Med två minuter kvar att spela i den första kvartsfinalen kom fadäsen som kunde ha knäckt Luleå Hockey.
Djurgårdaren Mika Hannulas skott från mittzon släpptes på något konstigt sätt av den fram till dess stabilt spelande Anders Nilsson i Luleåmålet.
För sent att åtgärda
Coop arena blev dödstyst, Nilsson var förkrossad och matchen togs till en oviss förlängning.
I periodpausen insåg förstås den 20-årige Luleåmålvakten vad han ställt till med.
I det läget valde målvaktstränaren Daniel Henriksson att göra - ingenting.
- Jag sa inte ett ord. Jag snackar aldrig med målvakterna under matcherna - om de själva inte vill förstås, säger han.
Det hade inte varit läge den här gången?
- Nej, egentligen inte. Det är som att börja plugga när du sitter och gör ett matteprov. Jobbet ska redan vara gjort, säger Henriksson.
Hur kommer man som målvakt tillbaka efter en sådan tavla?
- Det är bara att tänka på nästa räddning och göra den så bra som möjligt. Precis som Anders gjorde. Men visst var det skönt att vi vann - det är aldrig kul att bli syndabock.