obefintlig. Förbundet har nämligen valt att slopa all ersättning under argumentet att "hockeyspelare ändå tjänar så mycket". Det förstår nog de flesta vilka hockeyspelare det syftas på här. I "Underdogs" får vi veta att den totala lönebudgeten för spelarna i Luleå Hockey/Mssk är lägre än en manlig snittlön i SHL.
Jag förstår att det kommer att dröja länge innan de svenska damhockeyspelarna kommer i närheten av herrarnas löner. Än så länge drar herrhockeyn in mycket mer pengar. Det är kalla fakta.
Däremot kostar det inte förbundet någonting att ta båda sina landslag på lika stort allvar. Damerna tränar lika mycket som herrarna. De brinner lika mycket, offrar lika mycket och hatar att förlora lika mycket.
Jag skulle råda förbundet att återinföra landslagsersättningen för damerna. Vi snackar 200 kronor om dagen, det är inte direkt några monstersummor. Men det skulle vara en viktig signal om att man faktiskt vill underlätta för de spelare som tvingas jobba heltid vid sidan av hockeyn för att få vardagen att gå runt. Då kanske de slipper bränna ut sig fullständigt och lämna hockeyn som utslitna 25-åringar.
Landslagsspelare eller ej. Ishockeyförbundet måste lyssna på Emma Eliasson när hon kräver ett högre mänskligt värde för de svenska damhockeyspelarna.