Somaliska bandylaget som startades i Borlänge har blivit känt över hela världen. I Sverige gjorde duon Filip & Fredrik dokumentärfilmen ”Trevligt folk” om den unika satsningen som fortfarande kan ses på exempelvis Netflix och Viaplay.
En av spelarna i laget var Mohamed Ahmed, 23 år. Idag pluggar han internationell ekonomi vid Luleå tekniska universitet och arbetar för integration inom idrotten på Norrbottens idrottsförbund och SISU idrottsutbildarna.
- Jag trivs jättebra. Luleå är en jättefin stad med varma människor, lugnt och nära till naturen, säger han.
Sedan januari arbetar han 50 procent som idrottskonsulent hos SISU vid sidan av studierna. Han reser runt i länet och hjälper asylsökande att komma igång med fysisk aktivitet och att få kontakt med idrottsföreningar.
- Någon kanske vill bli fotbollsspelare, någon ledare eller domare, en annan vill hjälpa till på kansliet. Vi vill visa asylsökande vilka förutsättningar som finns.
Hans erfarenhet är att majoriteten av de asylsökande, oavsett ålder och kön, uppskattar att få röra på sig och motionera.
– Man mår ofta inte bra psykiskt, man kanske bara hemma, får inte gå i skola och vet ingenting om sin framtid. Då är det bra att ha någonting roligt att se fram emot under dagen.
Från föreningarnas håll får han god respons.
– Föreningarna brukar bli glada att få in nya medlemmar, särskilt på mindre orter, där det kan vara brist på spelare.
Sedan brukar de ofta få flytta om de får uppehållstillstånd, men då har de fått med sig en viktig erfarenhet i bagaget, resonerar han, och kanske kan fortsätta med idrotten där de senare hamnar.
– Den första tiden och det första intrycket av Sverige är viktigt och vi vill visa vilka möjligheter som finns häruppe i norr.
Han kan själv identifiera sig med dem han jobbar med nu. Som 13-åring kom han till Sverige efter fyra år på flykt.
– Min pappa kom först och vi andra i familjen fick komma hit genom familjeåterförening. Men processen att flytta till ett helt nytt land, lära sig ett nytt språk och uppleva de kulturella skillnaderna var likadana.
Mohamed Ahmed är uppvuxen i Somalias huvudstad Mogadishu.
– Det var beskjutningar, bomber och kidnappningar och det fanns inget rättssystem. När du kom tillbaka till skolan efter en helg kunde det saknas elever som du aldrig såg mer.
2009 kom han, hans mamma och syskon efter pappan till Sverige och familjen fick bo i Borlänge. Efter ett halvår fick han börja i skolan. Snart började han också spela fotboll.
– Innan jag kom till Sverige hade jag alltid spelat fotboll. Det var så enkelt. Även om vi inte hade någon boll så rullade vi ihop strumpor och spelade på gatan.
Hans lärare hjälpte honom att få kontakt med ett lag, men det rann ut i sanden.
– Vi var så många flyktingar som vill börja samtidigt och vi fick inte plats i laget.
Istället gick de ihop ett 20-tal kompisar som var födda samma år och startade ett eget lag. De samlade ihop pengar till hallhyran och hittade en egen tränare.
Det hade kommit väldigt många somalier till Borlänge och det fanns en stor misstänksamhet mot dem. Det framgår tydligt i filmen ”Trevligt folk” av Filip & Fredrik. En lokal profil, Patrik Andersson, ville göra något för integrationen. Han frågade pojkarna i fotbollslaget om de ville börja med en vintersport också, nämligen bandy.
– Ingen av oss kunde åka skridskor och man skämdes när man ramlade hela tiden och slog sig. Men sedan när vi fick höra att vi skulle få representera Somalia i bandy-VM ville alla vara med, berättar han leende.
Somalia hade inget landslag i bandy och inget annat afrikanskt land heller.
– Vi var stolta att få representera Afrikas kontinent.
Som tränare fick de Per Forsshaug, en av genom tidernas bästa bandyspelare.
Det är både rörande och spännande att följa lagets äventyr från de första trevande skären på rullskridskor till VM i Sibirien 2014 i dokumentärfilmen.
– Vi kom in där första dagen, alla var taggade, det var hög musik i omklädningsrummet, vi var nervösa, men vi bara körde.
Det blev storförlust i samtliga matcher, men de lyckades också göra ett mål och glädjen var total.
- Det var obeskrivligt!
För hans egen del fick bandyn en ovärderlig betydelse. När han kom tillbaka efter VM bestämde han sig för att söka in på bandygymnasiet. Det blev också en sporre att bli duktig i de teoretiska ämnena i gymnasiet så att han kunde komma in på universitetet.
Idag har han ingen möjlighet att träna kontinuerligt med något lag, men han åker hem till Borlänge när det är viktiga matcher och han spelade sitt sjätte VM i Vänersborg i början av året.
– Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut utan bandyn, säger han.
Fortfarande har de inte vunnit någon VM-match.
– Men projektet är ändå en framgång. Det har ökat integrationen i Borlänge och det kommer hela tiden in nya ungdomar som vill spela.