Det är tisdag kväll. I en lägenhet i centrala Luleå råder febril aktivitet. Varma kläder, musikmaskiner, snus och P-O Enqvists bok "Katedralen i München" om OS 1972 - "de bästa OS-texter som någonsin skrivits" - åker ner i resväskan.
"Är bara att hänga med"
NSDs Krönikör Johan Håkansson packar för ännu ett vinter-OS.
- Jag skrev en kort packlista på min OS-blogg, som finns på
NSD.se, men allt fick inte plats där. Jag ska ju ändå vara borta tre veckor, det blir en del, säger Johan Håkansson och lyfter - med vissa problem - den gigantiska resväskan.
Hur känns det?
- Var det där en fråga?
Ja.
- Det känns mycket bra...
Kan du utveckla?
- Nej, jag känner att det är bra så... Allvarligt talat, det känns fruktansvärt roligt, inspirerande, ansvarsfullt, pirrigt...allt möjligt.
Vad är grejen med att jobba som journalist på ett så stort evenemang?
- Man vet att ett OS alltid innehåller sånt som man inte kan föreställa sig. Det skrivs världshistoria varje dag och man är en del av det. Det går aldrig att gissa vart ett OS tar vägen - det blir oväntade succéhistorier och än mer oväntade skandaler - och det är bara att hänga med.
Exempel?
- OS i Salt Lake, som är det enda OS som jag hittills följt på plats, var ju späckat av såna saker. Tre Kronor-fiaskot mot Vitryssland, diskningen av Peter Larsson, Mühleggs dopning och Elofssons misär, det var händelserikt.
Det måste ju kännas tryggt att ändå ha den rutinen att luta sig mot.
- Absolut, det är lugnande att veta hur det är uppbyggt. Samtidigt kanske för mycket rutin kan få en att sitta och gäspa, men det är ju bara andra gången för mig så det känns maxat.
Du har valt att bo i Whistler istället för Vancouver, varför?
- Det är den andra huvudorten för OS, där kommer skidåkningen att avgöras och där finns de flesta norrbottningarna. Jag kommer ju att få åka de två och en halv timmarna i buss ner till Vancouver när det är dags för hockey, men det får man ta. Oavsett var man bor får man resa mycket.
Du får betalt för att besöka det största idrottsevenemanget som finns - skäms du inte?
- Det är en sida av saken. Samtidigt ska man jobba 16 timmar per dygn tre veckor i streck, det är jävligt slitit. Det gäller att gå in i lunken och komma ut helskinnad på andra sidan. Tricket är att kunna lämna mediahysterin, ta ett par timmar och träffa lite vanligt folk och slappna av.
På tal om mediahysterin - du har ju en del konkurrenter på plats.
Hur vinner du kriget mot dem?
- Att slåss mot de stora drakarna om nyheter är fruktansvärt svårt. De har för mycket folk på plats och för stora resurser. Vad jag kan göra, som ingen annan kan, är att skildra OS med helt norrbottniska ögon. Men vi har ju en lokalkonkurrent där och målet måste ju vara att vinna den matchen ganska klart.
Men hur svårt kan det vara?
- Eeehh... Det får vi se. Med mig på plats i Vancouver och NSD-sportens alla begåvade medarbetare hemma i Norrbotten så är jag helt säker på att vi kommer att göra fantastiskt bra tidningar.
Vad ser du mest fram emot?
- För åtta år sedan förstörde Johann Mühlegg mina chanser att se OS-finalen i hockey. Han hade presskonferens efter dopningsavslöjandet just då, vilket jag var tvungen att följa. Den här gången ska jag se finalen...
Följ Johan Håkanssons blogg från OS här.
I läsarnas tjänst
Adjö, Luleå - hello, Vancouver. Vår krönikör Johan Håkansson lämnar Luleå för att rapportera från världens största idrottsfest för NSDs läsare. ”Det känns roligt, inspirerande, pirrigt och ansvarsfullt”, säger han.
Foto: Eva Sjögreen
Så jobbar vi med nyheter